Frank & Qvittra's Blogg

Tävlingsrapport

2010-09-13T20:42:00.003+02:00

Jag och Franken var i Kungälv och tävlade i helgen. Vi fick startnummer två, skönt att komma iväg tidigt och slippa samla på sig en massa onödig nervositet. Väl ute i skogen så visade det sig att vi hade Jocke som spårläggare, trevligt med lite Rapportare i skogen :-).

Spåret gick väl lite si-så-där. Han var tveksam ut på upptaget och vindade en hel del innan han började tuffa på ut ur rutan. Vi blev tillbakakallade och han vindade lite till innan han bestämde sig och gick ut en liten bit längre bak i rutan. Sedan vette tusan vad han höll på med men helt plötsligt fick han i alla fall första pinnen i näsan och gjorde någon form av upplet. När jag sedan bad honom spåra så tittade han lite oförstående på mig men tuffade sedan iväg och jag var tämligen säker på att spårläggaren inte tagit denna väg men vad göra. När Frank a la Alfons Åberg kollat av vad det nu vad han kollade av, troligtvis älg då vi hade pinfärska älgspår i spåret, så gick han i alla fall tillbaka till spåret och vi sprang runt på 29 minuter. Det var tämligen snårigt och jag fick en pinne i ögat alldeles i början av spåret så det blev inte riktigt lika mycket ordning och reda som vanligt. Två pinnar blev kvar i skogen.

När vi kom tillbaka till klubben så var det dags för lydnad och denna genomförde vi på ett tämligen avslappnat sätt även om Frank fortfarande tycker det är aningen jobbigt när domarlagen kommer för nära. Uppletandet nollade vi tyvärr, det genomfördes nere på gärdet och det blåste en hel del. Frank var tämligen ostrukturerad och hade svårt att lokalisera föremålen. I stort så genomförde vi ändå tävlingen på ett bra sätt bägge två även om min brist på erfarenhet fortfarande straffar oss i uppletandet. Resultatet för dagen blev godkänd på 481,75 poäng.

Vi får helt klart kämpa på ett tag till. Får vi bara ihop helheten på en och samma dag så borde inte certen inte vara allt för långt borta.

Lilla fröken Q har varit halt i några dagar och har endast fått koppelpromenader. Tur i oturen att detta hände nu då hon har sansat sig något och faktiskt accepterat detta utan att bli helgalen. Nu är hon i alla fall ohalt och idag fick hon utökat lilla promenaden med ett spår som hon fixade fin-fint trots att Frankeboy var med när jag lade det. Passade på att vinkla samtidigt som Frank fick bollen åt motsatt håll. Lilla Qvittret analyserade lugnt och fint och valde rätt håll varenda gång. Det finns gott hopp om framtiden med andra ord.

Tjingeling

Kort uppdatering

2010-08-08T22:59:00.003+02:00

Oj vad tiden går fort. Snart är semestern slut och man skall bege sig tillbaka till jobbet. Isabella skall börja på nygammalt dagis och Marcus skall skolas in. Som väl är har jag en vecka kvar på semestern så man hinner få ordning på allt klubbengagemang innan jobbet drar igång. September är en hektisk månad med tävlingsledarjox, MH och så hade jag tänkt hinna tävla själv också.

Veckan som gick spenderade jag i Kosta på läger med föreningen Treböken. Mycket trevligt, tusen tack Torun för att du fick med mig på detta. Träning från morgon till kväll med mycket trevligt och kunnigt folk. Både Frank och Qvittra fick sig en hel del fin-fina spår i de småländska skogarna. Upplet och lydnad blev det också en hel del träning av. Frank fick lära sig vad som kan hända om man försöker sig på att byta saker i uppletanderutan. Grupptrycket segrade kan man väl säga he, he.

Idag har vi roat oss med att tävla i lydnad. Detta var en av de saker som jag inte lyckades träna under lägret. Har inte gjort ett lydnads-lydnadspass på den da'n jag minns. Tydligen så var Franks minne inte helt bortblåst även om han inte utförde momenten lika bra som han kan göra. Fria följet får nog räknas till dagens höjdpunkt där betyget blev 8,5p :-). Med tanke på att målbilden ligger på 8 så var jag tämligen nöjd. Han uppvisade vissa busstreck i samband med andra moment men i det stora hela skötte han sig väl. Jag höll mig lugn och lyckades undvika den vanliga nervositeten vilket är en seger i sig. Slutresultatet blev en andraplacering och ett förstapris på 271p. Nu får vi väl se till att håva in ett tredje förstapris så vi får oss ett litet LP.

Det var allt för denna gång.

Tjingeling

Slutrapportering SSM!

2010-07-04T19:19:00.006+02:00

Då var årets rasmästerskap i Svensk bruks till ända och här kommer slutrapporteringen över dagens bravader. Kan börja med att säga att jag aldrig någonsin tidigare varit så nervös, fy bubblan! Vi hade startnummer fyra och jag plockade ut honom ganska tidigt, rastade av och värmde lite en liten bit bort från övriga händelser. Gick sedan bort mot tävlingsplatsen och fick lite snabbkommendering av Monica längs med vägen, man får ju passa på när det finns vänligt sinnade änglar i närheten :-). Franken håller sig i skinnet och är hyfsat på. När jag sedan kommer ner på plan och väntar på min tur så började jag öva på sommarens bröllopssång. Lider ju av akut scenskräck och skall sjunga på ett bröllop i augusti. Så varför inte använda detta tillfälle till att sjunga, bättre träningstillfälle på att sjunga under stark nervositet kan jag ju knappast få. Sång har dessutom den egenskapen att man tvingas pressa luft ner i lungorna vilket gör att nervositeten går över. Går över kanske är en tämligen stor överdrift men den blir i alla fall lite mer kontrollerad. Vid detta tillfälle hade jag passerat gränsen för vad någon skulle anse om de råkade höra mig :-).

När jag äntrade planen hade jag lyckats få nervositeten någorlunda under kontroll. Frank skötte sig riktigt väl och lydnadspoängen slutade på 253,5P. Det var dock bra nära att vi nollade stegen då han trasslade in sig i sig själv på tredje pinnen. Höll på att slå knut på sig själv innan han fick ordning på fossingarna och klättrade vidare. Gulleplutt han gjorde verkligen så gott han kunde. Får nog ta mig i kragen och åka runt och klättra på olika stegar. Det är helt klart ett moment som vi inte lagt någon större energi på.

Slutresultatet blev en femteplats i rasmästerskapet och totalt sjua i tävlingen av 25 deltagare. Poängsumman blev 575,5P.

Halvtidsrapport SSM!

2010-07-03T19:15:00.003+02:00

Så var första dagen av tävlingen avklarad. Hade en önska om att få spåra dag 1 då det i så fall fanns en liten chans att vi skulle lyckas ta oss runt spåret. Fast i ärlighetens namn hade det varit ganska skönt att missa spåret så man slapp gå ut på lydnaden. För en gångs skull hade jag riktig tur med lottningen fick nummer fyra, perfekt!

Vad betyget på upptaget blev har jag inte en aning om men det lär inte vara full pott. Han gick ut fick något i näsan som han undersökte vände sedan och tog spåret åt rätt håll. Om det sedan var spåret han var på vid den första undersökningen är tveksamt. Hursom helst så tuffade vi iväg i skogen och han jobbade på fint. Första och andra pinnen låg ganska tidigt och ganska tätt. Tack spårläggaren, det är alltid lika skönt att få ett kvitto på att man är rätt. efter andra pinnen velades det lite i en vinkel och sedan vinklade han där det inte fanns någon vinkel. Han kom ganska snart på rätt spår igen och vi tuffade vidare och fick pinne nummer tre och fyra. Sedan blev det lite snurrigt igen, trodde först att han letade efter en pinne men det var nog spåret han letade så ivrigt efter. Efter en liten stunds letande hittade han rätt igen och så bar det av vidare över stock och sten. Pinne fem, sex och sju hämtades in. Efter pinne nummer sju så var han ganska trött och jag började bli lite orolig över tiden. När han sedan helt plötsligt stannade strax nedanför ett krön så tänkte jag att, nu har han lagt av. Men det hade han inte den lilla gullhunden för när han vände sig om så hade han en snitsel i munnen. Tittade lite undrande på mig om det skulle bli någon köttbulle även för denna lilla skatt och självklart blev det det :-). En snabb köttbulle för snitseln och sedan jagade jag på honom och strax därefter kom han glatt springande med slutpinnen. 25 grader varmt och åtta pinnar + en snitsel blev dagens skörd i spårskogen.

Efter spåret så letade jag upp en liten sjö som den lille gullhunden fick svalka sig i en stund. Vid kvart i ett så var det dags för uppletande. Frank skötte sig alldeles utmärkt, hämtade in fyra föremål och jobbade på fint hela tiden. Betyget blev 8, 8. Jag klämde till med ett dubbelkommando på fjärde föremålet och sedan drog de nog på lite allmän olydnad i kombination med orutinerad matte. Tuggade gjorde han i alla fall inte vad jag kunde se. Domare och publik stod ganska nära baslinjen men Franken tittade inte ens åt det hållet, gullhund (för femtielfte gången :-).

Efter uppletandet passade jag på att spana in några andra deltagare i uppletanderutan. Nyttigt att höra domarnas tänk så man vet hur man skall uppföra sig i framtiden :-).

Nu sitter jag och filosoferar över hur jag skall lägga upp morgondagens lydnad men jag kan inte för mitt liv komma på någon uppladdning som kan tänkas fungera. Det är väl bara till att på något märkligt sätt försöka stänga av nerverna och gå ut och köra. Det är naturligtvis fria följet som oroar i vanlig ordning. Frank och jag brukar ju träna mest för oss själva och helt plötsligt skall man stå ut med domare, tävlingsledare, folk i gruppen och dessutom publik, hemska öde. Var skrämmande nervös idag bara jag tänkte på eländet när jag tittade på dagens lydnadsekipage. Får väl se om vi överlever dagen med äran i behåll. Slutrapport kommer imorgon.

Tjingeling

Sorg!

2010-06-10T19:22:00.006+02:00

Vakuum har bytts ut mot sorg och saknad, Ulle gick gick bort nu i förmiddags. Ett märkligt ordval kanske men det är så det har känts den senaste månaden. Den tunga väntan på att det oundvikliga förfärliga skall ske. Att famla i blindo, att veta men ändå hoppas, att glädjas i nuet men ändå sörja. Oändligt många tårar har jag fällt under denna tid. Jag stod inte Ulle så nära att jag kan egentligen kan påstå att jag kommer att sakna hennes sällskap. Mina tårar rinner för en mor som måste säga adjö till sina barn med vetskapen om att hon aldrig får se dem växa upp. Mina tårar rinner för hennes nära och kära som nu är kvar med saknaden och sorgen.

Vi var som sagt aldrig nära vänner. Våra vägar korsades på brukshundklubben och de minnen jag har av Ulrika är ljusa och glada. Jag upplevde Ulrika som en positiv och levnadsglad människa som var mån om sina medmänniskor. Hon hade också en förmåga att dela med sig av sin glädje och sorg och ta till vara på de små glädjeämnena i livet. Detta har gett mig perspektiv på tillvaron och fått mig på bättre tankar de dagar då livet känts tungt. Mina tankar vandrar även till Sanna i denna stund. Ett annat liv som släktes alldeles för tidigt, fullständigt oväntat. Även hon lämnade ett stort avtryck då jag minns henne som den där tjejen som alltid var positiv, alltid ställde upp och var mån om alla i sin omgivning.

Det orättvisa i detta gör att man reflekterar över livet och vad som egentligen är meningen med det här. Det jag kom fram till efter Sannas bortgång var att lova mig själv att aldrig glömma. Utan minnas de positiva avtryck som hon lämnade efter sig och som jag beundrade henne för. Bära det med sig och försöka sträva efter att bli en något bättre människa. Vardagen gör sig snabbt påmind och det är lätt att fastna i ekorrhjulets stress och negativa spiraler. Så händer då det ofattbara igen och man påminns åter. Påminns om hur fantastiskt livet är och hur otroligt lyckligt lottad man är. Ni finns där i mina tankar, påminner om hur skört livet är och ger mig styrka när livet känns svårt.

Tack Ulle för allt du gav och alla små öar av lycka du kommer att skapa i min värld i framtiden. Hoppas att våra själar får mötas igen men jag ser fram emot ett längre möte den gången. Tills dess önskar jag dig en trevlig resa i efterlivets outgrundliga värld.

Elithunden :-)

2010-04-25T15:16:00.003+02:00

Igår var det dags för tävlingsdebut i högre spår. Hade inga större förväntningar då Frank har spårat uruselt dåligt den senaste tiden. Egentligen är det nog mest engagemanget som har varit väldigt lågt vilket gjort att det tagit väldigt lång tid att ta sig runt spåren den senaste tiden. Meddelade familjen att jag troligtvis kommer hem efter spåret men tji fick jag.

Var på plats på Elfsborgs Brukshundklubb i god tid, både Frank och Qvittra fick sig en liten promenad innan det var dags för lottning. Vid lottningen så höll jag på att drabbas av ett smärre nervöst sammanbrott då jag insåg att lydnaden låg först. Hade kallt räknat med att lille Frank skulle ha ett spår i kroppen innan vi gav oss ut på lydnadsplan. Detta brukar i och för sig föra med sig att han tappar i tempo men å andra sidan är han mindre benägen att hitta på galenskaper vilket hjälper till med att hålla mina nerver i styr. I vilket fall så var det bara till att plocka ut hunden ur bilen för att lägga plats. Han fick ju för sig att resa sig på platsen då vi tränade i Kungälv för några veckor sedan så jag var först lite tveksam om jag skulle lägga. Men 100% säker blir man ändå aldrig och skulle han resa sig så kommer han till mig. Sannolikheten att han skulle hitta på några dumheter med någon annan hund får nog anses som näst intill obefintlig. Så plats fick det bli och tur var väl det för han låg så fint min lilla pärla trots att en av de andra jyckarna bestämde sig för att det nog var bästa att bege sig till bilen när de började skjuta.

Vi hade startnummer tre och jag behöll Frank ute eftersom jag inte vill stressa Qvittra allt för mycket genom att slänga Frank in och ut ur bilen. Ur vårt perspektiv så har de en himla trevlig plan på Elfsborg ganska liten och därför blir det heller inga större förflyttningar mellan momenten vilket passar oss alldeles utmärkt. Fria följet var som vanligt tämligen oengagerat, framåtsändandet fick han 5 och 7 på. Klämde till med ett dubbelkommando på bägge sträckorna eftersom vi faktikt aldrig tränat helt tävlingsmässigt på detta moment. Han visste vad han skulle göra trots att det stod människor istället för andra pryttlar i gruppen. Min målbild gällande detta moment är en åtta och det kändes inte alls långt borta, dagens insats var helt okej med andra ord. Resterande moment låg mellan 8,5 och 9,5 och med tanke på hur lite kommenderingsträning vi gjort så är jag helnöjd. Lydnadsresultatet slutade på 231,75p.

Efter lydnaden var det dags för spåren. Väl på plats i skogen så tog jag Qvittra på en promenad då vi hade ganska gott om tid på oss. Frank blev aningen upprörd när hon fick komma ut och inte han, he, he. Fem minuter innan planerad start plockade jag ut Frank och traskade bort mot rutan. Domarna kom strax därefter och jag skickade ut en tämligen lugn och samlad hund i rutan. Lille Frank tuffade på ut, tog upp spåret gjorde sedan ett litet ringlande innan han tuffade på ut ur rutan. Sedan bar det av i ett behagligt tempo med gott häng i linan. Här och där gjorde han några korta kontroller men i övrigt var jag inte orolig vid ett enda tillfälle förrän efter sjunde pinnen... Först då började Franken mattas av något och då har han en tendens att bli lite slarvig. När vi sedan kom ut på en större traktorstig som han efter några kontroller började följa så började min puls öka markant. En sak som kan få Frank att tappa fokus är om en annan hund korsat spåret och det hade inte alls varit konstigt om någon promenerat förbi just här. Men Frank verkade i alla fall säker på sin sak och man har ju inte mycket att komma med i sammanhanget så det vara bara till att hänga på och mycket riktigt så låg slutpinnen mitt på stigen. Full pott på upptaget och alla pinnar med oss hem blev slutresultatet. Gullehund, tror aldrig att han har spårat så fint och fokuserat någon gång.

Efter lunch var det bara uppletandet kvar. Jag var ganska säker på att uppflyttningen redan var klar så inför detta moment var jag inte ett dugg nervös. Domarna hade placerat sig strax bakom mitten på baslinjen. Jag började därför skicka honom på det hörne jag kom in för att slippa ett eventuellt bråk om han fick för sig att kolla av gruppen. Var tämligen övertygad att han skulle varva dem vid någon ingång men jag kunde åtminstone skicka ut honom i rutan utan att behöva tjafsa med honom innan. Frank jobbade på ute i rutan och plockade in första föremålet tämligen snabbt, dock hade han lite tugg på vägen in. Även föremål nummer två kom in, utan tugg denna gång. Sedan höll han på och vela runt i det högra hörnet en hel del. Jag lät honom hållas då jag ändå inte behövde fler föremål. Han hade tidigare lyssnat fint på mig och han jobbade trots allt på. Tyckte inte det fanns någon anledning att avslöja för domarna att han förmodligen inte skulle bry sig om att komma in utan föremål. När det var en minut kvar hittade han föremål nummer tre och på vägen in även nummer fyra. Naturligtvis så släppte han föremål tre och tog fyran med sig in (även detta utan tugg). När jag skickade ut honom igen så hämtade han in det föremål han släppt (inget tugg här heller) och här får matte sig ett regelbryt. När hunden är på väg in så inser jag att jag inte vet vad som gäller om hunden byter. Om föremålet inte räknas så borde jag ju skicka honom igen. Innan jag har hunnit tänka klart är hunden framme så jag tar bara emot föremålet utan att göra någon ingång. Hade förmodligen inte spelat någon större roll i betyget i vilket fall och en bra lärdom för framtiden att tänka klart innan. Slutresultatet blev 8 och 8,5, enligt domarna så låg avdragen på tugget på första föremålet samt att han bytte. I vilket fall så gjorde han dagens bästa uppletande. Innan uppletandet låg han på en andraplacering men nu gick vi om. Inte för att det har någon betydelse i min värld men som grädde på moset så vann vi dagens tävling med slutresultatet 541,25 poäng. Fin-fina priser var det också, vi fick en hel tacoservis och en Nalle med oss hem :-). Daniels kommentar när vi kom hem var. Vad bra att han börjar betala tillbaka, då är det bara ca 50000:- kvar ;-). Denna dag var han värd var enda krona :-)).

Så nu skall vi suga på den här karamellen länge och väl. Skall nog ta mig i kragen och tävla lite lydnad under sommaren och sedan leta upp någon lämplig elittävling till hösten. Hade varit himla kul om vi kunde få lite bättre ordning på fria följet men vette tusan hur det skall gå till. Han är ju trots allt ganska momentsäker så får jag bara höjt lägstanivån lite så kanske man skulle kunna tävla på riktigt. Tidigare mål för Frank har egentligen bara varit att få honom godkänd i elit men som jag brukar säga. Skam den som sätter så låga mål att hon når dem :-).

Långt inlägg blev det, har ni orkat läsa ända hit så vill jag också passa på och säga. Tack alla snälla för alla grattisar, det värmer gott i själen. Och med tanke på alla de sjuhundrafemtioelva lägrestarter jag och Frank har gjort så kändes det extra bra att någon gång ha lite medvind.

Dags att ladda batterierna för att orka upp till jobbet imorgon.

Tjingeling

2010-04-20T21:25:00.000+02:00

I lördags var vi på Orust och gjorde vår årsdebut i lydnad, eller vad man nu skall kalla det. Resultatet blev det klart sämsta hittills, ett tredjepris på 223p. Endast ett poäng i från ett andrapris i och för sig men det var verkligen 223 usla poäng. Det blåste halv storm vilket inte gynnade någon av oss. För första gången funderade jag faktiskt på att bryta innan tävlingsstart då jag var tämligen övertygad om att jag skulle få gå fria följet själv. Men jag ville ändå se hur han låg på platsen då han har strulat en del på platsen i samband med skott. Enda sättet att få till ett tävlingsmässigt platsläggande verkar visst vara att tävla så då får man väl göra det då :-). Sittandet i grupp och platsen gick i alla fall fin-fint.

Fria följet blev som jag misstänkte en smärre katastrof. Nog för att han inte brukar bjuda till i detta moment då det är tävling. Men han brukar inte vara sämre än att han kan skrapa ihop till 7,5p. Jag trodde faktiskt att domaren nollade oss men betyget slutade på 6p och det tycker jag var ganska snällt. I övrigt var det tämligen hårda bud och det var ingen som fick några gratispoäng någon stans. Franks bästa insats för dagen var rutan. Han gjorde ett jättefint konskick. När han lämnade konan på min komendering så visste han inte var rutan var men sprang på rakt och fint, när han sedan fick syn på den så blev han lite glad och tog i lite till. Dirrigeringsapporteringen nollade han då han föll tillbaka i sin gamla ovana att ta mittenapporten. Vittringsapporteringen strulade han till då han tog rätt pinne, släppte för att nosa på en annan för att sedan ta rätt pinne och komma in. Det bidde en femma på den manövern. Han rörde i alla fall inte några andra pinnar så det får jag ändå vara nöjd med.

Metallapporten lyckades jag kasta så himla skevt så att jag var tvungen att klämma i med ett dubbelkommando på inhoppet men i övrigt hade han bra fart både ut och in. Fjärrdirrigeringen gjorde han även den riktigt fint. Jag var i det stora hela ganska cool, vågade släppa loss ganska väl även om det finns en del spänningar kvar innan jag är helt hemma. Den gode Arne är en god och glad tävlingsledare men precis den typ av människa som triggar Franks mindre positiva sidor. Fick vara på honom x antal gånger för att han inte skulle springa fram och kolla läget. Det blåste ju dessutom halv storm vilket knappast hjälpte den taskiga koncentrationen på traven.

Känner mig ibland som Marcus när man sätter på honom skor, han fryser fast i golvet och klarar inte av att flytta fötterna. Får samma känsla på tävlingsplan med Frank i förflyttningarna mellan momenten. Var på klubben idag och fick till lite kommenderingsträning vilket var toppen. Tusen tack Yvonne. En plats med skott fick vi också till och både Frank och Vilja låg hur fint som helst.

Idag fyller den lille gossen fem år, tänk så fort tiden har gått. På söndag fyller lillebror Marcus ett år och på måndag börjar jag jobba, hugaligen.

Hej o hopp!

Lycka!!

2010-04-14T22:10:00.002+02:00

Tog en snabb kvällspromenad med hundarna. Först ut var Qvittra, efter tio minuters promenad smet vi in på fotbollsplanen för lite träning. Och tro tusan om inte det lilla underverket börjar inse att man inte får vara med och leka om man kvittrar. Skall absolut inte ropa hej än men vi gjorde ett flertal ingångsövningar alldeles ljudlöst, ljuvligt. Efter lite tjo och tjim på fotbollsplanen fick vi ett lysande träningstillfälle på en fet duva som satt mitt på stigen och såg så härligt lockande ut. Den lilla tokan tog sats men vände fint när jag påpekade att hon höll på att göra något tämligen olämpligt. Sedan blev det toklek där jag höll på att krossa ett av skolans fönster med bollen. Ett litet upplet han vi också med innan det var dags för stampe storfot att lufta sina lurviga.

Även Frank hamnade på fotbollsplanen. Det bidde en liten kedja bestående av ett fritt följ, följt av en inkallning med belöning efter ställandet. Körde sedan inkallning med ställande med bollen hos mig för att få upp farten. Poletten trillade i dag ner på rätt ställe för jäklars vilket fint ställande han fick till trots att även farten var på topp. Tänkte avsluta med en fjärr där jag under hela vintern har försökt få gullefjunet att förstå att man inte skall lyfta bakfötterna i denna övning. Detta har varit extremt svårt för honom att förstå, från liggande till ställande så kan han bara inte låta bli att göra ett litet stamp när han kommit upp i stående ställning. Men idag på femton meters avstånd gör han det alldeles perfekt, gullhund. Tänk att en sådan liten detalj kan göra en så himla glad.

