Oj vad tiden går fort, det var ju flera dagar sedan jag skrev något sist. I helgen har vi varit på specialkurs spår för Susanne Kihl. Jättekul att få ägna en hel helg åt detta, speciellt nu när motivationen tryter en aning.

Frank har råkat ut för en total personlighetsförändring under de senaste dagarna vilket gjort att jag under helgen allvarligt funderat på om det inte är så att han skulle må bättre hos någon annan. Det där med guldfisk kanske inte är en så dum idé trots allt...

Det hela började med några småincidenser i mitten på förra veckan då han betedde sig lite märkligt och sedan i fredags så fick han helt plötsligt för sig att dra på Narni. Han har i och för sig stuckit till henne några gånger tidigare och tyvärr har det blivit en jättekul lek av det hela. Fast denna gången började han jaga henne i ren jakt, han kunde lika gärna ha jagat en hare. När han sedan kom fram till Narni så var han inte speciellt arg men han hade trots allt någon form av avslut på det hela vilket inte har funnits på hans världskarta tidigare. Under helgen hade han sedan en aktivitetsnivå som låg långt över det normala, han har verkligen gått på tårna hela tiden.

Känns oerhört jobbigt att inte kunna lita på min hund. Ena dagen har man honom kopplad i-fall-ut-i-att katten kommer, nästa dag för att han kan tänka sig att dra på vad som helst. Mitt normala problem är att han är för låg och vissa dagar måste jag jobba som en tokig för att få igång honom. Nog för att han alltid har varit ojämn men detta är ju rent löjligt. Fördelen är naturligtvis att han är mycket lättare att motivera men hur enkelt är det att träna när jag inte kan slappna av och lita på att han stannar hos mig och inte hittar på något fuffens. Jag har under de senaste dagarna varit väldigt nogrann med att det alltid är "ordning och reda" och att han får en jämn träning och han har i stort återgått till det normala. Just nu sitter det hela nog mest i min hjärna men det gör ju inte saken bättre.

Jag är normalt sett väldigt rädd för att "vara i vägen". Och det har tagit lång tid att bygga upp så mycket självförtroende och tillit till min hund så att jag på ett tryggt sätt kan träna med min hund lös på klubben då det finns andra hundar omkring. Så det känns oerhört tungt att behöva börja om. Men, men sån't är livet så det är väl bara till att hugga i och hoppas att man kan få lite flyt någon gång.

Hej, svejs för denna gången.