Tävlingsrapport

Jag och Franken var i Kungälv och tävlade i helgen. Vi fick startnummer två, skönt att komma iväg tidigt och slippa samla på sig en massa onödig nervositet. Väl ute i skogen så visade det sig att vi hade Jocke som spårläggare, trevligt med lite Rapportare i skogen :-).

Spåret gick väl lite si-så-där. Han var tveksam ut på upptaget och vindade en hel del innan han började tuffa på ut ur rutan. Vi blev tillbakakallade och han vindade lite till innan han bestämde sig och gick ut en liten bit längre bak i rutan. Sedan vette tusan vad han höll på med men helt plötsligt fick han i alla fall första pinnen i näsan och gjorde någon form av upplet. När jag sedan bad honom spåra så tittade han lite oförstående på mig men tuffade sedan iväg och jag var tämligen säker på att spårläggaren inte tagit denna väg men vad göra. När Frank a la Alfons Åberg kollat av vad det nu vad han kollade av, troligtvis älg då vi hade pinfärska älgspår i spåret, så gick han i alla fall tillbaka till spåret och vi sprang runt på 29 minuter. Det var tämligen snårigt och jag fick en pinne i ögat alldeles i början av spåret så det blev inte riktigt lika mycket ordning och reda som vanligt. Två pinnar blev kvar i skogen.

När vi kom tillbaka till klubben så var det dags för lydnad och denna genomförde vi på ett tämligen avslappnat sätt även om Frank fortfarande tycker det är aningen jobbigt när domarlagen kommer för nära. Uppletandet nollade vi tyvärr, det genomfördes nere på gärdet och det blåste en hel del. Frank var tämligen ostrukturerad och hade svårt att lokalisera föremålen. I stort så genomförde vi ändå tävlingen på ett bra sätt bägge två även om min brist på erfarenhet fortfarande straffar oss i uppletandet. Resultatet för dagen blev godkänd på 481,75 poäng.

Vi får helt klart kämpa på ett tag till. Får vi bara ihop helheten på en och samma dag så borde inte certen inte vara allt för långt borta.

Lilla fröken Q har varit halt i några dagar och har endast fått koppelpromenader. Tur i oturen att detta hände nu då hon har sansat sig något och faktiskt accepterat detta utan att bli helgalen. Nu är hon i alla fall ohalt och idag fick hon utökat lilla promenaden med ett spår som hon fixade fin-fint trots att Frankeboy var med när jag lade det. Passade på att vinkla samtidigt som Frank fick bollen åt motsatt håll. Lilla Qvittret analyserade lugnt och fint och valde rätt håll varenda gång. Det finns gott hopp om framtiden med andra ord.

Tjingeling

Kort uppdatering

Oj vad tiden går fort. Snart är semestern slut och man skall bege sig tillbaka till jobbet. Isabella skall börja på nygammalt dagis och Marcus skall skolas in. Som väl är har jag en vecka kvar på semestern så man hinner få ordning på allt klubbengagemang innan jobbet drar igång. September är en hektisk månad med tävlingsledarjox, MH och så hade jag tänkt hinna tävla själv också.

Veckan som gick spenderade jag i Kosta på läger med föreningen Treböken. Mycket trevligt, tusen tack Torun för att du fick med mig på detta. Träning från morgon till kväll med mycket trevligt och kunnigt folk. Både Frank och Qvittra fick sig en hel del fin-fina spår i de småländska skogarna. Upplet och lydnad blev det också en hel del träning av. Frank fick lära sig vad som kan hända om man försöker sig på att byta saker i uppletanderutan. Grupptrycket segrade kan man väl säga he, he.

Idag har vi roat oss med att tävla i lydnad. Detta var en av de saker som jag inte lyckades träna under lägret. Har inte gjort ett lydnads-lydnadspass på den da'n jag minns. Tydligen så var Franks minne inte helt bortblåst även om han inte utförde momenten lika bra som han kan göra. Fria följet får nog räknas till dagens höjdpunkt där betyget blev 8,5p :-). Med tanke på att målbilden ligger på 8 så var jag tämligen nöjd. Han uppvisade vissa busstreck i samband med andra moment men i det stora hela skötte han sig väl. Jag höll mig lugn och lyckades undvika den vanliga nervositeten vilket är en seger i sig. Slutresultatet blev en andraplacering och ett förstapris på 271p. Nu får vi väl se till att håva in ett tredje förstapris så vi får oss ett litet LP.