Även Frank fick sig ett litet upplet efter sin lilla men ändå så stora bedrift och sedan gick vi hem i vårkvällen. Under tiden jag var ute och härjade med fyrbeningarna hade Daniel fixat årets första grillmiddag, mums.

Ibland är livet härligt enkelt att leva :-)

Äntligen sommartid

2010-03-28T18:59:00.005+02:00

Skönt att äntligen få ställa klockan rätt så att man slipper mörkret på kvällarna. Nu väntar vi bara på lite vårvärme. Jag och lilla Qvittra har precis varit ute och röjt i trädgården. Har under en tid härjat vilt med såg och sekatör i trädgården vilket innebär att det ligger grenar och ris överallt. Tycker det är så attans tråkigt att dra undan och städa upp men har tagit några turer lite då och då vilket gjort att högarna så sakteliga börjar krympa.

Det finns en liten grusparkering precis där vi lämpar av riset i väntan på eldningsdagen så då passar vi på att köra ett litet lydnadspass mellan risdragningarna. Provar mig fortfaranade fram en del så mycket av träningen blir ljudlös för att se hur jag på bästa sätt skall kunna få fram rätt beteende innan jag sätter ord på det. Vänstersvängarna såg riktigt fina ut ett tag. Hur det nu gick till vet jag inte riktigt eftersom jag inte har tränat på det men det är väl dags att ta tag i det för nu går hon inte in riktigt hela vägen i svängen. Det lilla underverket fick även årets första spår tidigare i veckan och oj vad fint hon spårade. Hade lagt ett kortare spår för att kolla av läget efter vintern. Hon tog upp det jättefint och tuffade på i precis lagom tempo. Vinklarna tog hon hur fint som helst, var någon meter över på något ställe men tuffade på i rätt riktning efter en mycket kort kontroll.

Har även kört lite miljöträning, mörker verkar inte bekomma henne ett dyft. Hon letade upp sin lilla kamptrasa och kampade på som en värsting i beckmörkret häromdagen. Gallertrappor tycker hon inte är någon höjdare. Fast det är nog just det som är problemet egentligen, höjden alltså. Gallerunderlag av olika sorter har hon steppat runt på sedan hemkomsten men i kombination med höjd så blir det lite läskigt. I vilket fall så tar hon sig fram och springer sjävmant upp och hämtar föremål på första avsatsen på mitt lilla träningsställe. Hon är precis inne i sitt första löp så vi tar det lite lugnt och gör det inte besvärligare utan att hon kan klara av det med självförtroendet i behåll.

Frank håller sig fortfarande i skinnet även om han skrämde halvt slag på mig idag när han fick för sig att ge sig ut på fågeljakt. Fåglarna befann sig en bra bit ut i vattnet, Frank sprang längs strandkanten och när han fick syn på dem hoppade han glatt rakt ut på första bästa isflak. Som väl var lyssnade han på min inkallning och gjorde en snygg tvärvändning. Väl valt tillfälle att lyssna på sin matte kan man väl säga annars hade han blivit blöt och kall...

I lördags hade vi även klubbens första MH, fem schäfrar och fyra golden fick äran att värma upp figuranter och bana efter vinteruppehållet. Jag var testledare och det är alltid lite nervöst att ge sig ut i banan. Man vill ju att allt skall klaffa så att hunden får rätt förutsättningar i banan. Det är lätt att något går galet då det är mycket som skall stämma men i det stora hela avlöpte dagen väl. Skönt att ha beskrivare som man känner sig trygg med i dessa lägen, tack Monica och Susanne för en trevlig dag.

Stopp i lagens namnsdag!!

2010-03-19T12:46:00.004+01:00

Är veckans uttryck. Förra veckans återkommande mening var "vilket vackert väder", dessförinnan "mina tårar är ledsna". Gullunge :-).

Lillebror tog sina första steg häromdagen och storasyster lekte ensam på altanen. Jisses vad fort det går, de börjar redan bli stora de små liven. Men tänk vad lyckligt lottad man är som har fått sådana ljuvliga varelser i sitt liv.

På tal om ljuvliga varelser så har fyrbeningarna skött sig riktigt väl det senaste. Frank har sin vana trogen gått på tårna ett tag. Kan kanske låta lite märkligt men han lider av en viss vårkaxighet. Denna började i år redan runt jul, det är en aning tröttsamt när man hela tiden måste tänka sig för. Låter man honom lulla omkring så plockar poäng lite här och lite där. Innan man vet ordet av så får han helt plötsligt för sig att ta tag i situationer som han inte borde bry sig om överhuvud taget. Jag vet ju vad jag har i snöret så det händer inte så mycket men man blir lite less när man måste jobba som en dåre precis hela tiden. I vilket fall så verkar det som om årets slit gett lite resultat för nu är har han riktigt medgörlig.

Lilla fröken Q börjar också arta sig. Någon vettig träning har det ju knappt blivit för den lilla damen på denna sida året (knappt på förra heller för den delen). Det känns i alla fall som om hon börjar landa lite grann. Metod 1A för det lilla djuret när hon blir frustrerad eller allmänt otålig är att hoppa rakt upp och skrika i högan sky. Detta beteende har dock minskats drastiskt. Misstänker dock att vi kommer få ett och annant återfall den dagen det blir dags att träna i grupp då hon inte har någon som helst vana vid att det finns folk runt omkring. Det är först nu som man har kunnat hitta små plättar av snöfri mark att träna på. Så det skadar nog inte att vi lullar omkring och befäster vår träningsritual i lugn och ro ett tag till. I väntan på att snön försvinner tänkte jag även passa på att köra en del miljöträning.

Skvallerträningen verkar också ha gett resultat. Häromdagen mötte vi en hund som jag inte hade koll på och den lilla skrottan stannade så fint och spanade in sin matte med en frågande blick. Det blev naturligtvis tokbelöning på bollen, gullhund. Har även lagt en del energi på att kasta iväg bollen till Frank och samtidigt belöna Qvittra hos mig. Häromdagen skickade jag Frank på en "tappad" vante på promenaden. Den lilla söta hunden hängde först på men innan jag han öppna munnen så kom hon på sig och gjorde en tvärvändning tillbaka till mig. Lilla ljuvliga varelse :-).

Ser nu fram emot en snabb snösmältning så att man kan köra igång ordentligt med spårträningen och hoppas att det kan bli någon vettig träning någonstans i framtiden.

Tjingeling

Skogstokiga hundar :-)

2010-02-02T20:16:00.005+01:00

Stackars Frank...

2010-01-04T22:04:00.002+01:00

...har tillbringat hela dagen hos veterinären. Det hela började med att han spydde igår morse. Inget ovanligt och eftersom han gjorde nummer två under dagen så lade jag inte så mycket vikt vid det även om han var något hängig. Igår kväll spydde han igen och jag började bli aningen orolig. Han var orolig och ville väldigt gärna vara nära vilket inte är speciellt normalt för min lilla jycke. Jag ringde veterinären det första jag gjorde i morse, väl på veterinärstationen blev det röntgen vilket inte visade någonting. Så han fick i sig lite kontrastvätska och sedan blev det mer röntgen, mer vänta och ännu mer röntgen. Efter att ha spenderat hela förmiddagen och halva eftermiddagen på röntgenbordet så bar det av till Blå stjärnan.

Väl på plats på Blå stjärnan så blev det ännu mer vänta av och nu började jag bli rejält orolig. Kanylen satt kvar så jag fick i alla fall sett till så att han fick dropp under tiden vi väntade. Till slut kom i alla fall veterinären och efter ny röntgen konstaterades det som jag redan visste. Den gode Frank hade en gång för alla sett till att stoppa i sig något så det blev rejält stopp. Med tanke på alla sockar han stoppat i sig under åren så är det ett under att detta inte hänt tidigare. Men å andra sidan brukar han aldrig svälja några större saker. Hans ovan ligger i att äta sockar och papper. Större föremål bär han för att få uppmärksamhet och dessa biter han aldrig i. När han är inomhus och måttligt uttråkad tror jag att han skulle kunna apportera ett ägg utan problem. Kan tänka mig att han burit omkring på något och den enda som gett honom uppmärksamhet var lilla Qvittra och då kan han nog mycket väl ha svalt något av större format i ren konkurrens.

Även vid den sista röntgen så hoppade min lilla pärla till hund snällt upp på röntgenbordet och lade sig ner utan protester. Inte för att han hade haft några krafter kvar att protestera med men jag trodde nog att jag åtminstone skulle få lyfta upp honom på bordet men inte då.

Operationen gick i alla fall bra och enligt veterinärens beskrivning och en del funderande så misstänker jag att det är spindeln i Isabellas sångpåse som åkt ner. Nu är det bara till att hålla tummarna för att det inte tillstöter några komplikationer

Sedan hade det ju varit attans bra om den lille rackarhunden hade kunnat förstå sambandet med att äta grejor och må dåligt men tyvärr så lär det inte inträffa. Någon som har något bra förslag på hur man blir av med dessa ovanor, alla förslag tages tacksamt emot? Det är attans svårt att hålla huset rent från föremål med två småttingar i huset.

Alltid är det nå't!!

2009-12-23T20:46:00.005+01:00

God Jul

Idag har jag och hundarna varit i Torslanda på långpromenad medans bilen var på service. Det bidde dryga två timmars pulsande i snön, mysigt. Fast jyckarna hade nog gladeligen fortsatt hela dagen, de var mer eller mindre skogstokiga bägge två :-). Väntar nu på att Isabella skall somna så att man kan slå in julklapparna. Sedan är det bara till att vänta in Julen.

Hoppas ni alla får ett lugnt och stillsamt julfirande.

Kram på er

2009-12-14T14:43:00.006+01:00

Här har det varit lite träningstorka ett tag men den senaste veckan har det så smått börjat rätta till sig. Frank fick ett mycket intressant spår av Yvonne i torsdags. Ny plats och en klurig spårläggare (tusen tack underbara människa :-), skitkul tyckte Frank. Qvittra var först ut i spårskogen och även hon fick spåra på, för henne, okänd mark. Spåret blev ca 600-700 meter och hade fem föremål utlada. Hon spårade på fin-fint och markerade alla föremålen men hade jag inte vetat var de fanns så hade hon nog tuffat vidare efter sin något snabba markering. Spåret var dryga två timmar gammalt.

Franks spår gick på marker som var okända för oss bägge och Yvonne hade klurat till det med vittringsrutor och väl gömda föremål. Frank fick jobba på och löste klurigheterna efter en del jobb, han missade dock två föremål. Även detta spår hade dryga två timmar på nacken. Det blev även lite lydnadsträning denna dag.

På fredagen var vi uppe i ottan för att fira lucia på Isabellas dagis. Mysigt med lite julstämning.

Efteråt tog hela familen en promenad runt Valla kyrka med fika vid hembygdsmuseet. Hundarna fick efter en dryg timmas koppelpromenad rusa av sig lite då jag tog en avstickare i skogen. Det var aningen välbehövligt för bägge två blev fullständigt tokiga :-)

På lördagen bidde det träning på klubben i vanlig ordning. Carina och Narni dök upp och vi fick till en riktigt trevlig träning. Kul att se att Narni verkar komma sig efter alla hjärnspöken hon råkat ut för. Nu håller vi allt vad tummar och tassar håller för att det håller i sig. Söndagen ägnades åt ängspår. Andreas lade varsitt spår till Frank och Qvittra. Bägge hundarna skötte sig alldeles utmärkt. Qvittra spårade på superfint när hon väl fått fäste i spåret, hade lite problem med andra vinkeln men markerade föremålen jättebra. Här hade jag ingen koll alls på var de fanns och hade hon inte markerat så fint hade vi garanterat gått över dem. Leverpastej är fina grejer :-). Även Molly fick sig några spår som hon fixade galant.

Lille Marcus har nyligen påbörjat ett nytt projekt. Det där med att krypa bockade han av för någon månad sedan. Nu är det att stå upp som gäller. Spjälsängen är det perfekta övningsstället. Stadiga spjälor att ta tag i som inte glider iväg som alla andra lösa pryttlar han försöker resa sig mot. Det är en tämligen tacksam aktivitet för en annan också.

Tack kära träningskamrater för att ni förgyllt min träningskalender.

Tjingeling

Ängel!!

2009-11-18T11:04:00.002+01:00

Lilla råttan är en ljuvlig liten varelse. På morgonen när jag går och lämnar Isabella på dagis så är hon lite orolig men brukar lugna sig och gå och lägga sig på filten. När jag kommer hem ca tio-femton minuter senare så ligger hon fortfarande lugnt och stilla på filten. Den enda skillnaden är att när jag kommer hem så är golvet fyllt av diverse söndertuggade saker. Blandat med vatten från vattenskålen som ligger upp-och-ned i ett hörne. Vanligtvis brukar det vara en tidning som är sönderdelad i sina beståndsdelar. Igår hade hon gett sig på damsugarsladden (till den nya damsugaren). Man skulle kunna tro att det drar en tyfon genom huset när jag stänger dörren för lilla Qvittra ser alltid lika oskyldig ut, ligger på sin filt och är totalt avslappnad när jag kommer hem.

Igår hittade hon monster på promenaden. En hög med ohuggen ved låg helt plötsligt (fast den legat här så länge jag kan minnas) vid sidan av stigen och den var beredd att attackera precis när som helst. Lilla fröken som inte har haft några direkta rädsleperioder tidigare fick hållas. Vedhögen blev först grundligt utskälld men det hjälpte ju föga på detta träiga monster. Efter en stund lyckades hon i alla fall ta sig fram och undersöka det hemska. Sedan släppte hon raskt detta monster för att en stund senare ta tag i nästa. Fast de var inte riktigt lika farliga men raggen stod högt om vart annat under hela promenaden. Så idag när vi tog vår promenad räknade jag med att ha en halvtossig hund med mig ut, men inte. Vi mötte gubbar med motorsågar och nya högar med ris lite här och var. Ungarna nere vid skolan hade lagt ut en gammal enbuske rakt över stigen men det bekom henne inte det minsta.

He, he det påminner mig förresten om när Frank var i slyngel-åldern och vi var ute och gick på kvällen. En joggare hade blivit akutnödig och ställt sig väl gömd (trodde han) bakom buskar och träd. Frank som ansåg att människor skall hålla sig på stigen och inte gömma sig i skogen gav honom en rejäl utskällning.

På tal om Frank så är det väl dags att ta ut honom på en liten vända. Han är försedd med tratt och order om att ta det lugnt i tio dagar. Med tanke på hur oförskämt pigg han är efter kastreringen så lär jag knappast hålla honom på mattan så länge. Tänk er själva en 6-månaders unge i gåstol som far runt på golvet som en skållad råtta efter en två-åring som springer före eller putter på allt vad hon orkar. En liten Qvittra som tycker det hela ser ganska intressant ut och så ett stycke Frank med en gigantisk tratt...

Höga berg och djupa dalar

2009-11-14T16:14:00.003+01:00

De senaste veckorna har det varit lite trassel på hundfronten. Jag och Frankeboy kom ihop oss förra veckan och som ett gammalt gift par blev vi riktigt sura på varandra. All min motivation blev som bortblåst. Att man inte fått sova mer än två timmar i sträck under ett par veckors tid gör ju inte saken bättre. Efter förra helgen kom jag dock fram till en hel del insikter och klarheter. Tack och lov för att jag haft förmånen att träffa Maria Hagström ett par gånger under hösten. Hon har en fantastisk förmåga att entusiasmera och detta gjorde att jag lyckades vända mitt något dystra sinne till en något ljusare sida. Guldfisken får vänta ett tag till (fast det var bra nära denna gången) med andra ord.

Har lyckats få till några spår den senaste tiden även om det är långt ifrån så ofta som jag skulle vilja. När jag lade spåret till Frank igår så hörde jag skott på avstånd och eftersom jag stötte på en älg i spåret förra gången så bestämde jag mig för att "gena" över berget. Det visade sig bli ett våghalsigt beslut. Det var halt som tusan och vid ett par tillfällen fick jag vela runt en hel del innan jag hittade en vettig väg som ledde åt rätt håll. Det var väl inte riktigt vad jag tänkt från början men det blev i alla fall ett spår med mycket variation. Lövskog, barrskog, ljung, berg, barrskog och så lite lövskog vid slutet. Frank spårade på kanonfint, vid ett tillfälle tuffade han på åt fel håll och jag blev lite osäker på vilken väg jag egentligen hade tagit så jag hängde på. Men han insåg snart sitt misstag och vände för att snabbt ta sig tillbaka till spåret.

Qvittra skötte sig även hon väldigt fint. Satte på sele och lina direkt vid bilen då hon haft tendenser att stressa upp sig. Lät henne sedan ta upp spåret från sidan och hon tog upp det jättefint och jobbade på i ett lagom tempo. Föremålen markerade hon bättre och bättre. Hon brukar markera föremålen väldigt snabbt och vill helst tuffa vidare i spåret. Belönade föremålen med leverpastej och det gjorde susen för mot slutet plockade hon upp och kom in med dem.

Idag har jag och Franken tävlat lydnad och han lyckades knipa sitt första förstapris i eliten. Han var tämligen låg innan och jag var inställd på att det skulle bli en segdragen historia men han skötte sig riktigt väl. Vi hade vinden och domaren i ryggen så jag peppade honom en del genom fria följet. Min målsättning är ju glad hund på tävling och då får man göra vad som krävs. Vi lyckades i alla fall få en åtta på fria följet, vilket är vår målbild på tävling, men det var en ganska snäll bedömning. Har lyckats tappa bort protokollet någonstans mellan köket och sovrummet så resten av bedömningen har jag inte riktigt koll på. En klockren tia på metallen hade han i alla fall, ursnyggt. Övriga apporteringarna hade han lite tugg på, drog sig även lite åt höger på konskicket. Vid fjärren fick jag klämma i med ett dubbelkommando på första ställandet i övrigt var han riktigt bra. Han har ju flyttat sig framåt lite det senaste men det var bättre denna gången. Har däremot fått tillbaka det gamla problemet att han inte skiftar vid första kommandot. Ställandet var inte det bästa vid inkallningen men tempot var bättre än vad det brukar vara. Har ju börjat jobba på inkallningen men än så länge har vi mest jobbat på tempo och inte på ställandet. Kul att något blivit förbättrat även på tävling. Rutan fick jag tjata på honom igen, han stannade strax innan men gick in på ett dubbelkommando och lät bli att slå på näsan denna gången. Det hela slutade med 281p.

Imorgon bär det av till veterinären för kastrering och sedan får han vila sig i form innan vi kan ta tag i träningen. Skall bli rätt skönt att kunna fokusera lite extra på Qvittra några dagar utan att behöva tänka på aktivering åt Franken. Har sedan en hemlig plan på att leta reda på en billig heltäckningsmatta och möblera om i källaren så att jag kan köra lite lek och detaljer i ljus och värme :-).

Det tar sig

2009-10-29T20:50:00.007+01:00

Nu börjar vi äntligen få lite ordning på leken. Ett tag trodde jag knappt att det skulle vara möjligt men nu kommer hon in riktigt fint, för det mesta vill säga. Just nu har hon lite ont om tänder så vi tar det lite lugnt på kampfronten men det känns ändå bra att vi är på rätt väg. Växer gör hon också det lilla trollet.

I övrigt så börjar det ta sig lite smått med träningen. På min planering står det förutom lek, sitt och ligg kvar, stå stilla, kontakt och inkallning. Tyst uppbunden hund står också på listan men där slarvar jag något hejdlöst, tyvärr. Hon sitter kvar jättefint, har börjat öka sträckan samt störningarna Denna veckan har det blivit träning både i Kungälv och i Ale med andra hundar runt om och då är det inte riktigt lika klockrent men det kommer sig. Ligg kvar fungerar för det mesta men jag har slarvat lite med träningen även här. Har också en tendens att låta henne ligga lite för länge, får skärpa till mig helt enkelt.

Att stå stilla fungerar också bra, har börjat med störning även här. Tänkte börja öka på det lite smått med att lära in olika ord för belöning framför och bakom. Har fortfarande inte riktigt lyckats bestämma mig för vad ordet stanna egentligen skall betyda. Har därför börjat lite smått med att klicka in ett ställande utan ord på promenaden. När jag hittar ett vettigt sätt att få henne att stanna som jag vill så får jag väl fundera på vilket ord jag skall använda. Stilla hoppas jag i förlängningen kunna använda i fler situationer än vid fotografering ;-).

Tjingeling

Tävlingsrapport

2009-10-25T20:31:00.002+01:00

Då har vi tävlat igen och man kan väl säga att trenden håller i sig även om Frankeboy var bra mycket bättre på Orust än vad han var idag. Vi har i alla fall lyft oss och det känns fortfarande som om vi är på rätt väg. Aktivitetsnivån var som sagt helt klart bättre på Orust men där spelar nog miljön in en del. I ridhuset fanns det inte så mycket annat som störde. Idag var det gräsplan i ösregn. Fria följet var något sämre (även om betyget blev detsamma) vilket visade sig på dumrutan där vi fick en nia pga ett halvtaskigt fritt följ. Rutan nollade han även denna gång men nu visste han i alla fall vad han skulle göra. Fast han vände upp och stannade innan rutan, ett fel som vi tidigare fått lite sporadiskt men tillräckligt sällan för att jag inte tagit tag i det. Jag tjatade på honom en del och fick in honom men då började han nosa så jag bröt momentet.

Övriga moment fixade han fin-fint och förutom inkallningen som jag nog får ta tag i så var det 9 och 9,5 i protokollet. Inkallningen har jag tidigare haft en tämligen stadig nia på. Tempot har varit lite dåligt men jag har hittills nöjt mig med detta. Nu börjar även ställandet bli lite halvtaskigt så jag får väl ta tag i det hela. Tycker bara att det är så attans tråkigt att träna. Får väl grunna lite på det hela och se om jag kan komma på någon bra strategi. Rutan får vi bara se till att traggla en del så sitter den förhoppningsvis som en smäck igen. Han har ju nästan aldrig felat på denna tidigare.

Sedan får jag väl snart bestämma mig för vad vi skall göra med lydnaden. Skall vi tävla på allvar så måste jag ändra min träning när det gäller rutan. Som jag tränar nu så riskerar vi att få avdrag för att han vänder upp innan mitt kommando. Med nuvarande målsättning så är det ett fel som jag köper. Tiden går ju dessutom så rasande fort, snart är årets tävlingar slut och det börjar bli dags att fokusera på brukset igen. Får väl se hur mycket finslipande det hinner bli på lydnaden. Tävlingen slutade i alla fall med ett andrapris på 249,5p, dessutom var det vi som för dagen lyckades bäst så Franken fick äran att vinna tävlingen.

Lilla Qvittra fick sig ett litet spår som hon tog i ett huj. Hon har attans bråttom så det blir till att ta sig en liten funderare även där. Slutet uppskattade hon dock aningen bättre. De senaste gångerna har hon fått fårfäll i läderkoppel som slut och det är en höjdare. Sedan fick hon följa med in i stugan där hon faktiskt kopplade av riktigt fint till slut.

Nu är det dags att slå på Wallander.

Tjingeling

Helgens bravader och träningsfunderingar

2009-10-19T14:24:00.004+02:00

Så var det ny vecka igen. Helgen ägnades åt dop och naturligtvis hundar. I lördags var vi på dop i Göteborg. Lille David skötte sig alldeles utmärkt och efter att prästen sagt sitt så bjöds det på god tårta och trevligt sällskap. Söndagen ägnades åt MT på Backamo, jag hoppade sociala samspelet för 6 Rapportarhundar och en liten glad boxer. Har ju inte hoppat så värst många gånger sedan jag gick utbildningen så det var lite nervöst innan man kom igång. Hundarna var dock snabbt med på noterna och då blir det ju så mycket roligare.

Hundarna har tyvärr inte gjort många knop i helgen så jag började dagen med att försöka återgälda dem lite grann. Frank fick sig ett litet lydnadspass efter promenaden och jag tror nog att jag kommit på vad det är som spökar med rutan. Den senaste tiden har han sett ut som ett frågetecken när jag kommenderat honom till rutan och sedan sprungit runt lite planlöst. Detta moment har ju tidigare suttit som en smäck och det är nog det som är problemet. Har ju bara "kontrolltränat" rutan lite då och då. Fjärrapporteringen som jag strulade till rejält för ett tag sedan har jag däremot tränat en del och nu verkar det som om han har blandat ihop momenten.

