Stackars Frank...

...har tillbringat hela dagen hos veterinären. Det hela började med att han spydde igår morse. Inget ovanligt och eftersom han gjorde nummer två under dagen så lade jag inte så mycket vikt vid det även om han var något hängig. Igår kväll spydde han igen och jag började bli aningen orolig. Han var orolig och ville väldigt gärna vara nära vilket inte är speciellt normalt för min lilla jycke. Jag ringde veterinären det första jag gjorde i morse, väl på veterinärstationen blev det röntgen vilket inte visade någonting. Så han fick i sig lite kontrastvätska och sedan blev det mer röntgen, mer vänta och ännu mer röntgen. Efter att ha spenderat hela förmiddagen och halva eftermiddagen på röntgenbordet så bar det av till Blå stjärnan.

Väl på plats på Blå stjärnan så blev det ännu mer vänta av och nu började jag bli rejält orolig. Kanylen satt kvar så jag fick i alla fall sett till så att han fick dropp under tiden vi väntade. Till slut kom i alla fall veterinären och efter ny röntgen konstaterades det som jag redan visste. Den gode Frank hade en gång för alla sett till att stoppa i sig något så det blev rejält stopp. Med tanke på alla sockar han stoppat i sig under åren så är det ett under att detta inte hänt tidigare. Men å andra sidan brukar han aldrig svälja några större saker. Hans ovan ligger i att äta sockar och papper. Större föremål bär han för att få uppmärksamhet och dessa biter han aldrig i. När han är inomhus och måttligt uttråkad tror jag att han skulle kunna apportera ett ägg utan problem. Kan tänka mig att han burit omkring på något och den enda som gett honom uppmärksamhet var lilla Qvittra och då kan han nog mycket väl ha svalt något av större format i ren konkurrens.

Även vid den sista röntgen så hoppade min lilla pärla till hund snällt upp på röntgenbordet och lade sig ner utan protester. Inte för att han hade haft några krafter kvar att protestera med men jag trodde nog att jag åtminstone skulle få lyfta upp honom på bordet men inte då.

Operationen gick i alla fall bra och enligt veterinärens beskrivning och en del funderande så misstänker jag att det är spindeln i Isabellas sångpåse som åkt ner. Nu är det bara till att hålla tummarna för att det inte tillstöter några komplikationer

Sedan hade det ju varit attans bra om den lille rackarhunden hade kunnat förstå sambandet med att äta grejor och må dåligt men tyvärr så lär det inte inträffa. Någon som har något bra förslag på hur man blir av med dessa ovanor, alla förslag tages tacksamt emot? Det är attans svårt att hålla huset rent från föremål med två småttingar i huset.

Alltid är det nå't!!