Insikter och målsättningar!

Efter en period av akut motivationsbrist när det gäller målsättningar och hundträning så har jag nu äntligen kommit till insikt och känner att motivationen börjar återvända.

Våra gamla relationsproblem ställer ju fortfarande till det en hel del på tävling. Tidigare blev han väldigt utåtagerande när jag blev nervös och ägnade all uppmärksamhet åt att ta reda på vad tusan matte var så nervös över. Vilket resulterade att han kunde gå ur hand för att kolla av både det ena och det andra. Tävlingsmässigt blev detta en smärre katastrof eftersom jag blev spänd, stel och var tvungen att ligga på honom hela tiden för att han skulle hålla sig i skinnet. När vi nu går in på tävlingsplan konstaterar han snabbt att det kommer att bli en sådan där tråkig dag och så "säckar" hela hunden ihop. Han gör för det mesta det han skall men taskig motivation kombinerat med hans normala problem med att koncentrera sig gör att utförandet blir därefter. Funderar på att döpa om honom till Alfons "skall bara"...

Funderade ett svagt ögonblick på att lägga ner all tävlingsverksamhet eftersom allt bara blir tråkigt när det blir allvar över det hela. När vi bara tränar för skoj skull har vi hur kul som helst (så länge det inte finns några löptikar i närheten) problemet är bara att min träningsmotiviation sjunker ganska kraftigt om jag inte har något mål att träna mot. Och som sagt, skam den som sätter så låga mål att hon når dem. Frank är den ultimata läromästaren och varför inte då ta till detta utmärkta tillfälle att komma över mina rädslor och forska i hur tusan vi skall göra för att komma över våra problem.

Mina målsättningar har inte ändrats speciellt mycket men däremot har jag ändrat syftet med dem helt och hållet. Vi släpper alla tankar på tävling i form av konkurrens, vi skall ha ett första pris i elit lydnad kort och gott. På hemmaplan i första hand för att jag skall lära mig att gå ut på plan utan några som helst spänningar. Därav anledningen att jag endast skall starta på hemmaplan till en börja med, skulle han hitta på bus så gör det inte så himla mycket. Så länge jag vet vad jag tränar på så spelar det heller ingen roll om poängen blir urusla (alla momenten sitter ju inte riktigt än). Det svåra blir väl att hitta ett bra sätt att belöna upp honom utan att få rött kort och bli utslängd för att jag belönar för mycket. Men det får väl vara hänt i så fall Det viktiga är ju ändå att vi har kul, att Frank är med på noterna och att jag skaffar mig mer tävlingserfarenhet.

När det gäller brukset så skall vi starta elit spår med målsättningen godkänd. Sedan är det nog dags att byta gren och göra ett försök att starta honom i lägre sök. Hade varit kul att även starta Rapport om jag får Daniel med på noterna. Men det kan nog bli lite körigt att få ihop någon vettig träning de närmaste åren med två små som måste ses efter. Fast vad tusan om en fyra år eller så kanske vi får till det. Under tiden hade det varit attans kul att skaffa sig lite mer kunskap om skyddet och det hade varit en jätteerfarenhet att kunna starta honom i lägre skydd.

Det är himla kul att ha en hund där det inte finns några begränsningar, ovanstående målsättningar är ju knappast högt satta. Det gäller bara att ha rätt träningskamrater och få tiden att gå ihop. Just nu känns det rätt att satsa på bredden istället för att lägga ner tid på snabbhet och precision. Petar jag för mycket i träningen så blir det lätt för mycket allvar och då är det lätt hänt att vi halkar tillbaka i gamla hjulspår. När tävlingarna i sig inte är värda så mycket blir jag dessutom mycket friare i min träning och vågar experimentera mer. Det kanske ställer till det lite grann tävlingsmässigt men så länge man "gör klart" varje tanke så ger det förhoppningsvis en hel del erfarenheter. Det är dessutom himla roligt att spåna lite runt träningen och sedan testa sina idéer och se hur de slår ut. Gäller som sagt bara att träna klart varje idé så att det inte blir en massa vel för den stackars lilla jycken. Fast det är nog ingen större fara, fördelen med Franken är ju att han har vissa gåstendenser. Det mesta rinner av ganska fort och belönar man bara rätt så brukar det inte vara speciellt svårt att backa bandet (om man bara backar i tid vill säga).

Inget vidare roligt inlägg att läsa kanske men det känns bra att få sina tankar på pränt så att man kan påminna sig om man skulle gå vilse, eller rättare sagt gå i cirklar Det är på tok för enkelt att falla tillbaka i gamla hjulspår.

Första utmaningen blir helgens tävling med tanke på vissa omständigheter så lär det bli jättesvårt att gå ut på apellplan utan att bli nervös på denna tävling. Målsättningen för denna tävling får nog bli att jag skall belöna min hund så mycket så att jag åker ut. Då vet jag ju var gränsen går (för just den domaren vill säga ;-) och så har jag lyckats med att både skaffa mig erfarenhet och förhoppningsvis ändra Frankens inställning till tävling. Det kan verka enkelt men är nog så svårt, skall bli attans spännande att se hur jag lyckas med detta ;-)

Tjingeling