Lille Prinsen har flyttat

Ja då blev det till slut verklighet. Lille Frank har flyttat hemifrån, det blir en prövoperiod på tre veckor sedan får vi se om han kommer hem igen eller om han blir kvar i sitt nya hem.

Har inte nämnt detta ämne tidigare eftersom det är tämligen jobbigt och jag har inte velat diskutera det i onödan.

I vilket fall så har ju jag och min lilla gosse haft lite meningsskiljaktigheter i livet och jag har många gånger funderat på om vi är helt kompatibla. En annan orsak kan man lätt konstatera om man tittar på den lilla filmsnutten från sociala samspelet i mentaltestet som finns i ett tidigare inlägg. 40 kilo hund med 50 kilo matte i snöret är inte en helt lyckad kombination i alla lägen och det är inte alltid man har ett träd att hålla sig i när det bär iväg. Så länge han får sina tvåtimmars pass av aktivering så är det inga problem för honom att hålla sig på mattan men när matte inte hinner med så är det lätt hänt att instinkterna tar över utan att hjärnan är påslagen. Med två barn så kan jag nog räkna med att det blir svårt att få tiden att räcka till för att livet skall bli riktigt bra för lille Frank. Han är ju dessutom lite av en klumpedumpe vilket gjort att livet här hemma ibland har blivit lite besvärligt.

Jag L-testade honom hos polisen i höstas (är man nyfiken så finns protokollet att läsa under L-test på http://www.sundalen.dinstudio.com/) och fick återigen bekräftat vilken hund det egentligen är jag har i snöret. De där viftande öronen gör att man ständigt glömmer bort vilka egenskaper som "vilar" under ytan. Den mörka vindsvåningen i en gammal fabrikslokal med skrammellådor, ett spöke som sprang rakt emot, hoppade, hotade och härjade fick Frank att tända på alla arton. Vad de än hittade på så gick han glatt längst ut i kopplet och bara väntade på att något mer kul skulle hända. Har nog aldrig sett Franken så lycklig tidigare. Det hela slutade med ett godkänt L-test och en polis som var intresserad var med och tittade, en jättetrevlig kille som Frank säkerligen skulle trivts alldeles utmärkt med. Tyvärr visade det sig efter ryggröntgen att han eventuellt, kanske har en yttepytteliten förändring mellan två kotor vilket gjorde att polisen backade ur. Funderade sedan fram och tillbaka hur jag skulle göra och satte efter stor vånda ut en annons på honom. Detta var strax för jul och det var i stort sett inga intresserade alls som hörde av sig.

Hela denna process var naturligtvis väldigt påfrestande då man ställer in sig på att göra sig av med sin bästa kompis. Strax efter jul så bestämde jag mig för att nu har jag gjort vad jag kunnat för att hitta ett bättre hem till Frank. Vid det här laget har vi dessutom tagit oss igenom det mesta av våra problem och det känns som om vi är överens, för det mesta i alla fall. Jag lade upp tävlingsplaneringen för vårsäsongen och anmälde till ett par tävlingar för att ha siktet inställt.

Då ringer telefonen. Det är en väktare som är på jakt efter en vuxen hund att ha i tjänsten men lika mycket som tränings och livskamrat. Jag blir en aning ställd och efter att ha pratat en stund så ber jag att få återkomma då jag måste fundera på saken, hade ju trots allt bestämt mig för att Franken skulle bli kvar hos oss. Denna person kändes dock väldigt bra att prata med. Hon har ett helt liv av erfarenhet och Frank skulle dessutom få lov att arbeta med det som han tycker är absolut roligast i livet. Det är inget snack om att hon kan erbjuda honom ett långt mer omväxlande och innehållsrikt liv än vad jag någonsin kan göra.

Efter att bearbetat mitt ego ganska rejält och med hjälp av diverse detektiver kollat upp så att denna person är lika bra i verkliga livet som det lät via telefon så bestämde jag mig för att gå vidare med saken. Vi träffades på Trollhättans BK i fredags, pratade lite och tog en promenad. Sedan stoppade jag in Franken i deras bil och borta var han. Helt fruktansvärt, men även om det är en total katastrof för min egen del så är det med all säkerhet raka motsatsen för Frank. Om Frank och hans nya matte fungerar och trivs ihop så att han blir kvar hos henne så vet jag att detta är det absolut bästa för honom och i slutändan är det ändå det som räknas. Skulle han av någon anledning komma tillbaka så är det nog meningen att han skall vara kvar hos oss. Att gå igenom den här proceduren vill jag för allt i världen inte behöva göra en gång till.

Oavsett vad som händer så har detta varit en otroligt nyttig och lärorik resa. Träningen inför L-testet var både rolig och lärorik och jag riktar ett stort tack till alla dem som ställt upp och hjälpt mig. Att det inte varit så mycket allvar över träningen har också gjort att vår relation förbättrades avsevärt. Ytterligare en hög med erfarenheter att i ryggsäcken med andra ord. Tur att ryggsäcken är stor och att det finns oändligt med utrymme att fylla...