Får nog vara noggrannare med hur jag kommenderar honom till rutan så att momenten inte blir för lika varandra. Sedan får jag skärpa till mig och träna rutor på längden och bredden. Gärna med inkallning innan så att han lär sig att springa till rutan och inte hålla sig på samma linje som vid inkallningen. Fjärrapporteringen skall jag nog träna vidare på samma sätt som jag gjort tidigare ett tag till. Måste bara ge tusan i att bli arg på honom då han tjuvar på belöningen eftersom det då blir någon form av belöning i Franks värld. Fungerar inte detta så får vi ta oss en ny funderare men den dagen den sorgen. Vi lär ju knappast bli klara till helgens tävling men eftersom huvudmålet ändå är att träna på att tävla med en positiv attityd så har ju poängen en underordnad betydelse.

Lilla Qvittra fick sig ett spår och ett litet minisök. Bägge fixade hon galant fast hon har lite väl bråttom. Behöver även få upp lite bättre motivation på föremålen. Hon markerar föremålet men vill sedan helst fortsätta i spåret. Efter spåret fick hon sig en liten promenad med kusin Molly. Promenader med andra hundar måste vi jobba mer på, hon sköter sig hyfsat men intresset är lite väl stort för min smak.

Nu är det snart dags att ge sig ut på nästa spår. Lilla fröken skall få sitt första icke förarlagda spår, skall bli spännande att se hur hon tar sig an detta.

Tjingeling

2009-10-07T22:00:00.004+02:00

Nu har det hänt så mycket sedan sist så jag vet inte ens vart jag skall börja. Skulle egentligen varit på skyddsläger på Stormvallen första helgen i oktober. En avstängd Tjörnbro och Marcus som fortfarande ammas gjorde att jag fick skjuta planerna på framtiden. Det hade det inte blivit någon bra träning av det hela. Jag och Frankeboy hade verkligen sett fram emot detta länge men det får nog vänta tills i början av nästa år när jag kan lämna ifrån mig lillpojken utan att gå i läck.

Eftersom Daniel behövde plugga så lyckades jag istället få med honom till Mellerud. där han i lugn och ro kunde sitta i stugan och plugga med Marcus i släptåg. Medan jag själv ägnade helgen åt uppletande med Maria Hagström. Lilla Qvittra håller som bäst på att ömsa tänder så det blev mest Franken som fick jobba. Helgen var kononbra och jag fick massor med inspiration för den fortsatta träningen. Några helger tidigare var vi även med på spårläger så nu är vi fullmatade med goda idéer för höstens träning. Skall bara få tiden att räcka till för allt man vill göra.

Nu i helgen var vi iväg och tävlade lydnad på Orust, första tävlingen på länge. Jag och Franken gjorde en fin-fin uppladdning på fredagen. Vi började med att storbråka om huruvida apportering med dirigering egentligen skall gå till. Har tidigare efter en del idiotiska träningsmisstag lyckats haverera detta moment totalt. Efter en hel del slit och tragglande började vi för ett tag sedan komma på rätt väg men nu har vi inte tränat så flitigt det senaste. Tänkte därför bara köra igenom det hela lite snabbt och lätt, de sket sig med en bredsladd och slutade som sagt med storbråk. Han gjorde precis som tidigare, sprang ut mot föremålet i mitten varpå jag stannade honom. Han stannar jättefint men beslutar sig sedan för att högaktningsfullt strunta i sin matte och ta de smaskiga bollen istället. Med bollen i munnen tittar han på mig och konstaterar att jag ser aningen upprörd ut. Då är det nog bäst att sticka iväg och ta nästa boll när man ändå håller på. Sedan knackade det på dörren och en häst ville in i manegen, fick ett i alla fall till ett hyggligt avslut innan vi gick ut men det var väl inte riktigt den uppladdningen jag tänkte mig. Särskilt inte med att han sedan avslutade dagen med att jaga min uppfödares katt.

Han har en förmåga att välja sina tillfällen den lilla gossen. Men så har det alltid varit precis när man tycker att allt fungerar bra så slappnar man av och då hittar han på något jävelskap. Han har inte sprungit efter en katt på den dan jag minns men nu passade han som sagt på. Sedan blir ju inte saken bättre av att matte beter sig dumt och blir förbannad till ingen nytta alls. Enda resultatet är att Frank blir ännu mer uppjagad vilket resulterade i att han drog några extra varv av bara farten. Men, men någon gång kanske man lär sig. Skam den som ger sig brukar jag ju säga men ibland känns det bra tungt.

Med tanke på att min målsättning med tävlandet är att lära mig föra min hund på ett vettigt sätt. Samt att på något märkligt sätt få Frank tycka att det är kul med tävling trots att det inte blir några belöningar mellan varven. Fredagens uppladdning var väl så långt ifrån ändamålsenlig som man bara kan komma. Men på något märkligt sätt lyckades jag vända på det hela och hitta en positiv attityd och bra känsla på tävlingsdagen.

Fria följet började lite skakigt men det blev bättre och bättre (istället för tvärt om), slutresultatet blev 7,5p vilket är helt okej med tanke på att jag med denna hund är helnöjd med en åtta. Dumrutan som Frank tävlingsmässigt tycker är ett dötrist moment fick vi en 10:a på :-). Inkallningen 9, han är ju ingen racermaskin direkt. Sedan nollade han rutan. Han sprang fint till konan men sedan tog han samma linje som vid inkallningen och såg ut som om han aldrig hört talas om någon ruta. Han jobbade i alla fall på och försökte och momentet kan han vanligtvis väl så det är bara till att träna på. Sedan nollade han (föga förvånande) även apporteringen. Tävlingsledaren tog inte vägen via konan utan gick direkt och lade apporten och då tyckte Frank att han kunde göra likadant. Inget vi inte kan fixa till om vi tränar klokt och inte matte beter sig som en tok. Hopp-apport fick han en 10:a på, vittringen 9,5 med lite tugg och fjärrdirigeringen 8,5p. Här flyttade han sig något framåt men skiftena var jättefina och dessa har vi haft lite problem med det senaste. Det hela slutade med ett andrapris på 228p, på förra tävlingen hade vi 229,5p med en nolla (då nollade han vittringen men hade en tia på rutan) så det går helt klart åt rätt håll. Det roliga var att han var med mig hela vägen till och med när vi gick ut ur manegen så frågade han om vi skulle hitta på något mer kul. Trodde aldrig att jag skulle lyckas åstadkomma detta med denna hunden, det var utan tvekan den bäst genomförda tävlingen vi någonsin gjort. Skall bli spännande att se på nästa tävling om detta var en engångsföreteelse eller om det är en trend.

Träningen med lilla Qvittra börjar så smått ta sig. Har haft lite svårt att bestämma mig för i vilken ända jag skall börja men nu börjar det så smått ta form. När det gäller lekbitarna har vi fortfarande en bra bit kvar innan det ser ut som jag vill ha det. Men vi har i alla fall en vettig lek som får duga medan vi jobbar på mot målet. Måste även ta mig ut och träna på andra ställen och framförallt med andra hundar. Vid första mötet så har hon en tendens att dra iväg om jag inte är förberedd. Fick lite träning med Therese och Taimi i Stenungsund i går. Efter en något stökig inledning så skötte hon sig riktigt bra. Har även kört en del uppletande här hemma och det ser riktigt fint ut. Spåret är det lite värre med, ett tag spårade hon så himla fint men det senaste har hon varit lite okoncentrerad. Har även lite svårt för att hitta rätt belöning i spåret så jag får nog ta mig en funderare där. Skulle nog behöva lägga några flera korta spår i bra terräng då det har varit lite trassligt de senaste gångerna jag spårat. Får se om jag kan hitta något bra ställe där man inte riskerar att förväxlas med en älg.

Tjingeling

Qvittra

2009-09-12T18:05:00.005+02:00

Här kommer äntligen en liten uppdatering gällande Qvittra.

Det blir mest bilder för det finns inte så värst mycket att berätta om våra äventyr än så länge. Just nu sysslar vi mest på att komma fram till ett gemensamt sätt att leka på. Man kan väl säga att vi har lite olika åsikter i frågan för tillfället...

Det är heller inte helt enkelt att få henne att fastna på någon vettig bild.

I övrigt pysslar vi mest med allmänlydnad och det börjar så sakteliga ta sig. Även om hon på senare tid verkar ha drabbats av ett visst Alfons Åberg skall-bara-syndrom. Möten med folk och fä här hemma på promenadslingan fungerar riktigt bra. Idag blev det dessutom lite platsträning i svampskogen, dötrist tyckte Qvittra som helst ville hoppa om kring bland de finaste trattkantarellerna.

Uppflyttad!

2009-08-30T19:54:00.002+02:00

Idag var det tävlingsdags, lägre spår i Uddevalla. Det var inte samling förrän klockan 08.00 vilket var väldigt skönt då Isabella med en täppt näsa hållt oss vakna större delen av natten. Till min stora lycka lyckades jag dra startnummer ett. Eftersom jag hatar att vänta så känns det alltid bäst att få gå ut först. Det regnade på tvären och bredden från och till under hela morgonen. Jag fick en störtskur precis när jag tog ur Frank ur bilen men lyckades klara mig från väta från ovan under spåret. Det var desto mer väta nerifrån. Frank gjorde en djupdykning i en mosse och jag höll på att fastna i en annan. I övrigt var han väldigt snurrig i skogen och vid ett flertal tillfällen var jag övertygad om att vi var vilse men slutresultatet blev till sist sju pinnar inklusive slut samt 10:a på upptaget :-). Fick efteråt reda på att det hade varit orienteringstävling i min spårmark kvällen innan så det var kanske inte så märkligt om han hade lite bestyr med att sortera bland dofterna.

Väl tillbaka på klubben så var det först budföring och där gick han som tåget. Sedan den stora fasan dvs platsen. Jag lyckades dock hålla nerverna någorlunda i styr och kände mig trygg när vi ställde upp. Var väl inte riktigt lika kaxig när hunden bredvid Frank reste sig efter första skottet och lommade iväg mot utgången. Men min duktiga vovve låg kvar och kammade hem en dubbeltia även på platsen, underbart.

Efter lunch var det dags för lydnad. Planen var plaskeblöt så jag räknade med att nolla krypet, det hela blev inte bättre av att det började regna på tvären strax före krypet. Som grädde på moset får domarna för sig att de måste gå närmare just då. Ni som känner min lille rackarhund kan väl räkna ut vad han tyckte om det. Med arton dubbelkommando lyckades jag i alla fall lura till mig en femma av den ena domaren. Resten av momenten var sedan ingen höjdare men det räckte i alla fall till för att bli uppflyttad. 483,75 poäng och en förstaplacering blev slutresultatet. Skönt att äntligen vara på rätt sida strecket.

Då får det bli till att ladda om och börja träna inför kommande lydnadstävlingar igen. Sedan skall vi träna framåtsändande och kryp i alla väder hela hösten och vintern. Skall också bli bättre på att uppdatera läget med lilla Qvittra.

Tjingeling så länge!

Äntligen lite träning!

2009-08-15T15:16:00.004+02:00

Har idag äntligen fått till lite skotträning för att få lite koll på läget inför nästa tävling. Min nojighet för plats med skott har gjort att Frank ligger lite löst. Dessutom har vi inte fått någon skotträning sedan i början av maj. Har varit en aning orolig över att han fått tillbaka sin skottberördhet men dagens övning bevisade motsatsen, skönt.

På dagens träning hade vi finbesök utifrån. Evas valpköpare Kerstin och Sara var på plats. Jag var en aning sen i vanlig ordning (helt hopplöst att komma iväg i tid alltid är det något barn eller valpen som ställer till det i sista sekunden). När jag kom hade de andra redan vallat uppletanderutan, Eva hade dessutom lagt ett spår till Frank. Jag kilade iväg och lade ett Frolic-spår till Dugga och sedan var det Franks tur att köra lite uppletande. Han var något velig, fick förmodligen lite vilt i näsan så han hade lite svårt att koncentrera sig. Men i övrigt gick han riktigt bra och jag fick ett mycket bra sista skick vilket annars brukar vara lite svajigt.

Efter uppletandet stod vi och pratade lite grann. Jag tyckte att detta var ett perfekt tillfälle att få lite skott. Sara var snäll och kilade en bit bort med pistolen medan jag stod kvar och pratade lite med Kerstin, Frank låg en bit ifrån mig. Strax efter skottet reste han sig och kom fram till mig. Han går helt enkelt upp i aktivitet i samband med skotten. Sara kom tillbaka och vi pratade en stund till. Jag passade då på att fjäska lite med Dugga som kom fram för att hälsa, detta tyckte Frank naturligtvis var högst opassande så han reste sig och kom fram till oss. Jag fick ett perfekt tillfälle att tala om för honom att lagd hund ligger, precis vad vi behövde. Efter detta skjuter Sara två skott till. Vid andra skottet ökar han aktivitetsnivån något med ligger kvar, vid tredje skottet finns det ingen reaktion alls. Det är bara till att träna på med andra ord. Mycket platsträning med mycket störning får det bli fram igenom.

Sedan var det dags för spåret och detta gick jättebra, även om det var aningen slarvigt. Vi har haft en del strul med motivationen det senaste så jag bråkade inte med honom. Första pinnen fick han i vind och genade därför sedan var han på väg att göra samma sak i slutet men då stod jag kvar och väntade ut honom tills han gick ut i hela vinkeln. När han väl insåg att han inte fick lov att fuska spårade han jättefint och fick dessutom betalning med en bitstock som han blev överlycklig för. Du är en pärla Eva!!

Sedan tog vi Duggas födospår som hon jobbade sig igenom riktigt fint trots att det låg en hemsk soppåse vid sidan av spåret som fick sig en utskällning. Väl klara med skogsmomenten så fick jag mig en genomkörare av lägrelydnaden av Kerstin. Underbart att få till lite träning med en okänd tävlingsledare som ser på en med "nya" ögon. Frank skötte sig riktigt väl. Även om det naturligtvis finns mycket att jobba på så känns det ändå som om vi börjar få lite ordning även på lydnaden. Han gick inte alls och spände sig som han brukar och var riktigt glad och positiv. Sedan var det ingen racerfart på momenten men han var ändå jämn vilket jag känner mig nöjd med så länge träningen är lite mer tävlingsmässig. Relation och attityd är det viktigaste för oss just nu. Till och med krypet fungerade, vid kommendering brukar han gå upp vid första steget i första försöket. Han blev något hög i starten men sedan kröp han på fint.

Tusen tack Kerstin, Sara och Eva för en trevlig träning. Det var precis vad jag behövde just nu!

Tjingeling

2009-08-06T08:35:00.005+02:00

Nu är äntligen Daniel ledig, dessutom så är Isabella tillbaka på dagis så det kanske finns hopp om att få något vettigt gjort. Lilla Qvittra växer så det knakar även om hon fortfarande är ytte-pytte-liten i jämförelse med resten av familjen, hon börjar väl komma ikapp lillebror. Dagisveckan började inte så jättebra då Isabella endast hann gå en dag innan det var dags för "sjukskrivning". Hon spydde natten mellan måndag och tisdag. Allmäntillståndet var det aldrig något fel på så det var förmodligen bara en tillfällighet men dylika sjukdomar skämtar man inte bort så vi tog det säkra före det osäkra och höll oss hemma dagarna därpå.

Isabella fick lov att rida nere hos Jonna häromveckan och efter det har hon inte sagt något annat än "rida hästen" (med undantag för "honden" då förstås). Modern som försökt hålla lite distans till det här med hästeriet fick till slut ge sig och i torsdags bar det av till ridklubben för en liten ridtur. Isabella var näst intill andaktsfull och tyckte det hela var jättespännande. Den pedagogiska mamman skulle naturligtvis ha barnet till att borsta hästen innan, för ska man rida måste man minsann ta hand om hästen också (det skall ju börjas i tid hon är ju trots allt nästan två år). Isabella var lite si-så-där intresserad av denna aktivitet. När vi ridit färdigt fick jag dock sota för det hela för då skulle varenda häst borstas och jag hade fullt sjå att få med mig ungen därifrån. Det var i alla fall trevligt att få lite hästdoft i näsan som omväxling. Karins dotter Jennie var dessutom snäll och hjälpte till att ta hand om lillebror under tiden.

Lilla fröken Qvittra fick även komma med på tur i och runt stallet för att vänja sig lite vid dessa stora fyrfotingar. Hon tyckte nog allt att de var en aning läskiga men hon var inte speciellt bekymrad. Efter ridturen så var barnen lite trötta så jag passade på att åka upp till brukshundklubben. Frank fick sig en liten omgång på lydnadsplanen medan barnen sov lunch. Sprang dessutom på delar av träningsgänget och vi pratade lite om att få igång träningen igen efter alla semestrar. Skall bli skönt att få lite ordning och reda på träningen.

Dags att sätta fart på dagen.

2009-07-30T14:25:00.002+02:00

Nu har lilla Qvittra varit hos oss i snart en vecka och vi börjar så smått få ordning på rutinerna. Daniels arbetstider har varit en liten miss i planeringen vilket har gjort att vi fått improvisera lite grann. Eftersom han åker hemifrån vid 06.00 och inte är hemma förrän vid åttatiden på kvällen så har jag inte kunnat följa min ursprungsplan att promenera en hund i taget. Qvittra har helt enkelt fått hänga på. Antingen har hon fått åka på Isabellas plats i vagnen eller så har hon fått åka i väska. Bitvis har hon naturligtvis fått tulta med men de små benen orkar ju inte så mycket. Fast fick hon själv välja så hade hon nog helst gått själv hela vägen :-).

Det är nog helt klart dags att att lilla fröken och jag får lite egentid i skogen för hon är lite väl frimodig emellanåt, tur att det snart är helg. Daniel jobbar nog dessutom bara denna veckan eller möjligtvis även nästa. Sedan är vi hemma bägge två i några veckor så då får det bli lite ordning på torpet igen.

Frank har av naturliga orsaker fått ta det lite lugnt med träningen det senaste men vi har i alla fall fått till några spår. Han har varit utomordentligt slarvig så de senaste gångerna har jag lagt korta spår med mycket skiftande terräng. Och sedan varit noggrann med att inte gå framåt förrän han har näsan i backen. Det verkar som om det gjort susen för de senaste gångerna har han jobbat på mycket bättre i spåret.

Nu sover äntligen bägge barnen, dags för lite Qvittra-tid.

Tjingeling

Lägesrapport!

2009-07-26T16:05:00.003+02:00

Här kommer lite bilder på två av mina små underverk.
Qvittra och Isabella. Isabella är fortfarande stormförtjust fast hon har så smått börjat inse att tänderna på det lilla monstret är en aning vassa.

Men än så länge har det inte gjort tillräckligt ont för att avskräcka den lilla från lek och bus.

Mycket pussande blir det...

Lilla Qvittra har idag varit med ute på sin första promenad med farbror Frank. Husse och lillmatte åkte på turné så vi fick ta middagspromenaden gemensamt. Lillhusse åkte i vagnen och Qvittra fick ömsom tulta med på slingan och ömsom kolla in omgivningarna med utsikt från mattes arm. Frank tog det hela med jämnmod och Qvittra traskade på som om hon aldrig gjort annat. Alla nya intryck gjorde nog trots allt sitt för nu sover hon gott. Skönt att få en liten stund av lugn och ro i huset, så länge det nu varar...

Namnbyte!!

2009-07-26T00:01:00.002+02:00

Den 6:e och sista medlemmen (på överskådlig framtid) har nu flyttat hem. Lilla fröken Qvittra hämtades hem från Kennel Rapports i går kväll. Bloggen får därmed byta namn, eftersom det mesta av innehållet handlar om hundar och hundträning så får det bli hundarna som benämner bloggen men både Isabella och Marcus lär finnas med även i framtiden.

Lilla Qvittra har än så länge funnit sig väl in i familjen. Isabella var överlycklig av att äntligen ha en hund i huset som är mindre än vad hon är. Det enda hon har sagt det senaste dygnet är "honden, honden, honden"....

En annan var övertygad om att ett gäng sylvassa valptänder snart skulle råda bot på dotterns senaste förkärlek för att "klaaaaamas". Frank som är måttligt förtjust av överdrivet gos, trivs bäst bakom grinden på sitt rum där han får vara ifred för Isabellas kärleksyttranden. Jag var som sagt stensäker på att Isabella skulle rygga undan för valpens framfart men icke. Trots att Qvittra gång på gång har överfallit Isabella med pussar, valpklor och valptänder så skrattar ungen i högan sky. Visst har hon sagt ifrån ett par gånger när hon legat på backen med valpen över sig men hon har ännu inte varit i närheten av att ta till gråten. Med tanke på att hon tagit varje tillfälle i akt för att få lite uppmärksamhet den senaste tiden så är det en aning förvånande.

Ja, ja det är inte mycket annat att göra än att ha örnkoll på läget hela tiden och se till så att den lilla valpen inte råkar illa ut av dotterns ömhetsbetygelser. Som väl är har vi fått låna in en valpbur av familjen Sjunnesson så att det lilla underverket får sina vilostunder ifred.

Farbror Frank har sagt hej till den lilla men låtsas mest om som om hon inte existerar. Än så länge har de bara fått hälsa genom galler. Franken är ju snäll som få men samtidigt en "aning" burdus och totalt omedveten om sin storlek så de får nog vänja in sig ett tag innan jag låter dem var tillsammans i huset.

Bilder och mera info om utvecklingen här i huset kommer förhoppningsvis inom kort, bara jag får tiden att räcka till.

Tjingeling

Qvittra

2009-07-17T09:27:00.011+02:00

Lite bilder på ett gäng små underverk :-)

Vilostund i valphagen.

Fröken Qvittra,

som har fått span på...

Syster Qlura.

Som frågande säger...

Vad tar du dig till???

Näe, jag skojade nog bara lite sa Qvittra.

Och så en liten bild på kullens snygging.

Liten uppdatering!

2009-07-08T10:09:00.006+02:00

Här har det inte hänt så mycket i sommarvärmen. Har jag suttit framför datorn så har det mest handlat om MH den senaste tiden så bloggandet har varit tämligen nedprioriterat men här kommer en liten uppdatering.

På Frankfronten står det mest still och just nu är vi ganska sura på varandra. För tillfället duger matte bra eftersom hans enda rädsla här i världen just nu brummar omkring på gräsmattan. På något märkligt sätt har han lyckats linda sig runt babysittern mellan mig och Marcus, bäst att hålla sig nära matte ifall den hemska saken kommer och biter honom i näsan.

I övrigt har det som sagt inte hänt så mycket Isabella och Marcus kommer överens för det mesta även om kramarna kanske är lite väl hårdhänta...

En liten utflykt till kusinerna blev det härom veckan. Isabella var naturligtvis mäkta imponerad av sina stora kusiner och lyckan var fullständig när hon fick låna Albins avlagda trehjuling.

Tur att man har en hjälpsam kusin när man blir trött i benen.

Lillebror fick naturligtvis också följa med.

Här hemma har det mest blivit slappande på altanen, tur att det finns lite skugga i sommarvärmen.

Tjingeling

Assisterande tävlingsledare!!

2009-06-16T21:22:00.002+02:00

Har i dagarna två fått lite tid till att slappa med en god bok i solen på altanen, inte fel alls. Fast det blir snabbt lite väl varmt men vad gör väl det.

Har även fått till lite träning med Frankeboy. Igår åkte jag till Stenungsund och hängde med på ett litet hörn när Rapportarna hade träning. Det börjades med uppletande i full skogsruta vilket är trevligt som omväxling. Det blir ofta så att jag kör uppletande själv vilket innebär att vi sällan tränar på att någon annan hund varit i rutan. Har ju också haft en del problem med att han inte kommer in utan att ha hittat något. Men det hela gick riktigt bra hade en pryl i varje hörn och han fick den första fin-fint, skickade sedan på tomskick i mitten. Även denna gång gick han ut på djupet och pallrade sig faktiskt in när jag ropade på honom. Gjorde sedan ett tredje skick och då fick han med sig det andra föremålet så jag nöjde mig där. Han höll sig någorlunda rakt ut i skicken (inom ramarna för mina kriterier) och kom som sagt in på tomskicket. Dessutom i ny ruta så jag kände mig mycket nöjd med den träningen.

