Och som i ett huj så var julen över. Fast det är egentligen ganska skönt, även om vi har en ganska avslappnad inställning till julfirnadet så blir det ändå en del stress innan allt är inhandlat och klart. Har fortfarande en del julbesök som skall avklaras innan årets juluppgifter kan strykas ur kalendern men nu kan man i alla fall börja blicka framåt mot planeringen för nästa år.
Känns redan som om 2009 är uppbokat från början till slut. Fast jag har en dålig vana att stressa upp mig en del över saker som jag inte har någon dirket kontroll på. Så fort man har börjat planeringen och har lite ordning och reda på sakerna så brukar det kännas lite bättre.
På Frankfronten går det sannerligen upp och ner just nu. Träningsmässigt går det riktigt bra men i övrigt kan det väl diskuteras. Det har väl tyvärr inte blivit så mycket vettig aktivering bland julmat och förkylningar och det brukar ju komma i retur i någon form. Denna gången så var det kattf..n som fick ge utlopp för överskottsenergin. Var nästan hemma ifrån kvällsrundan när den lille rackaren passade på att hoppa upp ur diket alldeles framför näsan på Frank. Halt som det var så slutade det hela med att jag for i backen och Frank fick sig en spurt efter katten. Eftersom vi har lite olika åsikter om vad mattes arga röst egentligen betyder så finns det i detta läge endast en sak att göra, ta ett djupt andetag och sedan glatt och käckt ropa Frank hiiit. Lyckligtvis så valde Frank då att nöja sig med att katten faktiskt var borta ur åsyn och kom glatt springande tillbaka, mycket nöjd över sig själv. Behöver väl inte nämna hur nöjd matte var, tur att vi nästan var hemma så att jag inte behövde prata något mer med honom under den promenaden...
Någon dag senare tänkte jag vara en sådan där bra förälder som jag ser att andra är när man är ute och går, dvs de leker med sina barn. Isabella är visserligen ute mycket men hon har knappt satt foten nedanför vagnen. Sagt och gjort hela familjen traskade iväg ner till skolan för att busa lite på lekplatsen. Frank tyckte naturligtvis att han skulle vara med när Isabella satte sig på gungbrädan och blev helt rabiat, skrek som en stucken gris och bar sig åt som jag vet inte vad. Där fick man för att man skulle vara lite redig, kände mig som en uruselt dålig hundägare även om mammapoängen kanske ökade något (tanken var i alla fall god).
Igår skickade jag istället ut Isabella till mormor, lade ett spår till Frank och åkte sedan till Kungälv där några av Rapportarna hade lite träning. Passade på att köra ett uppletande eftersom rutan var vallad och klar fick dessutom låna Pias grejer så det blev i stort sett helt nytt för lille Franken. Första skicket gjorde han ursnyggt men fick tyvärr inte med sig något in, det var i stort sett ingen vind så det var nog en aning svårt. Att det sedan varit fyra hundar i rutan innan gjorde inte saken lättare. Har ju i stort sett endast tränat uppletande själv det senaste och har ju redan innan konstaterat att jag måste få till fler träningar på andra platser och där jag själv inte vallat. Frank tappade både fart och koncentration men efter ett påvis så fick vi i alla fall några bra skick. Eftersom han verkade lite loj tränade jag sedan lite "sakta" och det gick toppenbra, han höll både riktning och hastighet riktigt bra. Sedan hade jag för en gångs skull en ganska trött och nöjd hund vilket innebar att jag själv kunde känna mig riktigt nöjd.
Vi har även hunnit med att par andra träningar efter senaste inlägget, lördagsträningen innan jul blev också bra. Det var bara Bosse, Carina och jag som kunde komma men vi fick till en riktigt bra träning. På senaste lördagsträningen hade Eva ordnat så att vi fick vara med träningsgänget på Orust och körde lite tävlingsträning i manegen. Bosse var snäll och ställde upp som tävlingsledare för mig och Frank och även det gick riktigt bra. Fria följet finns det ju mycket mer att önska av men det var i alla fall ett fullt godkänt program. Vittringen har vi fortfarande en del tugg på men med tanke på de relationsproblem vi har haft tidigare så är det inget jag tänker bråka med. Så länge han springer ut och hämtar in rätt pinne så köper jag några tugg på vägen. Hade det varit tävling så hade vi helt klart varit på rätt sida strecket vilket inger ett visst hopp för framtiden.
Tjingeling
1 kommentar:
Kul med uppdatering!!
Fnissar när jag läser om duktiga mamman som skall gunga lilla barnet... Så lätt det är att koncentrera sig på stackars barnet när man helst skulle vilja ge hunden en propp, he he he..
Och kattskrällen kan man gärna ta och utrota överlag... Kan vi göra en sån lista? Innekatter = okej. Utekatter =skottpengar?
Ses i morrn!
Carina & Narniparni
Skicka en kommentar