Körde sedan lite lydnad vid sidan av stora plan. Frank hade som vanligt lite svårt att koncentrera sig när de andra passerade förbi på vägen men i övrigt skötte han sig riktigt bra. Han var träningsvillig och hittade inte på en massa annat trams utan gjorde det han skulle.

Idag tog jag familjen med mig ut till klubben för att passa på att få lite skotträning eftersom jaktvårdskretsen brukar skjuta där uppe på tisdagarna. Isabella var snäll och hjälpte till med träningen, först kom hon utbärande med två små stolar till framåtsändandet. Först skulle vi naturligtvis sitta i dem en stund men sedan fick jag och Frank fortsätta träningen medan Isabella passade på att undersöka stegen. En stund senare kom hon ut på plan och hjälpte till igen, denna gången passade hon på att klappa Frank medan han kröp. Han har nog aldrig haft bättre kontakt under krypet så det kanske är något att fortsätta med ;-).

Mot slutet av träningen övergick dock hjälpen till stjälp. Skulle träna vittringsapportering, Isabella var då snäll och städade upp alla pinnarna som Daniel lade ut. Efter en stunds diskussion så fick de ligga kvar men när Frank kom ut för att hämta sin pinne var hon raskt framme och stoppade första bästa pinne i munnen på honom. Har ju haft problem med att han lyfter fel pinne på tävling så detta var väl ingen lysande träning direkt men Isabella var i alla fall nöjd och glad. Man kan inte annat än att le åt det lilla underverket. Får väl backa bandet ett tag på vittringsapporteringen, detta moment har jag ju trots allt aldrig tränat in ordentligt utan bara hafsat ihop.

Imorgon får det nog bli lite konditionsträning för den lille jycken, har varit mycket lite av den varan den senaste tiden. Ett rejält spår skulle också sitta fint, vi får väl se vad som hinns med. Har ju även lite midsommarförberedelser att ta hand om.

Tjingeling

Debut Elit lydnad

2009-06-13T13:16:00.002+02:00

Då var första elittävlingen avklarad och jag får nog säga att jag kommit en bit på rätt väg när det gäller mina målsättningar. Var aningen nervös och lite spänd men lyckades ändå rätt väl med mina målsättningar.

Under fria följet så hade vi lite konfliktgnissel i vanlig ordning, triggade honom efter halva sträckan genom att låtsasbelöna korvspottning vilket gjorde att han blev lite mer på. Under sakta marsch kunde han inte hålla sig riktigt utan hoppade mot mig och tog sedan en vända runt mig så poängen blev därefter. Nu var det ju ändå inte poäng jag var ute efter utan att träna mig själv på att tävla och få min hund att tycka att det hela är lite kul och det lyckades jag någorlunda med 6.5p blev resultatet. Under dumrutan så blev det kola, Bosse stod i mitten på rutan och han hade väldigt svårt att koncentrera sig. Fick klämma till med ett dubbelkommando på sitt eftersom han mer eller mindre var på en annan planet (var inte ens säker på att jag hunden med mig efter jag hämtat upp honom på "stå-sträckan"), 6p. På inkallningen var ställandet aningen långsamt men i övrigt okej, 8p. Rutan var klockren, 10p.

Så till vårt problemmoment fjärrapportering, han sprang jättefint ut till konan och sprang sedan lika fint till mittenapporten. Stannade dock lika fint på mitt stannakommando och lyssnade sedan på min kommendering om höger apport. Belönade honom hela vägen in, duktig jycke. Vid ingången kom konfliktbeteendet igång igen så den blev långsam med en massa tugg. Med tanke på att jag var övertygade om att detta moment skulle nollas så är jag jättenöjd, 7p. Vittringsapporteringen nollade vi tyvärr. Han sprang ut tog rätt pinne, släppte velade runt tog en annan pinne innan han bestämde sig för rätt pinne och kom in. Nästa gång skall jag klämma till med ett inkallningskommando när han lyfter första pinnen. Så här reagerar han aldrig på träning och det är helt klart konflikten som ställer till det.

Metallapporten lyckades jag kasta snett och han hade lite dåligt tempo så jag klämde in med ett tydligt dubbelkommando (både kropp och röst) för att han inte skulle springa vid sidan av på invägen. Måste lära mig att kasta ordentligt och träna på sneda ingångar, 7p blev resultatet.

Vid fjärrdirrigeringen låste han på Bosse som stod mellan mig och Frank, var mycket okoncentrerad till en börja med så jag fick klämma till med stå tre gånger innan han reagerade. Övriga skiften gjorde han jättefint, 7p även här.

Slutresultatet blev ett andrapris med 229,5p och en delad andraplacering. I det hela var han mycket okoncentrerad. Hade span på Bosse hela tiden och gick ur hand en gång för att kolla av honom när han hämtade apportbocken inför hoppet. Men han kom snällt tillbaka när jag ropade på honom. Han blev även störd av en hund utanför planen och av folk som gick i gruset. Även om jag inte lyckades slappna av riktigt lika mycket som jag tänkt mig så känner jag mig ändå nöjd med mig själv. Han visade tydligt att han tänkte dra på Bosse men jag lyckades ändå vara någorlunda avslappnad och han utförde flera moment med glädje.

Skam den som ger sig, nästa gång skall jag försöka släppa loss lite till. Framför allt mellan momenten. Förstapriset var mycket närmare än vad jag någonsin kunnat tro. Det är främst konfliktbeteendet vid apporteringarna som ställer till det men lyckas jag gå in på tävlingsplan med rätt förväntan i hunden så skall vi nog få någorlunda rätsida på det med.

Tjing pling

Insikter och målsättningar!

2009-06-10T09:41:00.002+02:00

Efter en period av akut motivationsbrist när det gäller målsättningar och hundträning så har jag nu äntligen kommit till insikt och känner att motivationen börjar återvända.

Våra gamla relationsproblem ställer ju fortfarande till det en hel del på tävling. Tidigare blev han väldigt utåtagerande när jag blev nervös och ägnade all uppmärksamhet åt att ta reda på vad tusan matte var så nervös över. Vilket resulterade att han kunde gå ur hand för att kolla av både det ena och det andra. Tävlingsmässigt blev detta en smärre katastrof eftersom jag blev spänd, stel och var tvungen att ligga på honom hela tiden för att han skulle hålla sig i skinnet. När vi nu går in på tävlingsplan konstaterar han snabbt att det kommer att bli en sådan där tråkig dag och så "säckar" hela hunden ihop. Han gör för det mesta det han skall men taskig motivation kombinerat med hans normala problem med att koncentrera sig gör att utförandet blir därefter. Funderar på att döpa om honom till Alfons "skall bara"...

Funderade ett svagt ögonblick på att lägga ner all tävlingsverksamhet eftersom allt bara blir tråkigt när det blir allvar över det hela. När vi bara tränar för skoj skull har vi hur kul som helst (så länge det inte finns några löptikar i närheten) problemet är bara att min träningsmotiviation sjunker ganska kraftigt om jag inte har något mål att träna mot. Och som sagt, skam den som sätter så låga mål att hon når dem. Frank är den ultimata läromästaren och varför inte då ta till detta utmärkta tillfälle att komma över mina rädslor och forska i hur tusan vi skall göra för att komma över våra problem.

Mina målsättningar har inte ändrats speciellt mycket men däremot har jag ändrat syftet med dem helt och hållet. Vi släpper alla tankar på tävling i form av konkurrens, vi skall ha ett första pris i elit lydnad kort och gott. På hemmaplan i första hand för att jag skall lära mig att gå ut på plan utan några som helst spänningar. Därav anledningen att jag endast skall starta på hemmaplan till en börja med, skulle han hitta på bus så gör det inte så himla mycket. Så länge jag vet vad jag tränar på så spelar det heller ingen roll om poängen blir urusla (alla momenten sitter ju inte riktigt än). Det svåra blir väl att hitta ett bra sätt att belöna upp honom utan att få rött kort och bli utslängd för att jag belönar för mycket. Men det får väl vara hänt i så fall Det viktiga är ju ändå att vi har kul, att Frank är med på noterna och att jag skaffar mig mer tävlingserfarenhet.

När det gäller brukset så skall vi starta elit spår med målsättningen godkänd. Sedan är det nog dags att byta gren och göra ett försök att starta honom i lägre sök. Hade varit kul att även starta Rapport om jag får Daniel med på noterna. Men det kan nog bli lite körigt att få ihop någon vettig träning de närmaste åren med två små som måste ses efter. Fast vad tusan om en fyra år eller så kanske vi får till det. Under tiden hade det varit attans kul att skaffa sig lite mer kunskap om skyddet och det hade varit en jätteerfarenhet att kunna starta honom i lägre skydd.

Det är himla kul att ha en hund där det inte finns några begränsningar, ovanstående målsättningar är ju knappast högt satta. Det gäller bara att ha rätt träningskamrater och få tiden att gå ihop. Just nu känns det rätt att satsa på bredden istället för att lägga ner tid på snabbhet och precision. Petar jag för mycket i träningen så blir det lätt för mycket allvar och då är det lätt hänt att vi halkar tillbaka i gamla hjulspår. När tävlingarna i sig inte är värda så mycket blir jag dessutom mycket friare i min träning och vågar experimentera mer. Det kanske ställer till det lite grann tävlingsmässigt men så länge man "gör klart" varje tanke så ger det förhoppningsvis en hel del erfarenheter. Det är dessutom himla roligt att spåna lite runt träningen och sedan testa sina idéer och se hur de slår ut. Gäller som sagt bara att träna klart varje idé så att det inte blir en massa vel för den stackars lilla jycken. Fast det är nog ingen större fara, fördelen med Franken är ju att han har vissa gåstendenser. Det mesta rinner av ganska fort och belönar man bara rätt så brukar det inte vara speciellt svårt att backa bandet (om man bara backar i tid vill säga).

Inget vidare roligt inlägg att läsa kanske men det känns bra att få sina tankar på pränt så att man kan påminna sig om man skulle gå vilse, eller rättare sagt gå i cirklar Det är på tok för enkelt att falla tillbaka i gamla hjulspår.

Första utmaningen blir helgens tävling med tanke på vissa omständigheter så lär det bli jättesvårt att gå ut på apellplan utan att bli nervös på denna tävling. Målsättningen för denna tävling får nog bli att jag skall belöna min hund så mycket så att jag åker ut. Då vet jag ju var gränsen går (för just den domaren vill säga ;-) och så har jag lyckats med att både skaffa mig erfarenhet och förhoppningsvis ändra Frankens inställning till tävling. Det kan verka enkelt men är nog så svårt, skall bli attans spännande att se hur jag lyckas med detta ;-)

Tjingeling

Bilder på underverken har efterfrågats!

2009-06-03T22:55:00.004+02:00

Isabella & lillebror

Marcus testar vad som händer om man lutar sig åt andra hållet, ingen bra idé...

Isabella i full beundran av ett gäng får på promenad hos farmor & farfar i Kyrkesund.

Isabella med favoritblomman maskros.

Och så storebror Frank in action.

Tjingeling!

Idiotträning & trevlig sökspecial

2009-05-31T20:27:00.003+02:00

Hela helgen har ägnats åt klubben och en mycket trevlig sökspecial. Vi var sju glada medlemmar som fick gå kurs för Pia Sandberg i helgen. Under fredagskvällen fick vi oss en teoretisk genomgång, resten av helgen ägnades sedan åt diverse skogsövningar med våra hundar. Trevligt sällskap och bra diskussioner gjorde det hela till en mycket lärorik och rolig helg (om man bortser från att jag fortfarande är rejält förkyld och hamnade i något komaliknande tillstånd med jämna mellanrum).

Så till den något tråkigare träningsproblematiken. Har lyckats tjabbla bort min fjärrapportering fullständigt. Suck, jag blir så himla trött på mig själv. Förstår inte varför man beter sig så j...a dumt emellanåt. Det värsta är nästan när det börjar gå åt fanders och man hör en liten röst (i den fortfarande fungerande delen av hjärnan) som säger nej, nej, nej gör inte så här det blir inget bra. Av någon outgrundlig anledning så lyssnar jag inte på mitt kloka jag utan fortsätter med min idiotträning så att jag verkligen lyckas sabba momentet helt och hållet.

Ja, ja, jag hyser i alla fall en förhoppning om att jag någon gång i framtiden skall lyckas lära mig att stanna i tid. Under tiden så är det väl bara till att bita i det sura äpplet och backa bandet fem kilometer, börja om från början med andra ord. Det svåraste blir att skynda långsamt. Får nog ta till Carinas berömda checklista, fast jag skulle nog behöva någon som slår mig i huvudet varje gång jag fuskar och inte tränar klart varje rad innan jag hoppar vidare.

Hej & svejs för denna gång.

Feber och hundträning!

2009-05-26T09:38:00.003+02:00

Då vart det kört igen, fick lov att vara nästan frisk i nästan en vecka. I fredags började halsen värka igen och sedan har det bara blivit värre. Igår morse kände jag mig hyfsat frisk så jag passade på att åka en sväng till Stenungsunds BK medan Isabella var på dagis. Fick en hyfsat bra träning men när jag kom hem kände jag mig riktigt risig och mycket riktigt febern var tillbaka. Tror visst att jag har haft feber fler gånger under den senaste månaden än vad jag haft i hela mitt liv vilket börjar bli aningen tröttsamt. Har ganska fullt upp de närmaste helgerna dessutom så jag har verkligen inte tid med att vara sjuk.

Fick i alla fall provat vittringsapporteringen häromdagen och det fungerade alldeles utmärkt. Daniel var snäll och hjälpte mig, även Isabella hade vänligheten att hjälpa till. Frank var en aning konfunderad över upplägget, han är väl inte riktigt van vid en biträdande tävlingsledare ;-). Han sprang ut nosade av pinnarna utan att ha en tanke på att röra dem, tittade på Isabella och Daniel med lite frågande blick innan han gick och tog mattes pinne. Det var inte minsta tvekan trots den korta tiden jag hållt i pinnen. Hur bra det går på tävling med en nervös matte får vi väl se men han kan i alla fall utföra momentet på träning utan problem.

Gäller nu att jobba på med stabiliteten och få honom att orka hela passet. Vet inte riktigt hur jag skall lyckas åstadkomma detta men det är väl bara till att träna på så får vi se vad det landar.

Tjingeling

Senaste veckans händelser!

2009-05-18T09:04:00.002+02:00

Oj vad tiden går fort, lillkillen är redan tre veckor gammal och växer så det knakar. Han uppför sig fortfarande tämligen väl även om han är lite velig med maten emellanåt.

Min förkylning har äntligen gett med sig och kroppen börjar läka ihop. Det är så himla skönt att kunna röra sig som vanligt igen. Frank är också ganska nöjd eftersom matte är lite roligare att leka med igen, kampleken fick läggas på hyllan i ett par veckor men nu håller kroppen även för det. Erica har varit snäll och lagt lite spår åt oss, förra lördagen fick vi ett jättetrevligt spår i Släbo. Frank tuffade på som tåget, hade ett litet släpp då jag släppte på honom lite slarvigt efter en pinne men i övrigt jobbade noggrant hela vägen. Vi gjorde även ett litet uppletande på ängen som gick jättebra.

Nu i lördags var det arbetsdag på klubben så jag och Erica hade bestämt oss för att träffas lite tidigare för att lägga spår. Erica hade haft sällskap när hon la mitt spår. Först skymtade hon en räv som förföljde henne och sedan passerade hon en liten älgkalv medtillhörande ko. När jag sedan skulle gå spåret var hon snäll och följde med för att kolla så att vi inte gick runt och spårade räv och älg istället för Erica. Franken skötte sig dock väl, han velade på ett ställe men i övrigt verkade han inte bry sig så mycket om viltövergångarna. Älg har han ju inte brytt sig så mycket om tidigare men räven trodde jag nog att han skulle vara mer intresserad av. Tyvärr ringde matklockan så jag hann inte gå med Erica på hennes spår, får se till att uppväga detta i framtiden.

Arbetsdagen var i övrigt trevlig solen sken, vi var inte så många men det var ett glatt och trevligt gäng som var där. Ingrid hade lagat jättegod lunch och en smarrig sockerkaka. Jag fick röjt lite bland RUS-grejerna men lyckades inte få till det riktigt som jag tänkt mig. Skulle nog behöva få upp ett låsbart skåp för att det skall bli riktigt bra.

Här hemma har vi tränat på med elitmomenten och apporteringen som vi har haft lite strul med tidigare börjar nu sätta sig. Att skicka honom till konan är inga problem men när apporten är utlagd har han struntat i konan och gått direkt på apporten. Igår körde jag kona a la Bosse med boll bakom (han stannade på mitt kommando samtliga gånger ;-) ett gäng gånger och sedan fungerade även konskicket när apporten var utlagd. Får försöka få till mängdträning på andra platser och med någon annan som lägger ut föremålen. Vitringsapporteringen är ett annat moment som jag behöver ta tag i. Än så länge har vi endast tränat antitugg, tror inte att momentet i sig skall vara några större problem. Fast jag skall väl inte säga för mycket innan jag har provat men detta moment är ju en aning svårt att genomföra ensam.

Övriga moment sitter men vi behöver generalisera och träna snabbhet och precision. Han är ju som sagt inte den smidigaste killen i denna värld så om det skall bli några poäng att tala om måste vi ligga i rejält. Mitt största problem är nog att få honom att hålla hela vägen utan att tappa fart och fokus.

Nu ringer matklockan igen, Frank sitter dessutom och blänger på mig så det är väl dags att sätta fart.

Tjingeling

Ropade visst hej en aning för tidigt!

2009-05-07T21:44:00.010+02:00

Förkylningen eller vad det nu är för något har inte alls gett med sig. Känner mig någorlunda pigg på förmiddagen men febern kommer smygande varje eftermiddag. Var nere på vårdcentralen och fick penicillin i tisdags och jag hostar inte små kopior av grodan Kermit varje morgon längre. I övrigt verkar det som om det inte vill ge med sig. Operationsärret är fortfarande rejält svullet så kroppen har väl försökt utkämpa ett tvåfrontskrig vilket gör att läkningen går en aning långsamt. Det hela börjar bli en aning trötssamt särskilt med tanke på att nattsömnen blir en aning störd nu för tiden så man är ju inte piggast i stan direkt.

Lillprinsen har i alla fall fortfarande den goda vanan att mest ägna sig åt att äta och sova även om vakentiderna börjar bli något längre.

Storprinsen tar det hela med ro och har faktiskt tagit det riktigt lugnt trots att det inte har blivit några aktiviteter att prata om. Har lyckats ta mig ut och kört lite lydnad här hemma men i övrigt har det mest blivit promenader med husse. Hade en förhoppning om att kunna åka och träna imorgon men vi får väl se hur bra det går med den saken. I värsta fall får det väl bli lite uppletande och ett litet lydnadspass här hemma. Någon form av aktiviet måste vi i alla fall få till.

Isabella är också ganska nöjd med den nya tillvaron även om hon kräver lite extra uppmärksamhet emellanåt. Den lilla tösen blev så stor på en gång.

Tjingeling

Förkylningsbesvär & framtidsplaner

2009-05-04T15:19:00.003+02:00

Nu börjar livet äntligen rätta till sig. Drabbades av den värsta rethosta jag någonsin haft strax efter att lilleman kommit till världen. Lagom roligt att behöva hålla emot med hela magen i varje utandning när man är nysnittad. Hur som haver i torsdags var jag nere på vårdcentralen och fick lite medicamenter som hjälpte någorlunda och nu verkar det som om det äntligen börjar ge med sig.

Läkningen efter operationen är väl inte riktigt lika smidig som den var med Isabella men det är i alla fall inte värre än att jag kunde ta mig ner till Kungälvs BK för en liten träningsrunda idag. Lillprinsen har än så länge den goda vanan att endast ägna sig åt att äta och sova så han fick följa med och snusade gott i ett hörn av planen. Frank var glad och nöjd över att äntligen få göra något vettigt efter närmare en veckas träningstorka och skötte sig alldeles utmärkt. Solen sken och livet kändes allmänt behagligt.

Har anmält till en lägretävling men vet inte riktigt om anmälan är giltig då den var inne i sista sekunden. Det är bara till att hoppas sedan finns det endast två kvar att anmäla till men det blir en bra bit att köra. I annat fall så får jag väl ta tag i lydnaden och anmäla till några lydnadstävlingar istället. Det var bra längesedan vi filade på elitmomenten så det är nog en bra bit kvar innan han är färdig. Å andra sidan så har jag väl aldrig väntat med att tävla tills han har varit klar så varför skall detta vara något undantag. I vilket fall så får vi i alla fall se till att plocka ihop momenten, hittills har vi bara kört dem i delmoment. Lydnadstävlingarna är ju inget som vi tagit riktigt på allvar och det hade väl varit intressant att se hur långt borta vi är. Behöver ju dessutom en målsättning för att få rätt fokus på träningen.

Planer kan man ju alltid ha, sedan får man se vart de tar vägen.

Tjingeling

Och så lite bilder!

2009-04-29T15:18:00.004+02:00

Storasyster

Lillebror

Resultatet!

2009-04-29T09:34:00.003+02:00

Nu är familjen åter samlad hemma på Tjörn och man kan väl säga att det hela gick enligt plan 1A. Eftersom vi vid tidigare diskussioner (långt innan det fanns några framskridna barnplaner) kommit fram till att ett eventuellt framtida barn skall vara en pojk med namnet Marcus. Så var det ganska givet att "magen" gick under benämningen lillebror, särskilt med tanke på att första leveransdatum blev satt till den 25:e april när Marcus har namnsdag.

Vad blev då resultatet; jo en Marcus 3920kg tung och 50cm lång utplockad 19.17 den 25:e april. Snacka om leveransprecision, än så länge finns det heller inga tecken på produktionsfel.

Isabella tittade med stora ögon på honom när vi kom hem, skräckblandad förtjusning är nog det som beskriver hennes uttryck bäst. Hon hade lite svartsjuketendenser under eftermiddagen då hon gärna ville sitta i knät på den av oss som hade lillfisen i knät. Vi lät henne hållas och hon fick sitta där hon ville vilket gjorde att hon ganska omgående tröttnade på att flytta runt och lät lillebror vara där han var. Kvällen avslutade hon med att krama honom blå. Hon är ju (än så länge) av naturen väldigt försiktig med levande varelser så hon började med att peta lite försiktigt en stund innan hon bestämde sig för att han nog kunde kramas. Sedan blev det en del kramande och det är väl lika bra att lillebror vänjer sig vid behandlingen på en gång. Han tog det med jämnmod och lät henne hållas trots att han blev tämligen omilt behandlad då den första försiktigheten från Isabella hade gått över.

Sedan lär han nog åka på däng inom en tämligen snar framtid men än så länge är allt i all fall väl på syskonfronten. Största faran just nu är att han blir mosad eftersom hon inte är så nogräknad med var hon sätter sig.

Sedan har storebror landat på västkusten igen, vi kommer att hämta hem honom i slutet av veckan när jag har läkt ihop någorlunda och Isabella har hunnit vänja sig vid sitt nya syskon. Skall bli skönt att få hem honom fast jag tror nog att han kommer att sakna sin nya familj ett tag, livet här hemma blir nog inte riktigt lika innehållsrikt den närmaste tiden. Men, men han är ju trots allt en ganska cool kille så det skall nog gå bra det med.

Tror visst att matklockan precis ringde, hej på er så länge!

Vadslagning!

2009-04-25T07:46:00.003+02:00

Här är det rena sommarvärmen, underbart! Är dock lite begränsad i min rörelsefrihet vilket börjar bli aningen tröttsamt. Har haft lite förvärkar sedan igår eftermiddag så det kanske äntligen är slut på eländet. Eller så är det bara lille huligan, lurifax som skojar lite...

Här hemma har vi utlyst en liten tävling:

Daniels gissning är en Charlotta på 3870kg, 52cm.
Annas gissning är en Marcus på 3960kg, 51cm.

Vad tror ni?

Tjingeling

Lite smått & gott!

2009-04-21T10:01:00.005+02:00

Klubbens första högretävling i bruks spår är äntligen avklarad. I söndags morse klockan sju samlades vi funktionärer för en kort genomgång innan det var dags för spårläggarna att ge sig ut i skogen. Jag var tävlingsledare för spårmomentet och även om spåren är väl genomgångna och samtliga spårläggare är mycket pålitliga och noggranna så var det ändå lite nervöst att skicka iväg de tävlande. Man vill ju så gärna att de skall lyckas och bli nöjda med sin tävlingsdag.

Som väl var så gick alla upptagen fin-fint, ett bakspår i och för sig men i övrigt kom alla kom iväg på rätt spår och fick fina betyg på upptagen. Alla fyra tävlingsekipage klarade dessutom sina spår inom utsatt tid vilket var väldigt roligt. De flesta hade sedan lite missar på lydnaden så det hela slutade med en uppflyttning men jag hoppas ändå att alla var nöjda med sin dag. Samtliga ekipage såg väldigt trevliga ut och har man bara roligt ihop med sin hund så brukar det mesta lösa sig i längden. Det blir säkerligen elit för dem allihop inom en snar framtid.

För en annan så kändes det väldigt skönt att ha denna dag överstökad. Detta var den sista inplanerade aktiviteten innan det är dags för förlossning vilket kan bli vilken dag som helst så nu är det bara till att vänta. Sedan är väl det där med att vänta inte riktigt min grej, ju förr desto bättre med andra ord. Har varit hemma hos Andreas och Anna idag och lånat med den lilla svarta faran, lika bra att ha en anledning att röra på sig så man inte slappar till sig helt och hållet. Sedan är hon en riktig liten raring, full fart ute men har inga problem med att koppla av innanför husets fyra väggar.

Har även börjat kika lite på framtiden. Än så länge så är det något osäkert vad som händer på hundfronten vilket är en aning frustrerande för ett planeringsfreak som jag. Men planera lite går ju alltid även om man inte riktigt vet hur det blir...

Hej, svejs så länge!

Min underbara lilla familj...

2009-04-10T15:21:00.010+02:00

...har idag följt med mig till brukshundklubben för att fixa planen inför högretävlingen nästa helg. Kravallstaketet har stått ivägen för framåtsändandet och jag behövde lite assistans för att få ordning på det hela. Daniel och Isabella följde med mig ut i förmiddags och vi flyttade runt på staket och agillityhinder för att få längden att räcka till. Efter en del funderande och mätande fram och tillbaka så blev det riktigt hyfsat. Mikael, vår nya materialansvarige i RUS tittade förbi och lovade att hyfsa till gräset där staketet stått tidigare. Han är en riktig pärla och när gräset väl är borta så är det mesta fixt och färdigt.

En liten fikastund i solen blev det också, kameran var med men som vanligt glömde vi alldeles bort att ta några kort. Väl hemma igen blev det sandlådebygge och nu lyckades vi komma ihåg kameran.

Skruvdragaren verkar vara en kul pryl tyckte Isabella som gjorde vad hon kunde för att hjälpa till.

Än så länge har vi ingen sand men den fungerade alldeles utmärkt som klätterlåda istället.

Glad Påsk till er alla i vårsolen!

Planering, planering, planering!!

2009-03-21T14:42:00.002+01:00

Hej och hå, årets första spårprov går av stapeln imorgon så det har varit ett fasligt traskande i skogarna de senaste veckorna. Nu känns det som om allt är under kontroll och alla spåren är faktiskt riktigt fina. De ligger dessutom tämligen nära klubben vilket underlättar en hel del när det gäller logistiken runt tävlingen. Jag kommer att ta hand om skogsdelen och Erica sköter resten vilket passar mig alldeles utmärkt just nu. Att röra sig i skogen fungerar alldeles utmärkt men att stå still rätt upp och ner på lydnadsplan är ingen höjdare just nu, börjar ju bli en aning framtung...

Den 19:e april har vi klubbens första högretävling så det blir till att sätta fart med högrespåren direkt efter att morgondagens lägretävling är avklarad. Sträckningen till högrespåren är i teorin redan klara så det kommer nog inte krävas så jättemycket jobb att få till upptagsrutor och de extra 200 metrarna som skall till. Frank är på en ny provrunda i Stockholm så det är bra att jag har en anledning till att röra på mig annars är det allt för lätt att fastna i soffan.

Det har varit ett evigt planerande och funderande kring dessa tävlingar sedan i julas så det skall bli riktigt skönt när det är över. Samtidigt är det väldigt bra att man har haft något att fokusera på under den här perioden. Nu när vårsolen lyser och till och med börjar värma lite så är det ju dessutom riktigt skönt att få komma ut och sätta planerna i verket.

Nu tror jag visst att jag gjort mig förtjänt av en eftermiddagslur, bingen hägrar.

Tjingeling

Snabb uppdatering

2009-03-15T18:40:00.002+01:00

Idag har vi varit ute i skogen hela dagen. Daniel, Isabella, Frank och jag åkte upp till klubben för att ge oss ut i skogen och rensa bort fårstaket och taggtåd på ett av tävlingsspåren. Passade även på att röja undan lite träd som hängde på trekvart rakt över spåret. Frank hjälpte till så gott han kunde och kampade loss hej vilt med mindre trädstammar. En egenskap som han börjat med på äldre dagar.

Frank fick viltvittring vid ett par tillfällen men vände och kom springande som en liten gasell när jag ropade på honom. När vi sedan gick runt spåret började Isabella roa sig med att sjunga för full hals så det fanns ingen risk för att vi skulle driva upp något vilt. Jättebra tyckte jag, Daniel var lite mindre nöjd eftersom det var han som hade henne på ryggen och nästan blev döv på kuppen he, he.

Gick senare runt spåret med Andreas och det blev riktigt bra. Det blir nog heller inga större problem att få till de extra 200 metrarna till högrespåret i april. Frank var också tämligen nöjd när han kom hem efter närmare fyra timmar i skogen.

Tjingeling

Skyddshelg!

2009-03-09T18:07:00.004+01:00

I helgen har vi varit på Stormvallen och tränat skydds. Tänkte att eftersom jag nu råkar ha en jycke som tycker att detta är superduperkul så får väl matte vara så vänlig och ställa upp och träna det som Franken tycker är roligast. Vem vet i utbyte kanske han i sin tur ställer upp på mina påhitt :-).

I vilket fall så kändes det som ett ypperligt tillfälle att lära sig mer om denna gren som hittills varit en blank fläck på kartan. Det visade sig bli en mycket rolig och lärorik helg för både mig och Frank. Jörgen på Stormvallen har en mycket sund inställning till det här med hundträning och det var ett gäng mycket glada och positiva människor som var med och tränade under helgen. Det är helt underbart när man får lov att träna med så bra folk omkring sig så att man bara kan slappna av och köra på. Det blev många bra diskussioner dels under träningen med Jörgen och Christoffer som hjälpte till med att figga och dels med de andra deltagarna. Det var en bra blandning av både hundar och erfarenhet hos deltagarna vilket gjorde att man efter helgen känner sig fullproppad med inspiration och goda idéer.

Om nu Franken blir kvar här hemma så är detta definitivt en aktiviet som jag kommer att ägna mig mer åt. Det är verkligen toppenträning både som motivation och relationsförstärkning. Himla trevligt att få lite positiv inspiration efter den senaste tidens löptikstrams.

Tjingeling

Elithunden!!

2009-02-21T14:21:00.004+01:00

Idag har vi varit på Orust och tävlat, anmälde mig till denna tävling i januari och efter det så har det inte blivit så värst mycket vettig lydnadsträning. Dessutom har han ju varit ute på utflykt i några veckor under tiden.

Jag fick i alla fall lurat med mig Andreas och Molly till den fria träningen i onsdags så vi fick oss en träningsvända i manegen vilket gjorde att det kändes lite lättare att hålla ordning på nerverna. Den träningen gick väl i och för sig inte strålande, det var ganska mycket hundar i manegen när vi kom och då har han en tendens att bli lite låg. Sedan är det ju lite svårt att släppa loss så mycket som behövs för att få igång honom ordentligt när man har en massa andra människor och hundar att ta hänsyn till. Men han skötte sig ändå bra och syftet var mest att få ordning på min nerver.

Trean var först ut i dagens tävling och det var samling klockan tio. Jag kom samtidigt som Martina och Diezel så vi började med att ta en promenad i snön. Efter lite uppvärmning var det dags för lottning och vi fick startnummer ett, skönt att få det överstökat så fort som möjligt.

Sittande i grupp och plats gick bra, det brukar ju aldrig vara några problem men man blir ändå lite nervös. Sedan var det dags för resten av lydnadsprogrammet, Frank pep och gnällde som en tokig under fria följet. Nog för att han kan ha lite gnäll för sig men detta var mycket värre än vanligt, jag behöll dock lugnet och blev inte lika stel och spänd som vanligt. Det kändes dessutom tryggt att ha Bosse som tävlingsledare, skulle Frank hitta på några dumheter så var det väl inte hela världen. Resten av programmet flöt på och förutom lite tugg och ett extra kommando vid återhoppet på apporteringen (det såg ut som han tänkte springa bredvid så jag vågade inte chansa) så utförde han alla moment i våra mått väl.

Slutersultatet blev enligt följande:
Sittande i grupp: 10
Platsliggande: 10
Fritt följ: 6,5
Sättande: 9,5
Inkallning: 9,0
Rutan: 9,5
Hopp-apport: 7,5
Apport-metall: 10
Vittringsapport: 9,0
Fjärrdirrigering: 9,5
Totalt: 285p

1:a pris och dessutom 1:a placering blev alltså slutresultatet på en mycket trevlig tävlingsdag. Framför allt var det väldigt skönt att gå in och göra en tävling utan att vara nervös för att hunden skall hitta på dumheter vilket förmodligen bidrog till att vi hamnade på rätt sida strecket denna gång. Frank är tämligen stolt och nöjd med sin insats och jag behöver väl knappast nämna hur stolt matte är över sin lilla prins.

Tjingeling

Veckan som gått

2009-02-15T17:24:00.005+01:00

Denna vecka har det inte blivit mycket vettigt gjort. Isabella var dåligt till och från hela förra helgen och på natten till tisdag var det min tur. En släng av vinterkräksjuka blandade sig in i förkylningen som jag gått och dragit på under ett par veckors tid, inget roligt alls. Som väl var så gick det ganska fort över och på onsdagen fick vi oss en promenad i solen om än på något darriga ben.

Frank trivs som fisken i snön men Isabella är något skeptisk. Det är väl inte så konstigt med tanke på att hon blir som en liten Michelingubbe med alla kläder på, inget vidare smidigt med andra ord.

Stackars Frank har inte fått göra mycket kul i veckan. Lite träning blev det i snön och solen under onsdagen men annars har han mest blivit underhållen av Isabella som ömsom klappar och ömsom stoppar saker i munnen på honom. Som väl är så tar han det hela med ro och ids knappt vifta på örat när hon håller på och grejar. Hon är dessutom ganska försiktig så det är en tämligen mild behandling han får utstå.

Under helgen så har det varit lite mer aktiviteter. RUS hade arbetsdag i lördags och idag så har vi varit på Stenungsunds BK för den sista praktiska övningen med tävlingsledarutbildningen. Det blev spår och upptagsrutor i teori och praktik och sedan avslutade vi med en praktisk övning av uppletande. Vi som hade hundar med oss fick passa på att träna lite tävlingsmässigt vilket inte händer allt för ofta när det gäller uppletandet. Frank skötte sig riktigt bra, har ju haft lite problem tidigare när han varit på ny ruta. Men idag så gick han som tåget trots att det fanns en och annan rådjursbaj i rutan.

Väl hemma så tog all energi tvärslut och jag funderar just nu mest på hur jag skall bära mig åt för att samla kraft inför den kommande veckan. Jobbet är lite väl hektiskt just nu och det lär inte bli bättre framöver. Bara till att hoppas att man får skrapat ihop tillräckligt med sömn för att fungera någorlunda normalt. Börjar bli så där härligt såsig i huvudet som man bara kan bli när man är gravid eller ammar, de små grå verkar arbeta i slowmotion. Får man dessutom inte tillräckligt med sömn så blir det total kortslutning vilket är lagom roligt när man har tokmycket att göra.

Hej & hopp

Helgens bravader

2009-02-08T21:47:00.002+01:00

Då var det snart en ny vecka igen, hej och hå vad tiden går. I helgen var planen att vi skulle åka till Kallebäck för att träna på lördagen men Isabella ändrade planerna en aning. Hon vaknade natten till fredag och spydde i ett par omgångar. Det blev två duschningar och lakansbyten mitt i natten, härligt. Det blev inte så mycket sömn den natten och eftersom jag inte riktigt visste om det var vinterkräksjukan som slagit till så tyckte jag det var bäst att stanna hemma och ta det lite lugnt. Som väl var så verkar det som det "bara" var en rejäl slempropp som var orsaken till det hela.

Istället för träning så blev det en promenad med familjen Sjunnesson och Frank fick sig en liten lekstund med Molly. Han är ju inte så värst intresserad av andra hundar men hon lyckades få igång honom en liten stund i alla fall. Isabella sov sig igenom hela promenaden, hon hade ju några timmars nattsömn att ta igen och det gjorde hon med besked. När hon väl vaknade så var det full fart som vanligt igen fast någon mat var hon inte intresserad av. På kvällen blev hon sämre igen och idag har hon inte ätit och knappt druckit något heller. Det är så man börjar bli en aning orolig fast allmäntillståndet har det inte varit något större fel på.

Frank och jag fick oss en skogspromenad med Eva och Orchidea under förmiddagen. Vi var ute och kollade av hennes spårmarker inför vårens tävlingar. Förutom att spåret nu mer börjar i ett kalhygge så såg det riktigt bra ut. Det lär heller inte bli några problem med att få till förlängningen till högrespåret. Frank fick busa runt lite med Orchidea och var också tämligen nöjd.

Nehej, då var det väl dags att försöka sova så att man orkar gå upp när klockan ringer vid 05.00 imorgon.

Tjo & tjim

Bildutmaning

2009-02-05T20:41:00.006+01:00

Hmm, jag har visst blivit utmanad.

Gå in i mappen mina bilder. (evt Bilder för de med OS X eller din egen personliga bildmapp)- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

Och här är resultatet....

Ja vad skall man säga, Daniels kusin bjöd in till beachparty med sandstrand och allt på Backamo en sen novemberkväll.

Frankeboy is back!!

2009-01-31T21:20:00.003+01:00

Välkomstkomittén sjunger Imse Vimes spindel för en jätteintresserad jycke. Även om han är lite bufflig ibland så är det allt bra gott å ha honom hemma igen.

Reflektioner

2009-01-18T10:16:00.005+01:00

Tänk hur stor del av ens tid som man ägnar åt sin hund utan att man har en aning om det. Det är först nu när han är borta som man reflekterar över saken. Vad man än gör så har man hunden i bakhuvudet. Från det att man går in genom dörren och per automatik låser på grund av att hunden annars öppnar dörren om någon (mot förmodan) skulle knacka på till det att man går och lägger sig och inte har en luden haka på sängkanten. Och sedan allt där emellan, skulle nog kunna fylla hela bloggen om jag nämnde allt.

Visst är det skönt att kunna damsuga ena dagen och dagen efter så kan man fortfarande gå barfota på golvet utan att få ett mindre grustag under fötterna. Samtidigt så måste man helt plötsligt ta fram damsugare och mopp för att städa efter Isabella efter varje måltid. Fast hon tycker inte det är lika roligt att slänga mat på golvet längre, halva nöjet var ju trots allt att mata Frank.

En annan sak jag reflekterat över är de tillfällen jag vaknar på nätterna (vilket är ganska ofta nu för tiden). Så fort jag slått upp ögonen hör jag hur Frank kommer tassande, buffar lite till hälsning och lägger sig sedan på golvet bredvid sängen. Hur tusan vet han att jag är vaken?? Han sover ju trots allt på sitt rum och även om det inte är långt bort så kan han ju knappast höra att man öppnar ögonen, det är märligt...

Lille Prinsen har flyttat

2009-01-16T19:24:00.013+01:00

Ja då blev det till slut verklighet. Lille Frank har flyttat hemifrån, det blir en prövoperiod på tre veckor sedan får vi se om han kommer hem igen eller om han blir kvar i sitt nya hem.

Har inte nämnt detta ämne tidigare eftersom det är tämligen jobbigt och jag har inte velat diskutera det i onödan.

I vilket fall så har ju jag och min lilla gosse haft lite meningsskiljaktigheter i livet och jag har många gånger funderat på om vi är helt kompatibla. En annan orsak kan man lätt konstatera om man tittar på den lilla filmsnutten från sociala samspelet i mentaltestet som finns i ett tidigare inlägg. 40 kilo hund med 50 kilo matte i snöret är inte en helt lyckad kombination i alla lägen och det är inte alltid man har ett träd att hålla sig i när det bär iväg. Så länge han får sina tvåtimmars pass av aktivering så är det inga problem för honom att hålla sig på mattan men när matte inte hinner med så är det lätt hänt att instinkterna tar över utan att hjärnan är påslagen. Med två barn så kan jag nog räkna med att det blir svårt att få tiden att räcka till för att livet skall bli riktigt bra för lille Frank. Han är ju dessutom lite av en klumpedumpe vilket gjort att livet här hemma ibland har blivit lite besvärligt.

Jag L-testade honom hos polisen i höstas (är man nyfiken så finns protokollet att läsa under L-test på http://www.sundalen.dinstudio.com/) och fick återigen bekräftat vilken hund det egentligen är jag har i snöret. De där viftande öronen gör att man ständigt glömmer bort vilka egenskaper som "vilar" under ytan. Den mörka vindsvåningen i en gammal fabrikslokal med skrammellådor, ett spöke som sprang rakt emot, hoppade, hotade och härjade fick Frank att tända på alla arton. Vad de än hittade på så gick han glatt längst ut i kopplet och bara väntade på att något mer kul skulle hända. Har nog aldrig sett Franken så lycklig tidigare. Det hela slutade med ett godkänt L-test och en polis som var intresserad var med och tittade, en jättetrevlig kille som Frank säkerligen skulle trivts alldeles utmärkt med. Tyvärr visade det sig efter ryggröntgen att han eventuellt, kanske har en yttepytteliten förändring mellan två kotor vilket gjorde att polisen backade ur. Funderade sedan fram och tillbaka hur jag skulle göra och satte efter stor vånda ut en annons på honom. Detta var strax för jul och det var i stort sett inga intresserade alls som hörde av sig.

Hela denna process var naturligtvis väldigt påfrestande då man ställer in sig på att göra sig av med sin bästa kompis. Strax efter jul så bestämde jag mig för att nu har jag gjort vad jag kunnat för att hitta ett bättre hem till Frank. Vid det här laget har vi dessutom tagit oss igenom det mesta av våra problem och det känns som om vi är överens, för det mesta i alla fall. Jag lade upp tävlingsplaneringen för vårsäsongen och anmälde till ett par tävlingar för att ha siktet inställt.

Då ringer telefonen. Det är en väktare som är på jakt efter en vuxen hund att ha i tjänsten men lika mycket som tränings och livskamrat. Jag blir en aning ställd och efter att ha pratat en stund så ber jag att få återkomma då jag måste fundera på saken, hade ju trots allt bestämt mig för att Franken skulle bli kvar hos oss. Denna person kändes dock väldigt bra att prata med. Hon har ett helt liv av erfarenhet och Frank skulle dessutom få lov att arbeta med det som han tycker är absolut roligast i livet. Det är inget snack om att hon kan erbjuda honom ett långt mer omväxlande och innehållsrikt liv än vad jag någonsin kan göra.

Efter att bearbetat mitt ego ganska rejält och med hjälp av diverse detektiver kollat upp så att denna person är lika bra i verkliga livet som det lät via telefon så bestämde jag mig för att gå vidare med saken. Vi träffades på Trollhättans BK i fredags, pratade lite och tog en promenad. Sedan stoppade jag in Franken i deras bil och borta var han. Helt fruktansvärt, men även om det är en total katastrof för min egen del så är det med all säkerhet raka motsatsen för Frank. Om Frank och hans nya matte fungerar och trivs ihop så att han blir kvar hos henne så vet jag att detta är det absolut bästa för honom och i slutändan är det ändå det som räknas. Skulle han av någon anledning komma tillbaka så är det nog meningen att han skall vara kvar hos oss. Att gå igenom den här proceduren vill jag för allt i världen inte behöva göra en gång till.

Oavsett vad som händer så har detta varit en otroligt nyttig och lärorik resa. Träningen inför L-testet var både rolig och lärorik och jag riktar ett stort tack till alla dem som ställt upp och hjälpt mig. Att det inte varit så mycket allvar över träningen har också gjort att vår relation förbättrades avsevärt. Ytterligare en hög med erfarenheter att i ryggsäcken med andra ord. Tur att ryggsäcken är stor och att det finns oändligt med utrymme att fylla...

Lördagsträning!

2009-01-11T23:02:00.002+01:00

Lördagens träning blev precis lika trevlig som vanligt. Skillnaden denna lördag var att vi fått ytterligare ett tillskott i gruppen. Tillskott är väl inte med sanningen helt överensstämmande eftersom det var Torun som kom tillbaka till vårt lilla träningsgäng. Kul att ha henne tillbaka.

Eftersom vi nu blev fler så finns det lite mer utrymme till egen tid förutom den tid då man hjälper träningskompisarna på plan. Hade lite knep och knåp med planeringen innan men fick till slut ihop det så att man själv är ansvarig på plan två och tre hundar efter sin egen tur. På så sätt får man minst två hundar ledigt innan man själv skall in på plan och får gott om tid att värma sin hund. Lika trevligt är det med promenaden efteråt då man bara kan gå och slappa nöjd över att hunden har fått sitt och fifulera över vad man bör ändra på till nästa gång. Brukar även passa på att stretcha igenom gossen innan jag stoppar in honom i bilen.

Åter till träningen. Denna lördag vaknade jag redan klockan sex och kunde inte somna om så jag tyckte det var lika bra att stiga upp. Rastade hunden hemmavid och åkte sedan upp till klubben vilket innebar att jag var där redan strax efter klockan åtta. Håller som bäst på att planera upp vårens bruksprov och passade därför på att lägga ett av de blivande högrespåren till Frank. Det är lite trassel på vissa ställen men får jag traskat runt i skogen ett par gånger till så blir det nog ett riktigt bra spår. Gudrun och Per har ju fortfarande en hel del spår efter sig i skogarna och på vissa ställen är det som rena plockepinnspelet men som sagt, jag har nog hittat en bra väg runt de värsta delarna. Måste nog erkänna att jag saknade sällskapet av min hund när jag gav mig ut i skogen på morgonkvisten, det var fortfarande ganska mörkt när jag gav mig iväg. Men innan jag var klar så hade solen stigit och skogen kändes lite mer gästvänlig.

Eftersom jag var så tidig så beslutade jag mig för att ta spåret innan träningen drog igång även om det inte hade hunnit ligga längre än en knapp timma. Lät honom göra upptaget utan lina och lät honom sedan frispåra fram till första pinnen. Upptaget tog han jättesnyggt och spårade på med bra fart och koncentration till första pinnen trots att han låg lite väl högt i aktivitet när jag släppte på honom. Satte sedan på linan så att jag fick lite draghjälp runt spåret, magen har av någon outgrundlig anledning växt onödigt mycket den senaste tiden så det var ganska skönt att få lite hjälp på traven. Resten av spåret fixade han galant, plockade alla föremålen och var i mål på närmare 30 minuter. Spåret är nog en aning långt med andra ord, brukar ju vara runt ett lägre spår på max 20 minuter och då tar jag mig en del tid att belöna varje pinne. Har äntligen bestämt mig för att inhandla en gps och det skall bli spännande att se vad den säger om längden.

När vi väl var tillbaka så var resten av gänget på plats och vi dagens träning med att skotträna lite försiktigt. Jag stoppade Frank i bilen och agerade skytt denna lördag medan de andra gjorde lite vad de kände för. Ingen av oss har skottränat sedan vi ställde om till vintertid så det verkade som en god idé att mjukstarta lite. Framöver blir det rullande schema på vem som skall skjuta så att vi kan få till lite skotträning framöver.

Efter sittande i grupp och plats så hade jag lite tid över, Carina och Yvonne hade dessutom vallat uppletanderutan så vi fick även till ett litet uppletande innan vi började med lydnaden. Har ju slarvat lite med uppletandet det senaste och bestämt mig för att jag bara skall skicka honom en gång. Följde inte min plan till hundra utan hade två saker ute. Eftersom rutan låg åt ett annat håll än vad han är van vid så hade han lite problem med att hålla riktningen men efter några tillsägelser så fick jag i alla fall ut honom på rätt håll.

Lydnaden gick även den hyfsat bra, har fortfarande en del gnäll och pip på fria följet vid kommendering men han gick i alla fall riktigt bra mot slutet. Sedan var han mer okoncentrerad än vanlig mellan momenten då han gärna tog sig en lov när han inte var under kommando och segade vid ingångarna. Momenten utförde han i alla fall bra så jag får vara nöjd med det och jobba vidare med det andra. Sedan verkar det kanske som det finns lite andra planer för Franken i framtiden men mer om det en annan dag, nu får det vara nog för idag.

Go'natt!

Gör om, gör rätt!

2009-01-02T10:18:00.004+01:00

Då var det nytt år, nya tider, nya möjligheter och årets första förkylning drabbade oss på årets första dag. Visst är det underbart, både jag och Daniel vaknade igår med halsont och snuva. Det är väl förmodligen Isabellas julförkylning som har drabbat oss.

Isabella och Frank är däremot friska och krya och vi lyckades i alla fall släpa oss ut på en promenad i det fina vädret och jag gjorde saker i rätt ordning för omväxlings skull. Det vill säga, när vi kom till lekplatsen denna gången så satte jag mig på gungan först och tränade lite sitt ligg med godisbelöning till Frank. När han accepterade gungan utan några tendenser till tokryck så fick Isabella hoppa på medan Frank fick i uppgift att leta godis i backen nedanför. Alla nöjda och glada, tänk så enkelt det kan vara när man gör saker i rätt ordning...

Efter "kattfallet" har jag även börjat med dagliga koncentrationsövningar. Varje gång han spänner upp sig mot något (vad det än månde vara) så är det halt fot som gäller. Denna övningen känner han väl till och kan knappast missförstå mitt nej som "stick och ta kattf...n" eller något liknande. Efter att ha kört detta i tid och otid i några dagar så fick vi igår störningen av katten och nog för att han hade svårt att hålla ögonen i rätt riktning men det var i alla fall bara själva ögat som gled iväg emellanåt, huvudet lyckades han hålla kvar i position.

En annan liten käck övning som jag snappade tidigare i veckan är att ta med sig tungapporten ut på promenaden och skicka hunden för att hämta. Har ju kört samma övning på leksaker tidigare men med tungen så blir det ju lite mer krävande för den lille vovven he, he. Han själv tycker naturligtvis det är dökul att få lite motstånd och springer som en tokig. Både kondition och apporteringsmotivation i en och samma övning, kan inte mycket bättre bli. Särskilt inte i förkylningsdagar.

Imorgon skulle Isabella och jag egentligen åkt till farmor för att avlägga julvisit men det blir nog till att stanna hemma istället. Vill ju inte gärna smitta ner dem, även om de är pigga och raska så börjar närma sig nittiostrecket och behöver knappast påhälsning av några dagisbacilusker. Hoppas i alla fall att jag orkar släpa mig iväg till träningen så att stackars Frank i alla fall får något lite vettigt gjort.

Tjingeling

Gott nytt år!

2008-12-31T14:35:00.023+01:00

Då var det sista dagen på det här året och som vanligt blev det lite nyårsleta av i Myggebacken. Det är fin-fint att få lite spring i skidbacken inför nyårskvällens passivitetsträning. Isabella tyckte det var spännande med alla hundar och människor fastän det var en aning kallt i vinden.

En påpälsad Isabella ser och lär för framtiden.

I år var det mycket folk ute och rörde på sig och vi fick störningar av både folk och fä med jämna mellanrum. Detta var dock inget som någon av hundarna brydde sig något nämnvärt om.

Först ut var Dugga som gjorde två kanonfina skick. Hon sprang på rakt och fint och letade ihärdigt trots att hon knappt vet vad leta betyder. Molly jobbade på bra och såg dessutom till så att husse fick sig en riktigt snygg vurpa i backen, he he. Biggles skötte sig alldeles utmärkt trots att husse hyste en viss oro över att han skulle hitta på bus men icke. Han gjorde det han skulle alldeles förträffligt.

Sedan var det Frank och han slarvade som vanligt när rutan är full av dofter som inte bara tillhör matte. Bröt honom efter andra skicket och lät Narni gå emellan. Sedan var det lite mer fokus på rätt saker, han sprang ut rakt med fart och plockade med sig grejen in utan vel eller annat trams. Så jag nöjde det med det. Skall endast köra en grej ett tag framöver så att han aldrig hinner tröttna. Det har ju som sagt blivit lite väl mycket aktiveringsövning av uppletandet den senaste tiden.

När det var Narnis tur så hade jag fullt upp med att hålla koll på Frank som blev alldeles tokig av att bli avbruten i arbetet och dessutom ersatt av retstickan Narni. Men jag tror att det gick bra för hon var snabbt klar och det var massa tjo och tjim av beröm bakom oss. Sist ut var Tilda som till dagsformen var lite slarvig av sig men hon gjorde i vilket fall vad hon skulle till slut. Tilda var för övrigt den enda av hundarna som lyckades fastna på bild i backen.

Sedan var det dags för fika. Mattias och Erica hade egentillverkad glögg med sig som var väldigt smarrig. En influensamatt Yvonne dök också upp lagom till fikat med Vilja som var jätteglad över att äntligen få komma ut litegrann.

Även Vilja fick sig lite spring i backen efter fikat så kanske även hon kan sova sött på nyårskvällen. Isabella är fortfarande speedad efter all bulle hon satte i sig till lunch så, vem vet, med lite flyt och god planering så kanske även hon sover sött i kväll.

Tack för i år och hoppas att ni alla får en trevlig nyårskväll och att era hundar får gå i frid från raketer och nyårsbomber.

Tjingeling

Gott & blandat på Frankfronten

2008-12-30T11:39:00.003+01:00

Och som i ett huj så var julen över. Fast det är egentligen ganska skönt, även om vi har en ganska avslappnad inställning till julfirnadet så blir det ändå en del stress innan allt är inhandlat och klart. Har fortfarande en del julbesök som skall avklaras innan årets juluppgifter kan strykas ur kalendern men nu kan man i alla fall börja blicka framåt mot planeringen för nästa år.

Känns redan som om 2009 är uppbokat från början till slut. Fast jag har en dålig vana att stressa upp mig en del över saker som jag inte har någon dirket kontroll på. Så fort man har börjat planeringen och har lite ordning och reda på sakerna så brukar det kännas lite bättre.

På Frankfronten går det sannerligen upp och ner just nu. Träningsmässigt går det riktigt bra men i övrigt kan det väl diskuteras. Det har väl tyvärr inte blivit så mycket vettig aktivering bland julmat och förkylningar och det brukar ju komma i retur i någon form. Denna gången så var det kattf..n som fick ge utlopp för överskottsenergin. Var nästan hemma ifrån kvällsrundan när den lille rackaren passade på att hoppa upp ur diket alldeles framför näsan på Frank. Halt som det var så slutade det hela med att jag for i backen och Frank fick sig en spurt efter katten. Eftersom vi har lite olika åsikter om vad mattes arga röst egentligen betyder så finns det i detta läge endast en sak att göra, ta ett djupt andetag och sedan glatt och käckt ropa Frank hiiit. Lyckligtvis så valde Frank då att nöja sig med att katten faktiskt var borta ur åsyn och kom glatt springande tillbaka, mycket nöjd över sig själv. Behöver väl inte nämna hur nöjd matte var, tur att vi nästan var hemma så att jag inte behövde prata något mer med honom under den promenaden...

Någon dag senare tänkte jag vara en sådan där bra förälder som jag ser att andra är när man är ute och går, dvs de leker med sina barn. Isabella är visserligen ute mycket men hon har knappt satt foten nedanför vagnen. Sagt och gjort hela familjen traskade iväg ner till skolan för att busa lite på lekplatsen. Frank tyckte naturligtvis att han skulle vara med när Isabella satte sig på gungbrädan och blev helt rabiat, skrek som en stucken gris och bar sig åt som jag vet inte vad. Där fick man för att man skulle vara lite redig, kände mig som en uruselt dålig hundägare även om mammapoängen kanske ökade något (tanken var i alla fall god).

Igår skickade jag istället ut Isabella till mormor, lade ett spår till Frank och åkte sedan till Kungälv där några av Rapportarna hade lite träning. Passade på att köra ett uppletande eftersom rutan var vallad och klar fick dessutom låna Pias grejer så det blev i stort sett helt nytt för lille Franken. Första skicket gjorde han ursnyggt men fick tyvärr inte med sig något in, det var i stort sett ingen vind så det var nog en aning svårt. Att det sedan varit fyra hundar i rutan innan gjorde inte saken lättare. Har ju i stort sett endast tränat uppletande själv det senaste och har ju redan innan konstaterat att jag måste få till fler träningar på andra platser och där jag själv inte vallat. Frank tappade både fart och koncentration men efter ett påvis så fick vi i alla fall några bra skick. Eftersom han verkade lite loj tränade jag sedan lite "sakta" och det gick toppenbra, han höll både riktning och hastighet riktigt bra. Sedan hade jag för en gångs skull en ganska trött och nöjd hund vilket innebar att jag själv kunde känna mig riktigt nöjd.

Vi har även hunnit med att par andra träningar efter senaste inlägget, lördagsträningen innan jul blev också bra. Det var bara Bosse, Carina och jag som kunde komma men vi fick till en riktigt bra träning. På senaste lördagsträningen hade Eva ordnat så att vi fick vara med träningsgänget på Orust och körde lite tävlingsträning i manegen. Bosse var snäll och ställde upp som tävlingsledare för mig och Frank och även det gick riktigt bra. Fria följet finns det ju mycket mer att önska av men det var i alla fall ett fullt godkänt program. Vittringen har vi fortfarande en del tugg på men med tanke på de relationsproblem vi har haft tidigare så är det inget jag tänker bråka med. Så länge han springer ut och hämtar in rätt pinne så köper jag några tugg på vägen. Hade det varit tävling så hade vi helt klart varit på rätt sida strecket vilket inger ett visst hopp för framtiden.

Tjingeling

Luciaträning mm

2008-12-15T08:14:00.003+01:00

I lördags hade vi träning som vanligt och det gick verkligen suveränt bra. Vi hade styrt upp träningen lite mer så att alla fick 20 minuter med en äggklocka som hade koll på tiden. Värmde upp Frank med en promenad med Narni sedan var det dags för sittande och plats i grupp. Eftersom jag hade startnummer två så började jag värma på grusplan direkt efter platsen. Började med lite saktagående i vanlig ordning och sedan körde vi på med lite fritt följ och sedan apportering.

När det var min tur på plan så laddade jag med köttbullekanonen. Hade beställt störningskommendering som första moment och Frank skötte sig super. Eva gick med fram och tillbaka och var allmänt störig ;-). Frank valde att söka sig till mig och hade inte en tendens till att dra för att kolla av Eva eller någon av de andra. Sedan körde vi inkallning med fokus på kvarsittande och det gick bra ända tills vi började öka avståndet. Verkar som om det finns en magisk gräns där han börjar tjuva, måste tänka på att träna avstånd med andra ord. I övrigt gjorde han några riktigt snygga ställanden och han hade bra tempo hela tiden. Vi avslutade träningen med framåtsändande och även här skötte han sig galant. Han galopperar ut snyggt (drog något åt vänster med Eva stod på den sidan så det kan bero på det), växlar tempo sedan har han några kontroller bakåt innan han börjar gå sakta. Får tänka på till nästa träning att belöna galoppen vilket jag inte gjort på ett tag. Han har en tendens att trava då jag sätter ihop momentet.

Efter träningen tog jag en promenad och varvade ner ordentligt innan jag stoppade tillbaka honom i bilen. Det var jätteskönt att kunna värma upp och varva ner utan att behöva vara orolig för att någon stod och väntade på plan. Tiden var också alldeles lagom, verkade som om vi allihop var klara när det endast var några minuter kvar på klockan.

Efter träningen tog vi en gemensam fika och diskuterade igenom träningen och om det är något vi skall ändra på till nästa gång. Jättetrevlig träning, mysig fika och en bra diskussion är sammanfattningen av dagen, en toppenträning med andra ord. Tusen tack till mina underbara träningskompisar, vad vore livet utan er.

Efter träningen åkte jag till Wallhamn där Daniel hade lagt ett spår till oss. Frank hade en aning bråttom men spårade ändå på bra, han gick i och för sig över några föremål men dessa var ganska små och i plast. Kan tänka att de inte gav så mycket vittring i kylan, något vi får jobba vidare på helt enkelt. Det är himla kul och nyttigt att gå ett spår lagt av en ovan spårläggare, även om man tycker att man försöker krångla till det så vet hunden ändå hur man fungerar. Det märktes även på Frank att han tyckte att det var lite intressantare än vanligt. Man är verkligen lyckligt lottad som har en familj som ställer upp så helhjärtat på ens intresse.

Efter träningen så åkte vi hem och lämnade en trött och nöjd Frank i sitt rum och så åkte vi ut till mina föräldrar för att fira Lucia. I Rönnäng var julbordet dukat och vi fick en jättemysig kväll tillsammans med mamma och Sven, moster och min brors familj. Isabella som varit i Rönnäng hela dagen var i toppform och for runt som en skållad råtta ända till jag lyckades få henne i säng. Fast efter en knapp timma så var hon på benen igen och tittade imponerat när hennes kusiner lekte, de är ju så stora och kan så mycket.

I söndags var det dags för utflykt igen, svärföräldrarna firade 40-årig bröllopsdag så på eftermiddagen var vi ute i Kyrkesund och firade. God mat och trevligt sällskap för andra kvällen i rad, inte dumt alls.

Tjingeling

Lång väntan äntligen över

2008-12-08T18:20:00.002+01:00

Nu har vi äntligen fått svar från Volvo hur vår närmaste framtid ser ut och som det ser ut just nu så får jag behålla jobbet. Sedan får vi väl se hur länge det varar, om inte folk tar och skärper till sig och börjar handla bilar snart så blir det väl mera varsel. Men den dagen den sorgen, just nu så är det i alla fall lugnt på jobbfronten.

Har dessutom haft en helmysig helg vilket inte gör saken sämre. Klubbfesten i lördags var kanonlyckad och vi fick oss många glada skratt. I söndags hade Idrottsföreningen här uppe sin årliga poängpromenad som vi beslöt oss för att vara med i. Vi hade nog inte många rätt men fick oss en trevlig promenad dessutom fick vi sällskap av Yvonne och Vilja på halva vägen.

Då var det väl dags att dra på sig kläderna och ge sig ut på kvällspromenad.

Tjingeling

Gott & blandat

2008-12-06T15:12:00.000+01:00

Dags för månadens uppdatering, verkar inte som om jag lyckas skriva oftare än så nu för tiden. Vet inte om det hänt så mycket den senaste tiden som är av något större intresse så det blir nog mest lite blandade småhopp.

Isabella har nu full koll på gåendets ädla konst. Hon tar sig fram som den värsta sprintern, flyttar dessutom runt möbler till passande ställen så att hon kan nå upp till det mesta. Man får börja tänka sig för med andra ord, knivar och andra farligheter gäller det att stoppa undan annars vet man aldrig vad som händer när lilla fröken klåfinger är framme. Hon har även upptäckt att Frank inte är något som tillhör inredningen. Utan faktiskt en levande varelse som man kan använda som lekkamrat om inget annat finns till buds. Ligger han på golvet så går hon gärna fram och sätter sig mellan tassarna. Klappa på honom kan hon också göra men hon skulle aldrig få för sig att trampa eller dra i honom. Hon har vid flertalet tillfällen varit nära att göra en kullerbytta då hon i sista sekunden upptäckt att svansen ligger i vägen och därför gjort en tvärnit. Balansen är ännu inte på topp så hon ser mest ut som betjänten i det där gamla TV-programmet man alltid somnade till på nyår när man var liten.

En annan kul grej som man kan göra om man har tråkigt är att kasta in saker till hunden när han är på sitt rum. Ligger han innanför grinden så kan han få hela leksaksförrådet serverat till sig, inte helt lyckat alla gånger. Att försöka få Isabella att sluta med detta är väl ungefär lika enkelt som det skulle vara att få Frank att sluta upp med att stoppa i sig sockar som någon "tappat" på golvet (mycket kan han motstå men frestelsen av en socka är bara för mycket om man är en liten Frank).

Träningsmässigt så börjar det bli lite ordning och reda på lördagsträningarna igen. Efter vår lilla lägerhelg så har vi alla blivit lite mer välplanerade och de senaste lördagsträningarna har varit toppen. Idag så blev det tyvärr inget, Eva och Carina skulle till Belgarträff i Ggb, Erica befinner sig i skånelandet, morse kom det ett sms från en trött Yvonne som jobbat hela natten och sedan kom ett till sms från Bosse som också fått förhinder. Bara jag och Franken kvar med andra ord så det blev en familjepromenad kombinerat med lite uppletande istället.

Det var nog meningen på något sätt att det skulle bli så. Hade egentligen tänkt att vara på klubben tidigt och lägga ett spår innan träningen men jag vaknade sent och insåg att jag aldrig skulle hinna så jag tog det lugnt istället. Har sovit en aning dåligt inatt och drömt om jobb och massa annat trams. Vi får ju domen på Volvo på måndag, alla får reda på om det blir kicken eller om man får äran att jobba kvar med allt vad det innebär då vi kommer att vara en aning underbemannade. Det var väl det som låg i bakhuvudet och spökade förmodligen. Men tack vare det hann jag få in alla återbud från mina träningskompisar innan jag själv hann ge mig iväg. Frank och jag fick istället en jättemysig promenad med Daniel och Isabella på över en timma och sedan gjorde vi ett uppletande i rutan bredvid fårhagen.

Frank var full med energi och plockade in alla fem föremålen (lade bara ut fyra men råkade tappa ett i rutan). Han har en tendens att spåra en del när jag har vallat själv vilket resulterar i att han har lite problem att ta sig ut på djupet. Första skickat brukar alltid gå bra men sedan springer han ut till första "vallningsstråket", byter riktning och kör någon form av "frispårsleta". Lyckligtvis så brukar detta inte vara någon bra metod för att hitta saker eftersom jag alltid kastar dem en bit ifrån mig. Efter ett par misslyckade försök så tog han sig rakt ut i rutan, dock med en något minskad intensitet men han gick i alla fall rakt. Sista föremålet (en av Isabellas gamla bitringar) fick han jobba länge med. Satte honom efter en stund och gick ut och visade. Trots detta hade han klara problem med att hitta men han letade på fint och gav sig inte förrän han kom in med prylen. Efter uppletandet blev det en lagom nedvarvningspromenad hem och efter det lite stretching och kloklippning. Så även Frank är nog ganska nöjd med sin dag trots att det inte blev någon riktig träning.

Ikväll skall jag till klubben på den årliga festen, skall bli kul att träffa alla under lite mer civila omständigheter.

Tjo & tjim på er därute!

Träningshelg

2008-11-17T08:27:00.000+01:00

I helgen har det äntligen blivit träna av. I fredags bar det av till Stockholm för att träna hund och det har verkligen satt fart på träningsmotivationen. Efter månader av strul och träningstorka känns det äntligen som om vi är på rätt spår igen.

Vi kom fram till Stockholm på fredag eftermiddag och gav oss då iväg till Linda som vi sedan tillbringade helgen ihop med. Väl där så tog vi en välbehövlig rastningsrunda i mörkret och sedan blev det hundprat resten av kvällen. Lindas kompis Tina dök upp lite senare och det blev en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. Erica och jag följde sedan med Tina hem där vi bodde under helgen tillsammans med Tinas familj, tre hundar och tre katter. Frank tyckte i vanlig ordning att katterna var lite läskiga. Eftersom de inte sprang sin väg utan lugnt tittade på honom så kunde han inte ta till sin vanliga strategi och jaga iväg dem, han valde istället att låtsas som om de inte existerade. Men eftersom de på ett högst påtagligt sätt talade om sin existens var han till slut tvungen att gå fram och hälsa vilket han gjorde på ett mycket försiktigt och trevligt sätt.

På lördag morgon åkte vi till Danderyd-Täby Brukshundklubb för att träna. Vi körde en omgång lydnad sedan hade Tina varit snäll och lagt ett spår till mig och Frank så vi fick oss även en tur i skogen. Lydnaden gick jättebra till slut, Frank var lika okoncentrerad som han brukar vara till en början med men jag hade bestämt mig för att nolla det och bara belöna det som var bra. Efter en stund verkade han tycka att matte trots allt nog är roligast i alla fall. Vi körde några ingångar, en apportering som gick jättebra förutom att han tjuvade vilket i min värld är ett tämligen positivt fel. Tempot var jämt och han hade bara ett knappt märkbart litet tugg. Sedan gjorde vi en inkallning som blev en sitta-kvar-övning. Med långt avstånd och ny tävlingsledare så sprang han hela tiden på Lindas "kalla in". Det är bara till att öka avståndet och träna på med tävlingsledare med andra ord. Samma fenomen inträffade mer eller mindre på alla Tjörnhundarna, fy på oss.... Vi avslutade med ett framåtsändande vilket gick riktigt bra, särskilt med tanke på att det var ganska längesedan vi tränade på detta. Jag hade inte riktigt bestämt mig innan för hur jag skulle genomföra momentet så Frank fick en ganska velig matte men skötte sig trots det alldeles utmärkt, min stackars lilla hund har det verkligen inte helt lätt alla gånger.

Spåret gick också ganska bra, någon hade rastat sin hund kors och tvärs över delar av spåret och där höll han på att vela runt en bra stund innan han valde rätt spår och tuffade vidare. Han plockade med sig alla föremål, trots att ett föremål hade flyttats ett antal meter och spårade riktigt snyggt mellan velerierna. Han lyckades även få med sig en pinne extra in. Helt plötsligt går han av spåret en liten bit, plockar upp en pinne vänder sig om tittar på mig och spottar sedan ut pinnen igen. Jag tittar förvånat på Tina som konstaterar att den där pinnen har inte hon lagt där ;-).

När vi med trötta och nöjda hundar kom hem på lördagskvällen så åkte vi hem till Linda igen. Tinas man och två barn följde också med så vi blev ett helt gäng runt middagsbordet, jättemysigt. Efter god mat och ännu mer hundprat så åkte vi hem till Tina igen och sov som stockar hela natten. På söndagen körde vi ett lydnadspass i snöblask och tog sedan en promenad innan vi styrde kosan hem mot Tjörn igen. Söndagens lydnad gick också bra, vi gjorde några ingångar, en inkallning och apportering. Frank kom tydligen ihåg gårdagens träning för nu hade han inga som helst problem med att sitta kvar lika prydligt som han brukar.

Efter en lång hemfärd med regn eller snöblask hela vägen så var jag tämligen mör när jag klev in genom dörren. Men Isabella var i toppform och såg till att blåsa liv i den trötta mamman igen. Hon hade tusen saker att berätta och pratade på som den värsta. Inte för att jag har de blekaste aning om vad hon försökte säga men det handlade nog mest om helgens äventyr med pappa och farmor.

Tusen tack till Carina för detta trevliga initiativ och till Linda och Tina med familjer som tagit så väl hand om oss hela helgen. Har ni vägarna västerut så är ni välkomna till Tjörn precis när som helst.

Tjingeling

Höstrusk

2008-11-10T18:01:00.000+01:00

Urs och fy vilket väder det har varit idag, fick kommit mig ut på promenad i förmiddags med Andreas och Molly sedan har vi i stort sett hållit oss inne. Isabella somnade gott på eftermiddagen så jag har i alla fall fått till en mycket välbehövlig städning. Golven här hemma har inte sett undersidan av en golvmopp på hur länge som helst.

I övrigt flyter allt mest bara på just nu, Isabella går på dagis och stortrivs med det medan en annan får sitta på jobbet och känna sig som en alldeles vanlig vuxen människa.

Träningen går lite sisådär just nu, försöker hålla igång så gott det går men det är en aning svårt med motivationen. Fick i alla fall lagt ett spår i helgen, Therese var snäll och tog hand om Isabella under tiden och Franken skötte sig riktigt bra. Han blev lite okoncentrerad emellanåt när han fick syn på Therese, Isabella och Azzie som följde efter så sakteliga. Fick säga till honom lite och då jobbade han på igen så det blev en väldigt bra träning av det hela.

I helgen körde vi rapportträning på tävlingsledarutbildningen , eftersom jag redan tidigare funderat lite på att ge mig in på den grenen så blev jag lite sugen. Det verkar trots allt inte riktigt så komplicerat som jag tänkt mig. Har gjort några småskick och Franken går som tåget, han tycker ju om att springa så det borde passa honom bra. Funderar lite smått på att ge det lite träning om man får tillfälle nu under hösten när det ändå inte finns några tävlingar inplanerade. Man kanske kan få lite fart på motivationen om inte annat, skader väl inte att göra något nytt för omväxlings skull.

Tjingeling

Mentaltest

2008-09-27T20:50:00.000+02:00

Då var den stora dagen här, äntligen dags för Frankens mentaltest. Resultatet blev ungefär som väntat.

Samarbete förare 1. Leker ej/leker själv/kommer ej.
Ingen större surprise. Det som förvånade däremot var att han sprang ut och tog trasan vände tillbaka och fick sedan för sig att frispåra på en av figuranterna som tidigare varit och lagt ut banan.

Samarbete testledaren 2. Leker själv, kommer efter lång tidsfördröjning.
Detta var däremot inte riktigt förväntat, här tänkte han återigen ta en lov vilket han inte brukar göra om någon annan bjuder in till lek. Men, men så kan det vara.

Gripa ta tag 5m 3. Griper direkt men ej med hela munnen.
Gripa ta tag 40m 3. Se ovan.
Inte heller några konstigheter.

Gripa hålla 5m 3. Tuggar eller byter tag upprepade gånger
Gripa hålla 40m 3. Se ovan.
Inte heller några konstigheter.

Gripa slita dra 5m 3. Växlar mellan att hålla och dra emot.
Gripa slita dra 40m 3. Se ovan.
Inte heller några konstigheter.

Förföljande 1. Startar inte eller når inte in i banan.
Han startar springer halvägs och ger sig sedan åter iväg på frispår, brister i koncentrationen helt enkelt.

Förföljande gripande 1. Eftersom han inte fullföljer blir det heller inget gripande.

Uthållighet 2. Framme jobbar mindre än 30 sekunder.
Trodde nog att han skulle vara lite mer ihärdig men med tanke på hur dagsformen såg ut i övrigt så var resultatet knappast förvånande.

Social självsäkerhet 5. Socialt säker i alla situationer.
Här trodde jag nog att han skulle hamna på en fyra med tanke på hur han kan bete sig i vissa situationer. Beskrivarna trodde även de efter den inledande hanteringen att han var socialt osäker men det visade sig under resten av banan att så inte var fallet.

Socialt samspel 5. Inbjuder och spelar med på lek och lekinviter.
Föga förvånande, har oroat mig för detta moment då jag funderat på hur tusan jag skall lyckas hålla hunden. Det gick vägen men endast tack vare att det stod ett träd bredvid mig... Någon kommer nog att trakassera mig för trädkrameri för tid och evighet.

Handlingsförmåga 4. Är aktiv för att lösa uppgifter i de flesta situationer.
Inte heller så mycket att kommentera.

Anpassningsförmåga 2. Anpassar med hög intensitet i samtliga testsituationer.
Trodde nog att han skulle ligga på en trea.

Koncentration 2. Koncentrerad i viss omfattning men med längre avbrott i flera situationer.
Inte mycket att diskutera med tanke på dagsformen.

Avreaktion 4. Avreagerar med någon tidsfördröjning i enstaka situationer.
Inte heller mycket att tillägga.

Minnesbilder 3. Visar minnesbilder med enstaka undvikande beteende.
Föga förvånande.

Rädsla 5. Står emot i alla testsituationer, visar ingen rädsla.
Trodde nog att han skulle hamna på en fyra.

Aggressivitet 4. Visar liten aggression.
Inget att tillägga.

Nyfikenhet 4. Går fram utan hjälp i de flesta testsituationer men med tidsfördröning.
På skramlet var han på väg fram men fick sedan för sig att ta en tur i skogen igen innan han kom tillbaka.

Skott 5. Ingen reaktion, kontroll första skottet.

Han slutade på 384 poäng. Enligt min egen prognos så trodde jag att han skulle hamna precis ovanför 400-strecket, vilket han också skulle ha gjort om han vänt upp med trasan till testledaren som han faktiskt brukar göra.

Sammantaget så kan man väl säga att han brister i koncentration och agerar utan att tänka i vissa situationer vilket ju också är grunden till vårat problem. Det i kombination med en femma på både den sociala självsäkerheten och rädslan gör att det inte är så konstigt att det inte är helt enkelt att få ihop honom alla gånger. Känns trots allt ganska skönt att få ett kvitto på det som man anat men som Frank ofta döljer så väl genom att lägga huvudet på sned och flaxa med öronen...

Nu har han precis lyckas vifta till sig en bit välkryddat kambenskött och är tämligen nöjd med sig själv och sin dag.

Tjingeling

Pust och stön!

2008-08-24T12:04:00.000+02:00

Skulle ha tävlat igår men efter mycket funderande fram och tillbaka så strök jag mig. Frank har en tendens att tappa i motivation om han går för många tävlingsspår för tätt. Han har även en tendens att slarva när han tror att han har koll på läget. Var en aning orolig för att han skall hitta på annat och inte fixa spåret på hemmaplan eftersom han är på välkända marker och anmälde därför till Uddevalla. Men efter mycket funderande så bestämde jag mig som sagt ändå för att köra hemma och strök mig från Uddevallatävlingen. Så igår eftermiddag gör hundskrället en djupdykning i en bergsskreva och slår av toppen på ena hörtanden. Vilket innebär att det blir en (förmodligen dyr) tur till tandläkaren, bedövning och därmed ingen tävling. Det är nog helt enkelt inte meningen att vi skall tävla, suck man blir så ledsen. Men, men det är inget att göra åt. Förhoppningsvis så gör jag åtminstone en spårläggare lycklig som slipper ägna en massa tid åt att reka spår ;-).

Har gått och bävat halva sommaren över att jag lovat att sjunga på en väninnas bröllop. Visst är det roligt att sjunga men jag gör det helst nere i källaren där ingen varken ser eller hör mig. Det är då jag är som allra bäst i andra sammanhang kan jag nog mest liknas vid tjuren ferdinand när han skall in på arenan. Lider av akut scenskräck och det är lite otäckt när man får en nästan paralyserande känsla. Men har man lovat så har man går ju knappast att hoppa av i sista sekunden så det var bara till att andas djupt och be en tyst bön (var ju i alla fall på rätt ställe för den typen av sysselsättning). Jag blev nog bönhörd lite grann i alla fall för jag överlevde, nätt och jämnt. Den andra sången blev inget vidare men jag startade och slutade i alla fall på rätt ställe.

Så nu har jag bockat av det kapitlet i mitt liv och det är en oerhörd lättnad att det är över. Har frågat mig många gånger varför jag säger ja när jag vet att jag blir så galet nervös. Har väl något märkligt driv att genomföra saker som skrämmer mig som det finns säkert någon djup psykologisk förklaring på.

Sedan blev det en väldigt trevlig och lyckad bröllopsfest på stenungsögården. En annan bonus som bröllopet förde med sig var att jag fick en gammal kompis inneboende veckan innan. Anna-Maria är en riktig pärla och det det var trevligt att få lite sällskap som omväxling. Att hon sedan tog sig an Isabella lite då och då så att jag och Frank kunde smita iväg och träna en stund gjorde ju inte saken sämre.

Isabella den lilla rackar'n har precis kommit på att om man struntar i att lyssna på mammas nej så får man mycket mer uppmärksamhet. Har fått börja med att rensa huset på alla blomkrukor, får väl se vad som ryker härnäst. I övrigt så är det full fart hela tiden och man kan väl säga att det är hennes fel att bloggen är något sporadiskt uppdaterad det senaste. Man kommer liksom bara halvvägs innan man tvingas avbryta på grund att det är något hyss på gång.

Tror visst att jag precis har lyckats skapa en liten chokladoman, hon fick smaka på en liten bit kina snacks. Och man kan väl säga att det föll henne i smaken. Hon kan vara lite skeptisk mot nya smaker annars men det här var tydligen en höjdare.

Imorgon bär det av till jobbet igen, skall bli skönt att komma igång. Träffa vuxna människor och känna sig lite normal (i någon mening ;-). Vet tusan hur vi skall få ihop det bara. Som det ser ut just nu så pluggar Daniel mer eller mindre heltid samtidigt som han troligtvis även kommer att jobba mer eller mindre heltid. Fast det ordnar sig säkert på något märkligt vänster.

Tjingeling

Kort uppdatering

2008-08-06T19:46:00.000+02:00

Hugaligen vad tiden går fort, semestern är redan slut och snart är det dags att börja jobba. Under de senaste veckorna har det inte blivit någon vettig hundträning direkt. Värmen har tagit musten ur oss allihopa. Är väl dags att sätta fart om det skall bli något tävlande i höst.

Har i alla fall lyckats ägna lite tid åt trädgårdsarbete. Hade varit otroligt skönt att få ordning på trädgården som varit halvfärdig sedan dräneringen vi gjorde för tre år sedan. Än är det en bra bit kvar innan det är färdigt men man börjar i alla fall se ljuset i tunneln. Igår råkade jag ut för ett gäng ilska getingar när jag klippte häcken. Blev biten på två ställen och idag ser ena underarmen ut som Karl-Alfred efter en rejäl dos spenat. Attans elaka djur, så nu får häcken se ut som den vill ett tag framöver jag tänker då inte gå i närheten.

Annars har semestern mest gått åt till att sola och bada vilket inte är fy skam. Har även hunnit med en liten släktturné, Hunnebostrand-Åsa-Ljungby. Tur att släkten är lite utspridd så man får sig sig lite omkring i landet ;-)

1:a september är det även dags att bege sig tillbaka till arbetet, kommer att jobba halvtid under hösten vilket känns som en lagom start. Även om det troligtvis kommer att bli lite motigt att ta sig upp på morgonen så skall det i alla fall bli skönt att komma igång med det "vanliga" livet igen.

Tjingeling

2008-07-15T22:25:00.000+02:00

Har nu varit på Schäferhundklubben i Uddevalla i dagarna två och varit testledare för ett gäng hundar på mentalbeskrivning. Kul att komma iväg till en annan klubb för omväxlings skull. De har en jättetrevlig bana och figuranterna och övriga inblandade var också väldigt bra att ha att göra med.

Frank har varit med Daniel på jobbet och Isabella var hos mormor igår och idag kom farmor hit och tog hand om henne. Både Isabella och Frank verkar nöjda med sina dagar, är väl även för dem trevligt med lite omväxling.

Lade ett spår till Frank här hemma nu under kvällen för att han skulle bli av med lite överskottsenergi. Började spåret på lilla ängen här ovanför och fick sedan till ett riktigt trevligt spår. Det gick på ängen, längs vägen, lite kors och tvärs över slingan, genom kohagen, upp på ett berg och sedan ner i skogen igen. Det blev en hel del vinklar och en attans massa terrängskiften. Han strulade lite i början innan han fått fäste i spåret ordentligt. Dessutom träffade vi på ett ilsket flygfä som började med att attackera Frank men som sedan gick över på mig och bet mig först genom fleecetröjan på armen och sedan strax under läppen så att halva munnen blev bortdomnad, läskigt. Efter flygfäattacken fick han bättre fäste i spåret och jobbade på bra. Förutom att han nästan missade sista pinnen så var han väldigt noggrann och fokuserad hela tiden.

Imorgon skall vi iväg till Kungälv och träna, skall bli spännande att se hur han uppför sig efter ett par dagars halvslappande.

Nä, nu är det nog dags att sova lite. Har ju varit uppe i ottan två dagar i rad vilket man inte är riktigt van vid numera ;-).

Go'natt

Dagens tävling

2008-07-12T10:02:00.001+02:00

Gissa vem? Det kanske blir enklare om man lägger till hela sekvensen...

Är det detta som kallas för av...

...och på knapp??

Den har han fått för sina synder, he he

Lite smått & gott

2008-07-07T17:00:00.000+02:00

Då har vi åkt på förkylning nummer fem eller är det möjligtvis nummer sex. Strunt samma näsan rinner på lillfian men i övrigt är det full fart som vanligt.

I morse var vi ute på kospaning, husse kom in efter morgonpromenaden och sa att han och Frank mött en kossa på motionsslingan. Jag satte Isabella i ryggsäcken och så gav vi oss ut för att kolla så att inte grinden stod öppen till kohagen. Häromdagen vaknade vi vid femsnåret av att hela kogänget stod och råmade för full hals i grannens trädgård så jag tänkte det var bäst att mota olle i grind ifall resten av gänget bestämde sig för att följa med på upptäcktsfärd även denna gång. Men allt såg ut att vara i sin ordning förutom att korna var en aning oroliga och stod och råmade en hel del till Isabellas stora förtjusning. Tror hon tyckte att det lät lite bättre live än de koimitationer som mamma brukar göra till hennes böcker. Vi traskade hemåt efter att ha spanat en stund och ringde ägaren som skulle ta en tur och kolla till sina djur. Tydligen är det så att kossorna är på partnerjakt just nu och är därför lite extra rymningsbenägna. Så kan det vara när man bor på landet ;-)

Har haft några riktigt trevliga träningar det senaste. I torsdags var vi hemma hos Torun och spårade lite. Toruns barn följde med och tog hand om Isabella så hon trivdes som fisken i vattnet. Tusen tack till dessa underbara tjejer som glatt släpade runt på Isabella över stock och sten. Frank fick sig ett litet spår som han tog upp jättefint och fullföljde sedan i ett lagom tempo utan slarv, han hade någon ringling mot slutet men skötte det hela mycket snyggt.

I fredags körde vi uppletande på klubben. Jag och Carina pepprade ängen med föremål och skickade varannan gång. Frank gick som tåget i värmen och plockade sina sex föremål utan problem. Igår kväll så lade vi spår och tränade sedan lite på apellplan. Bosse var snäll och ställde upp som skytt så vi fick även till lite skotträning. Spåret gick jättebra, även detta spår var lite kortare för att hålla motivationen uppe i värmen. På plan var han också ovanligt samarbetsvillig och skötte sig riktigt bra. En helmysig träning med andra ord.

Nu ringer matklockan, dags att sluta.

Tjingeling för denna gång.

2008-06-27T19:50:00.000+02:00

Oj vad dålig jag har varit på att skriva det senaste. Har haft lite annat att fundera över, MH-planering inför den 5:e juli och så börjar det bli dags att fundera över vilka marker som skall användas inför lägretävlingen i höst och en massa annat smått och gott. På MH:t blir det en salig blandning av olika hundar så det blir säkerligen en intressant och rolig dag. På årets lägretävling hade jag faktiskt tänkt att starta själv så det blir inget traskande i skogarna för att reka spår för min del. Hade mest tänkt att se till så att det finns spårläggare för alla spår och sedan ta upp kontakten med markägarna men det brukar ta sin lilla tid. Har fortfarande några kartor som är ofullständiga så det får nog bli en tur till kommunen för att jaga rätt på kartor och markägare.

Isabella är ju också en bidragande orsak till mitt något sporadiska skrivande. Det är inte helt enkelt att komma någon vart när man har en liten niomånaders galning som antingen sliter i datorn eller bankar på den (just nu står hon och biter i skärmen). Nästan varje gång hon bankar så lyckas hon dessutom komma åt ett kortkommando för att stänga av musplattan. Ganska imponerande faktiskt, jag har ännu inte lyckats komma på hur hon gör. Dessutom är jag för lat för att läsa hjälpmenyn så det brukar sluta med en omstart eller rättare sagt datorn blir undanstoppad för den gången.

Midsommar avlöpte väl trots en något regning start på dagen så lyste ändå solen när den skulle. Sillen var god och sällskapet trevligt. Isabella tyckte det var mycket spännande att ha två tvååringar i huset, de är ju så stora och kan så mycket...

Igår var vi inne hos chefen och lunchade med kollegorna, himla trevligt att träffa dem nu var det ett tag sedan vi sågs. Isabella fick lyssna in sig på lite volvosnack och var allmänt nöjd åt detta. På vägen hem fick vi även inhandlat lite krukor och gröna växter till gången på utsidan här hemma. Det blir nog riktigt bra den dagen det blir klart vilket förmodligen kommer att inträffa vilket år som helst.

Träningen har det blivit lite si-så-där med det senaste. Franks skadade tassar och mitt inflammerade knä har tagit musten ur oss lite grann. Måste se till att få tummen ur och skriva ner en ordentlig träningsplan så vi får lite ordning på träningen igen. Visst blir det lite småpass här hemma, kort intensivt och kul vilket aldrig är fel men det är inte speciellt målinriktat. Hade även en trevlig träning på klubben i onsdags men den var inte heller speciellt genomtänkt. Det får bli lite ordning och reda helt enkelt.

Vi har också hunnit med en del kalas. Syssling Marias student och min käre brors 40-års kalas vilket var mycket trevliga tillställningar. God mat och naturligtvis ett mycket trevligt sällskap.

Isabella och gamlafarmor hos Olof den 7:e juni.

Tack och hej för denna gången.

2008-06-13T17:00:00.000+02:00

Då vad det dags för förkylning igen. Isabella stackarn snörvlar och fnyser allt vad hon orkar men är däremellan vid ungefär lika gott mod som vanligt. Så länge hon får stå upp så är livet ganska roligt och man kan roa sig med att stå och gunga på små ostadiga ben ganska länge.

Frank är mycket bättre i sina tassar och förra veckan tog vi till och med mod till oss och ställde upp i klubbens första KM i bruks. Så länge underlaget bestod av gräs var han inte halt och attans sugen på att arbeta så vi startade. Tur var väl det för han gick och vann ;-). Tävlingen bestod av en budföring med skott, ett uppletande och sedan lydnad. Budföringen gick som tåget, han viftade knappt på örat när skotten gick av och förutom lite slarv vid ingångarna så skötte han sig alldeles utmärkt, betyget blev 9,5. Uppletandet var det väl lite si-så-där med, jag bestämde mig för att börja längst ner i rutan och han sprang ut och fick med sig en pinal direkt, var en aning slarvig med avlämnandet och ville gärna busa lite med tävlingsledaren. Sedan var jag lite dum och flyttade mig inte någon längre sträcka utan skickade honom igen på tredje skicket kom han in med en till pinal sedan hann jag skicka honom en gång till innan tiden var ute. Det blev totalt två pinaler och en femma i betyg. Det märks att man inte har tävlingstränat uppletandet för det var väldigt svårt att vara tävlingsmässig, dessutom hade jag ingen direkt plan för hur jag skulle dela upp rutan. Det var en mycket nyttig träning med andra ord och vi fick trots allt poäng.

När det var dags för lydnaden blev jag lite nervös i vanlig ordning men lyckades ändå samla ihop mig och ta några djupa andetag både innan jag gick in på plan och under tiden. När jag kände att han höll på att spåra ur så stannade jag och samlade ihop honom. Vilket gjorde att både jag och Frank lyckades hålla oss riktigt avslappnade genom hela lydnaden. Kändes som en enorm lättnad att ha genomfört lydnaden utan att Frankeboy hittat på några hyss så redan där hade jag vunnit den största segern i min värld. Att vi sedan vann tävlingen var naturligtvis en jättekul bonus. Det har ju varit en hel del kämp och lite väl motigt den senaste tiden.

Till helgen är det KM i lydnad och mitt mål är att genomföra tävlingen med samma lugn som i fredags. Detta kan nog bli en aning svårt med tanke på att vi har en inhyrd tävlingsledare, manlig dessutom vilket brukar göra Frank en aning stressad. Det hela beror nog snarare på att jag blir nervös, stel och spänd vilket gör att Frank stressar upp sig piper, gnisslar och i värsta fall blir allmänt tokig. Målsättningen är i vilket fall att jag skall "nolla" tävlingsledaren, endast fokusera på mig och Frank och ta den tid jag behöver mellan momenten. Känner jag att vi inte håller ihop så får jag helt enkelt bryta och gå ut. Skall bli spännande att se hur mycket mod jag lyckas samla ihop.

Hej & hopp så länge

Bella Bus...

2008-06-02T18:04:00.000+02:00

På provtur i Melkers sulky

Hej då!

2008-06-01T10:57:00.000+02:00

Gav mig ut tidigt med cykeln för att Frank skulle få röra på sig ordentligt innan det blev alldeles för varmt för att göra något alls. När jag varvade ner mot slutet upptäckte jag att han haltade och det visade sig att han hade skav på tre tassar. Och nu är han jättehalt stackarn. Hej och hå, där fick jag för att jag skulle vara redig.

I övrigt har det verkligen varit blandade småhopp under veckan. Senast i måndags när jag och Yvonne hade kurs så sa jag just att det verkar som om vi äntligen börjar komma på rätt köl igen. Han var sansad och hade inga som helst planer på att hitta på något tokigheter. Men det är nog inte meningen att man skall få något flyt för i onsdags var han heltokig. Hade en förväntan på plan som jag inte sett honom ha sedan jag tränade sök, ylade som en tokig, gick ur hand och var allmänt olydig från början till slut. Suck och stön, så var det bara till att backa bandet och börja om från början igen. Har gett mig själv tävlingsförbud tills vidare så att vi inte sätter någon onödig press på oss som bara gör mig nervös och orolig vilket knappast är det Frank behöver just nu. Positivt är i alla fall att han har skött sig bra hemma han har dessutom varit riktigt trevlig att jobba med även i det värsta solgasset vilket har varit helt otänkbart tidigare (naturligtvis i en störningsfri miljö).

Har påbörjat en träningsplan där jag har en stegringsplan vid träning med hjälp och en där jag är ensam. Får väl helt enkelt träna uthållighet och svårare moment när jag inte har någon störning så att jag inte tappar motivationen helt och sedan backa bandet rejält och bara störningsträna och kräva totalfokus när jag har hjälp. Fast först och främst måste hans stackars tassar läka ordentligt.

Isabella har det varit full ösa på den senaste tiden. Det nya är att stå upp, tyvärr har hon lite dålig koll på vad som är lämpligt att använda som klättermaterial så det händer att det blir en och annan duns i backen. Fast det lär väl bli mer av den varan vad det lider så det är väl bara till att vänja sig, hon brukar inte bry sig något nämnvärt så länge hon inte slår huvudet i. I övrigt är vi tämligen förkylningsfria för tillfället så det blev sim både måndag och torsdag denna vecka. Hon verkade en aning skeptisk förra veckan men av detta syntes ingenting nu. Nu kryper hon visst iväg mot pedistalen igen, dags att rycka ut...

Hej, hej så länge

2008-05-16T09:34:00.000+02:00

Hej och hå nu har tiden sprungit iväg igen, halva maj har redan passerat på något märkligt sätt.

Tävlingen förra helgen gick sådär. Frank fick med sig 7 pinner i vanlig ordning, fast denna gången markerade han en pinne som han aldrig plockade upp. Hade matte varit lite mer uppmärksam hade vi fått med oss allihop med andra ord. Den låg någonstans i torrt fjolårsgräs alldeles efter en ljunghed, varmt som tusan. Frank markerade något och tittade sedan på mig lite frågande; plockar du upp den eller? Sedan fortsatte han att spåra på. Frågade spårläggaren efteråt om det låg en pinne där och det gjorde det mycket riktigt men eftersom jag inte såg den med blotta ögat så fick vi inte med oss den. Tyvärr reste han sig på platsen, det låg en labbetik bredvid honom som var skottberörd och reste sig vid första skottet. Frank såg urförvånad ut och frågade sig om man verkligen kunde göra sådär. När sedan Staffetiken också reste sig så tyckte Frank att, det där får jag nog ta och prova. Hade jag varit vid mina sinnens fulla så hade jag klämt i med ett ligg kvar när han gav det första förvånade ögonkastet så hade han troligtvis legat kvar. Men, men det är alltid lätt att vara efterklok. Det positiva är att han inte verkade ett dyft berörd av skotten eller att den andra hunden var rädd. Budföringen gick som tåget så där fick han full pott.

Lydnaden var ingen höjdare i värmen och mot slutet var han ganska trött. Apporteringen och hoppet var uruselt dåligt så poängen räckte tyvärr inte till uppflyttning. Fast vi kom i alla fall inte sist denna gången, med budföringen med i bagaget så kom vi på andra plats och fick till och med en liten buckla med oss hem (har alltid avstått både plats och budföring tidigare för att inte ställa till det med skotträningen). Har anmält till några lydnadstävlingar för att ha något att träna för så man inte tappar motiviationen helt. Han är så attans ojämn i värmen bara så det känns lite motigt. Men, men det är väl bara tii att träna på och hoppas på regn på tävlingsdagen ;-)

Hade tänkt att åka och träna på klubben i eftermiddag men Isabella har lite feber så vi får väl se hur bra det går. Stackarn har vaknat om vartannat hela natten och var kokhet i morse. Men det verkar inte som allmäntillståndet är påverkat i övrigt så det blir väl bara till att ta det lungt i några dagar.

Tjingeling

Kort uppdatering

2008-05-06T09:32:00.000+02:00

Har varit och myst på läger med Frank i helgen så det har inte blivit så mycket skrivande. Isabella verkar ha drabbats av vårrus och är heltokig mer eller mindre hela tiden, inte en lugn stund med andra ord.

Nu skall vi iväg till BVC för vägning, får väl se om det lilla monstret följer kurvan eller om den fortfarande pekar i vädret ;-)

Hej, svejs

Våren är här!!

2008-04-21T09:43:00.000+02:00

Vilket väder, det är ju helt underbart. Har varit ute i trädgården och försökt få ordning på oredan vilket resulterat i diverse rivsår på armarna och en stor hög med ris. Tyvärr ser trädgården ungefär likadan ut som innan, mycket jobb för litet resultat med andra ord. Men, men solen lyser och värmer och jag har ändå inget annat vettigt för mig så vad spelar det då för roll.

Isabella har varit lite förkyld de senaste dagarna så hon har fått ligga i högläge i vagnen och tittat på. Eftersom hon är ett sådant exemplariskt litet barn så gör hon inga större protester, verkar mest förundrad över mammas slagsmål med häckar och taggbuskar. Just nu håller hon på att slita ut köksgolvet med sin gåstol så hon är nog på bättringsvägen ;-).

Frank har skött sig riktigt bra under veckan. Lade plats på ängen med Narni i söndagskväll. Jaktvårdskretsen sköt lerduvor så det stod härliga till under hela platsen men det verkade inte beröra någon utav hundarna. Däremot blev det lite svårt att ligga still när vi fick påhälsning av ett par rådjur. Frank var ankrad som tur var så det var bara till att lägga tillbaka. Rådjuren hade sedan den stora vänligheten att stanna kvar bort i skogskanten en stund så att hundarna fick träning i att så vackert ligga kvar trots viltbesök.

Nu är det dags att bege sig ut i solen igen.

Tjingeling

2008-04-14T09:04:00.000+02:00

Nu skall vi se, det har nog hänt en del sedan sist jag skrev, det var visst en hel vecka sedan. Isabella gjorde sitt första dyk från matta förra måndagen, hon fixade naturligtvis detta galant. Jag däremot var en aning fipplig i vanlig ordning med det gick rätt bra till slut. Emma var snäll och tog en del kort på oss så jag hoppas att det blir något som är bra. Idag har vi dykt från basängkanten vilket också gick bra. Dessutom var det lite bättre ordning och reda på mig.

I övrigt har veckan gått i flygande fläng precis som vanligt. Var hos veterinären med Frank i torsdags och kollade analsäckarna. Han har fortfarande en päls som ser ut ungefär som en gammal dörrmatta men det blir till att fortsätta med fettsyror och schamponering ett tag till för att se om det ger något.

När vi var i Ale hjälpte även Monika till med att titta på Frank och vi fick oss en rejäl uppsträckning. När Frank blir seg och långsam så vill jag mest ägna mig åt att motivera men nu blev det tvärt om, skärper han sig inte så blir det åthutning och sedan guld och gröna skogar när han väl lyssnar. Och oj, jag fick en helt ny hund efter en liten stund. Särskilt med tanke på att det var en sådan där lite varm dag som han normalt sett brukar bli som en seg råtta. Tänk att man kan få upp en sådan aktivitetsnivå genom att ställa lite krav.

Kan jag bara lyckas göra klart detta denna gång så finns det faktiskt en möjlighet att det kan bli riktigt bra. Problemet är bara att jag inte kan leka med min hund när det finns andra hundar omkring. Har vid närmare eftertanke varit i samma läge förut men aldrig lyckats göra klar på grund av att jag inte kan höja min hund tillräckligt. Det går ju liksom inte att trycka till honom om det inte finns något positivt i andra änden. Vilket resulterar i att han endast går bra när aktivitetsnivån är på topp och det inte finns för mycket störningar runt omkring. Skall jag komma vidare måste jag på något sätt ta mig igenom detta eftersom det annars bara blir bra när det passar Franken och så kan vi inte ha det. Har stampat på samma fläck länge nog nu så det är verkligen dags att vi tar oss igenom detta.

Tävlingen i helgen blev ju också därefter. I skogen var han okej fick med sig 7 pinnar plus slut, slarvade lite mot slutet och genade troligtvis i en vinkel. Men på lydnadsplan var han en ren katastrof, gjorde inte ett uns mer än han behövde. Och något kryp hade han inga planer på att genomföra i blötan. Han fick ligga ner en stund istället för att lära sig att man inte behöver krypa på tävling om det är blött och kallt i backen. Ja, ja jag det var nog inte meningen att det skulle gå vägen denna gång särskilt med tanke på att det är sol på fredagen, snöslask på tävlingsdagen och strålande sol på söndagen. Han har nog aldrig krupit så bra som han gjorde i söndags, dagen efter tävlingen. Gjorde även några krypstarter i daggen på morgonpromenaden idag och det gjorde han suveränt. Låg i hela kroppen och inte en tendens till att tränga som han brukar göra.

Nej, det är nog som sagt bara till att bita ihop och göra klart, får väl bara hoppas att vi får ihop det inom en någorlunda snar framtid.

Hej, svejs för denna gång.

Träningsdagbok vecka 15

2008-04-14T08:37:00.000+02:00

Måndag: Det blev ett halvt varv på slingan i snö på morgonen. Efter rytmiken blev det ett varv runt skolan. På eftermiddagen åkte vi till klubben och tränade en timma med Yvonne och Vilja innan kursen startade.

Tisdag: Åkte upp till klubben och tränade en sväng vid tiotiden. Lade ett kortare spår bakom klubbstugan. Han var något slarvig, gick över första pinnen och hade inget vidare tempo. Det var mycket rådjursspillning i skogarna.

Onsdag: Efter morgonpromenaden åkte vi till Göksäter, Frank fick hänga med i bilen. Tog ett varv på slingan vid lunch. Åkte till Kungälv och tränade med Carina på kvällen. Förutom att krypstarterna är katastrofala så gick han hyfsat.

Torsdag: Åkte till Ale för att kolla analsäckarna. Fick sedan hjälp av Monika vilket gjorde susen. När matte fick ställt lite krav fick Frank upp både farten och koncentrationen. Måste bli bättre på att lyfta honom så att jag får till det i alla lägen (oavsett vad och vem som är i närheten).

Fredag: Promenad med Lena och Monza vid valla kyrka. Åkte sedan till klubben och tränade med Carina vilket gick sådär. Har svårt för att lyfta honom ordentligt vilket gör att vi lätt hamnar i en negativ trend där matte bara är sur och tvär.

Lördag: Tävling i Kungälv, han var okej i spåret. Slarvade mot slutet och missade en pinne. Lydnaden var katastrof, nollade krypet och var i övrigt riktigt lusig. Fick det vanliga problemet på tävlingsplatsen att han blir låg och svårmotiverad. Avstod både platsen och budföringen eftersom han ännu inte är helt säker i dessa moment. Han visade ingen större reaktion på skotten (när de andra körde budföringen) men däremot på okända hundar.

Söndag: Kort morgonpromenad med husse, äter vårgräs och spyr. Cyklar med honom på eftermiddagen för att undvika alla former av konflikt och då blir stackarn påhoppad av en doberman som tyckte att vi inte skulle springa på hans väg. Franken klarade sig utan skador men förtroendet för matte blev ju inte direkt bättre. Promenerade sedan med Daniel och Isabella på Sundsby. Sedan fick han sig ett bad på kvällen.

Måndagar och snö!

2008-04-07T09:27:00.000+02:00

Det är ju inte sant!! Två måndagar på raken har jag och Yvonne ställt in vår kursstart på grund av snö. Förra veckan lyckades vi äntligen komma igång och vad händer nu!? Lillvor sa lite skämtsamt på MH:t i lördags att det säkerligen kommer att snöa på måndag. Varpå jag svarade att nu får det allt vara slutsnöat, framför allt på måndagar men tänk vad fel man kan ha.

Fast denna gång tror jag inte att det blir så illa så vi kör nog på i alla fall. Problemet är bara att vi är två kurser som skall samsas om planerna och ikväll är det nog ingen som vill vara på gräset. Men det ordnar sig nog, i värsta fall får vi börja inne så hinner de andra köra ute medan vi har teori.

Nu är det dags för Isabella och mig att ge oss iväg på rytmik och sedan bär det av till Kungälv för babysim. Typiskt att alla aktiviteter är på måndagar. Det blir en aning stressigt men det får det vara värt för roligt är det.

Hopp om livet!!

2008-04-07T05:49:00.000+02:00

Så var denna helgen snart till ända. Var testledare på mentalbeskrivning hela dagen i går. Det kändes lite tungt att ta sig ur sängen, har ju varit en aning mycket hund det senaste. Isabella var inte ens vaken när jag gick.

Men väl på plats kändes det genast mycket bättre. Det var nio hundar anmälda och det fanns inte två av samma sort vilket gjorde dagen mycket intressant. Ingen hund var den andra lik så man höll verkligen uppe intresset hela dagen. Det var nog dessutom första gången jag gick ut i banan utan att vara direkt nervös och att sedan regnet höll sig borta hela dagen gjorde ju inte saken sämre. Det blev en toppendag helt enkelt.

Tränade lite kort med Frank efteråt och han skötte sig riktigt bra, lugn och sansad trots att han suttit i bilen hela dagen. Men ändå inte så där slö som han brukar bli på våren då solen kommer fram och värmer de första gångerna.

Väl hemma blev det lite stress eftersom vi var bortbjudna på tacokväll och jag var som vanligt sen. Väl på plats i Häggvall blev det i alla fall en trevlig kväll. Gott att komma utanför dörren för en gångs skull. Vi har nog varit lite bekväma och suttit hemma och ugglat lite väl mycket den senaste tiden. Vi slog på stort, lämnade bilen och promenerade hem efter god mat, några glas vin och lite yatzyspel (som vi vann). Isabella verkade också rätt nöjd med dagen.

I dag åkte jag, Frank och Isabella ut till klubben medan Daniel tog en sväng till jobbet. AFR hade mentalbeskrivning så Carina och jag passade på att skotträna litegrann. Första skotten kom redan när hundarna satt i bilarna varpå vi raskt plockade ut dem. Frank gick runt och nosade hej vilt och ville inte leka med sin kampleksak så jag var lite orolig att det blivit lite väl mycket skott det senaste (han satt ju som sagt i bilen under gårdagens MH). Men när Narni försvunnit utom synhåll så lekte han glatt igen. Samma reaktion visade sig sedan ute på plan, när Narni lekte så ville han inte kampa med sin kampleksak. Däremot gick det alldeles utmärkt med Narnis akvarieslang. Märkligt...

Ja, ja han är ju ett litet kontrollfreak och vill gärna hålla koll på sin omgivning. Men han skötte sig i ändå hyfsat väl även om han ännu inte har Narni överst på sin tio-i-topp-lista. Det går i alla fall åt rätt håll vilket känns positivt Han verkade dessutom inte bry sig om skotten när vi lade hundarna på plan, fyra skott utan någon synbar reaktion och han lekte som sagt utan problem efteråt. Det känns med andra ord som om det finns hopp om framtiden :-)

Tjingeling för denna gång.

Träningsdagbok vecka 14

2008-04-07T05:00:00.000+02:00

Måndag: Promenerade på Säby med Andreas och Maja, regn och rusk. Åkte till klubben och tränade lite lydnad innan kursen.

Tisdag: Åkte till klubben och lade ett spår på ca 500 m, 5 föremål och många underlags byten. Han var mycket noggrann och tog alla föremål. Tränade linförighet, läggande, hopp och någon inkallning. Behöver få ut honom mer efter hoppet, han är även något långsam i sättandet. Lade plats tillsammans med Diesel, Wilma, Adde Zaa-Zaa och hampus, inga problem.

Onsdag: Joggade runt slingan vid lunch. Var sedan i Kungälv och tränad på kvällen. Skott under både passivitet och aktivitet, ingen större reaktion. Han låste mot hagen på andra sidan där det gick hästar men det gjorde tydligen Tilda också (jag uppfattade inte att det gick djur där). Han hade ett märkligt intresse för Narni men annars gick han hyfsat.

Torsdag: Promenerade med Andreas, Maja och Melker på Säby, var ute i drygt två timmar. Tränade linförighet och lite apportering hemma på fotbollsplan. Daniel agerade störning.

Fredag: Efter morgonpromenaden åkte vi till Stenungsund. Tränade lite på plan, linförighet, apportering, hopp och kryp. Gick sedan ett spår som Andreas lagt ut 1500 meter, fyra föremål. Han gick otroligt bra hela tiden, låg på ordentligt i linan men hade inte det vanliga springet i vinklarna utan gjorde bara någon snabb kontroll och fortsatte sedan på spåret. Var på klubben och fixade MH-banan på eftermiddagen. Fick kommendering på fria följet av Bosse. Hade mycket hopp, studs och pip i början men han slappnade av och koncentrerade sig efter ett tag. Lånade Bosses kortkoppel vilket var jättebra i vänstersvängarna.

Lördag: MH hela dagen så Frank fick sitta i bilen. Tränade lite efteråt och hade Andreas som störning, han blev något okoncentrerad men skötte sig ändå väl.

Söndag: Efter en ganska kort promenad åkte vi ut till klubben och tränade med Carina och Narni. Plats med skott vilket gick jättebra, han låg fint även om aktivitetsnivån inte var jättepassiv. Lekte bra efteråt. Ville däremot inte leka när Narni var på plan och lekte samtidigt. Tränade läggande under gång, linförighet och kryp.

2008-04-02T10:14:00.000+02:00

Oj vad tiden går fort, det var ju flera dagar sedan jag skrev något sist. I helgen har vi varit på specialkurs spår för Susanne Kihl. Jättekul att få ägna en hel helg åt detta, speciellt nu när motivationen tryter en aning.

Frank har råkat ut för en total personlighetsförändring under de senaste dagarna vilket gjort att jag under helgen allvarligt funderat på om det inte är så att han skulle må bättre hos någon annan. Det där med guldfisk kanske inte är en så dum idé trots allt...

Det hela började med några småincidenser i mitten på förra veckan då han betedde sig lite märkligt och sedan i fredags så fick han helt plötsligt för sig att dra på Narni. Han har i och för sig stuckit till henne några gånger tidigare och tyvärr har det blivit en jättekul lek av det hela. Fast denna gången började han jaga henne i ren jakt, han kunde lika gärna ha jagat en hare. När han sedan kom fram till Narni så var han inte speciellt arg men han hade trots allt någon form av avslut på det hela vilket inte har funnits på hans världskarta tidigare. Under helgen hade han sedan en aktivitetsnivå som låg långt över det normala, han har verkligen gått på tårna hela tiden.

Känns oerhört jobbigt att inte kunna lita på min hund. Ena dagen har man honom kopplad i-fall-ut-i-att katten kommer, nästa dag för att han kan tänka sig att dra på vad som helst. Mitt normala problem är att han är för låg och vissa dagar måste jag jobba som en tokig för att få igång honom. Nog för att han alltid har varit ojämn men detta är ju rent löjligt. Fördelen är naturligtvis att han är mycket lättare att motivera men hur enkelt är det att träna när jag inte kan slappna av och lita på att han stannar hos mig och inte hittar på något fuffens. Jag har under de senaste dagarna varit väldigt nogrann med att det alltid är "ordning och reda" och att han får en jämn träning och han har i stort återgått till det normala. Just nu sitter det hela nog mest i min hjärna men det gör ju inte saken bättre.

Jag är normalt sett väldigt rädd för att "vara i vägen". Och det har tagit lång tid att bygga upp så mycket självförtroende och tillit till min hund så att jag på ett tryggt sätt kan träna med min hund lös på klubben då det finns andra hundar omkring. Så det känns oerhört tungt att behöva börja om. Men, men sån't är livet så det är väl bara till att hugga i och hoppas att man kan få lite flyt någon gång.

Hej, svejs för denna gången.

2008-03-28T08:48:00.000+01:00

Så har ännu en vecka snart passerat i vårt liv. Isabella har redan hunnit bli sex månader, jisses vad tiden går fort. Hon verkar ha klarat sitt lilla fria fall utan några men, däremot så är utslagen fortfarande kvar även om de har bleknat något. Igår var vi ute på ridklubben och hälsade på, tyckte det var dags för en introduktion i hästvärlden. Isabella verkade tycka att det var spännande, ungefär lika stora öron som Frank fast mycket större kropp. Vilka märkliga hundar...

Igår var hon i Ytterby och hälsade på favoritsysslingen Maria medan jag och Frank tog en vända till Ale Djurklinik. Stackars Frank bara fäller och fäller snart kan han nog titulera sig som Svensk Nakenschäfer ;-). Veterinären kunde i alla fall inte hitta något uppenbart fel på den lille gossen så det blir till att behandla med diverse "skönhetsmedel" och lite fodertillskott för att få ordning på den torra pälsen.

I helgen skall vi gå specialkurs spår vilket skall bli jätteroligt. Har haft lite problem med motivationen det senaste och jag hoppas att kursen skall sätta lite fart på träningsandarna. Har dessutom kommit med på en lägretävling den 12:e april så det är väl dags att sätta fart med träningen. Det känns lite hopplöst så länge man inte har platsen bara. Vi har nu kommit så långt i vår skotträning att han inte visar någon direkt reaktion så länge vi är ensamma. Hur jag sedan skall lyckas få honom trygg i ett platsläggande på apellplan tillsammans med andra hundar vette tusan. Att lägga honom ensam på plan kommer nog inte vara något större problem det är nog snarare kombinationen med andra hundar som gör att han tycker att situationen blir lite väl obehaglig. Just nu vet jag inte riktigt hur jag skall gå vidare vilket är en aning frustrerande då det kännas som man aldrig kommer att lyckas.

Sedan skall man ju få tiden att räcka till för träning också som det ser ut just nu så är det kurs hela helgen och sedan har jag fortsättningskurs både måndag och tisdag, nästa lördag är det MH så då går den träningen också bort. Hej och hå så det kan gå, tur att man inte jobbar :-).

Vilken pärs!!

2008-03-26T08:33:00.000+01:00

Igår lyckades Isabella åla sig ut ur sängen, dvs vår säng, med huvudet före. Snacka om att skrämma slag på sin mamma och vilken klantig mamma sedan då!! Urs och fy. Allt gick i alla fall bra, efter ett par minuters illskrikande så var hon lika nöjd och glad som vanligt. Men det fick bli en vända till vårdcentralen i-fall-ut-i-att. Nu har hon dessutom fått ett gäng märkliga utslag lite här och där, får väl se om det blir en ny vända till vårdcentralen idag.

Vintern verkar ha bestämt sig för att stanna ett tag och efter en del tvekan så genomförde jag och Erica vår kurs på brukshundklubben i gårkväll. Vi var lite oroliga att det skulle bli lite halt i backen och att vi skulle få tillbringa halva natten på klubben men allt gick bra. Värre var det i måndags när jag och Yvonne skulle ha kursstart på den andra fortsättningskursen. På förmiddagen var det jättefint men under eftermiddagen började snön falla och det var inte lite snö heller så vi fick helt enkelt ställa in en vecka till. En fördel är i alla fal att jag nu bara har två veckor med dubbla kurser.

Men, vad mysigt det var med all snön i måndags. Särskilt på klubben där det var alldeles vindstilla och helt tyst. Kändes verkligen som hela världen var inlindad i bomull. Dessutom är det ju alltid trevligt att få med sig en ren hund in efter promenaden.

En nackdel med vädret är att det inte blir mycket vettig träning, känns som om allt blir lite hafsigt och slarvigt. Skulle behöva få till lite mer kommenderingsträning för att få till lite bättre disciplin mellan momenten och träna uthålligheten. Någon skotträning har det inte heller blivit den senaste tiden. Skulle även behöva ta mig till andra klubbar för att träna lite men det får nog vänta tills åtminstone den ena fortsättningskursen är avslutad. Beställningarna på hissfronten har börjat hopa sig så Daniel lär nog behöva jobba en del kvällar framöver .

Då var det väl dags att sätta rotation på dagen.

Måndag igen

2008-03-24T10:13:00.000+01:00

Då var det måndag igen! Helgen har som vanligt gått ruskigt fort, har i alla fall fått till lite vettig träning trots snörusket. Carina lade ett spår åt oss i fredags och Frank var mycket motiverad, hittade inte på något annat trots att det nog varit ett och annat rådjur i markerna.

I övrigt känns det som om Frank för tillfället är inne i en något stökig period. Han har ju alltid varit väldigt ojämn, ena dagen har han energi till tusen och nästa är han helt omotiverad. I dagsläget ligger han inne med en energitopp vilket i och för sig är trevligt men samtidigt blir han en aning jobbig att ha att göra med. Nagel i ögat hela tiden, pust...

Påsken har verkligen passerat i flygande fläng, tur att jag aldrig hann ta fram våra påsksaker, inte för att vi har så mycket men lite ris hade jag i alla fall tänkt ta in. Påskaftonen tillbringade vi med släkten hos moster. Isabella tyckte det var jättespännande med alla människor, särskilt syssling Maria som är favoriten. Sedan är det naturligtvis jätteroligt att se på när kusinerna leker. Dröjer nog inte länge innan hon ger sig in i leken, får väl se vad killarna tycker om det...

Då var det väl dags att ta tag i dagen.

Hej, svejs så länge

Monstret sover

2008-03-20T13:30:00.000+01:00

Nu har det lilla underverket somnat så man, förhoppningsvis, får en liten stund för sig själv. Har äntligen kommit igång med städningen, det gick sådär igår. Isabella lärde sig i en hast att manövrera gåstolen och välte raskt ner sin första blomkruka. Lika bra att städa undan allt som är löst.

Fick även till en liten stunds träning på klubben igår ihop med Carina och Narni. Frank var taggad som bare den och gick riktigt bra. Hoppas bara att det blir lite torrare i markerna tills det är dags för tävling. Krypet är inget vidare snyggt när magen måste ner i vätan. Egentligen är nog magen inget större problem, det är nog snarare de ädlare delarna som sitter lite längre bak...

Måste även se till att få träna med andra hundar runt omkring. "Ung med hund" kom in på plan i slutet av vårt träningspass och Frank visade med all tydlighet att han tyckte det var lite läskigt. Vi stod kvar och tittade på en stund och han släppte det ganska snart så det blir nog bra med lite träning.

Nu gick larmet, dags att avsluta.

2008-03-19T08:31:00.000+01:00

Ja ha, så har jag då trots allt startat min egen blogg. Har inte tyckt att det varit någon idé att göra någon då jag inte tror att jag kommer hinna skriva i den. Men härom dagen så blev jag lurad in i detta av min mamma. Hon frågade hur det där bloggandet fungerade och hur man skapade sig en blogg. Av ren nyfikenhet gick jag in och kollade upp det hela och vips så hade jag skapat mig en blogg av bara farten. Vi får väl se hur mycket skrivet det blir på denna sida....

Eftersom jag hade tänkt att ägna dagen åt vårstädning så känns bloggandet just nu som ett riktigt bra alternativ. Tyvärr håller inte Isabella med. Hon har precis kommit på en ny lek som heter åla-sig-ut-från-sängen-leken. Verkar som om Frank har lärt henne sitt motto; all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.

Slut på friden för denna gången.