Det var allt för denna gång.

Tjingeling

Slutrapportering SSM!

Då var årets rasmästerskap i Svensk bruks till ända och här kommer slutrapporteringen över dagens bravader. Kan börja med att säga att jag aldrig någonsin tidigare varit så nervös, fy bubblan! Vi hade startnummer fyra och jag plockade ut honom ganska tidigt, rastade av och värmde lite en liten bit bort från övriga händelser. Gick sedan bort mot tävlingsplatsen och fick lite snabbkommendering av Monica längs med vägen, man får ju passa på när det finns vänligt sinnade änglar i närheten :-). Franken håller sig i skinnet och är hyfsat på. När jag sedan kommer ner på plan och väntar på min tur så började jag öva på sommarens bröllopssång. Lider ju av akut scenskräck och skall sjunga på ett bröllop i augusti. Så varför inte använda detta tillfälle till att sjunga, bättre träningstillfälle på att sjunga under stark nervositet kan jag ju knappast få. Sång har dessutom den egenskapen att man tvingas pressa luft ner i lungorna vilket gör att nervositeten går över. Går över kanske är en tämligen stor överdrift men den blir i alla fall lite mer kontrollerad. Vid detta tillfälle hade jag passerat gränsen för vad någon skulle anse om de råkade höra mig :-).

När jag äntrade planen hade jag lyckats få nervositeten någorlunda under kontroll. Frank skötte sig riktigt väl och lydnadspoängen slutade på 253,5P. Det var dock bra nära att vi nollade stegen då han trasslade in sig i sig själv på tredje pinnen. Höll på att slå knut på sig själv innan han fick ordning på fossingarna och klättrade vidare. Gulleplutt han gjorde verkligen så gott han kunde. Får nog ta mig i kragen och åka runt och klättra på olika stegar. Det är helt klart ett moment som vi inte lagt någon större energi på.

Slutresultatet blev en femteplats i rasmästerskapet och totalt sjua i tävlingen av 25 deltagare. Poängsumman blev 575,5P.

Halvtidsrapport SSM!

Så var första dagen av tävlingen avklarad. Hade en önska om att få spåra dag 1 då det i så fall fanns en liten chans att vi skulle lyckas ta oss runt spåret. Fast i ärlighetens namn hade det varit ganska skönt att missa spåret så man slapp gå ut på lydnaden. För en gångs skull hade jag riktig tur med lottningen fick nummer fyra, perfekt!

Vad betyget på upptaget blev har jag inte en aning om men det lär inte vara full pott. Han gick ut fick något i näsan som han undersökte vände sedan och tog spåret åt rätt håll. Om det sedan var spåret han var på vid den första undersökningen är tveksamt. Hursom helst så tuffade vi iväg i skogen och han jobbade på fint. Första och andra pinnen låg ganska tidigt och ganska tätt. Tack spårläggaren, det är alltid lika skönt att få ett kvitto på att man är rätt. efter andra pinnen velades det lite i en vinkel och sedan vinklade han där det inte fanns någon vinkel. Han kom ganska snart på rätt spår igen och vi tuffade vidare och fick pinne nummer tre och fyra. Sedan blev det lite snurrigt igen, trodde först att han letade efter en pinne men det var nog spåret han letade så ivrigt efter. Efter en liten stunds letande hittade han rätt igen och så bar det av vidare över stock och sten. Pinne fem, sex och sju hämtades in. Efter pinne nummer sju så var han ganska trött och jag började bli lite orolig över tiden. När han sedan helt plötsligt stannade strax nedanför ett krön så tänkte jag att, nu har han lagt av. Men det hade han inte den lilla gullhunden för när han vände sig om så hade han en snitsel i munnen. Tittade lite undrande på mig om det skulle bli någon köttbulle även för denna lilla skatt och självklart blev det det :-). En snabb köttbulle för snitseln och sedan jagade jag på honom och strax därefter kom han glatt springande med slutpinnen. 25 grader varmt och åtta pinnar + en snitsel blev dagens skörd i spårskogen.

Efter spåret så letade jag upp en liten sjö som den lille gullhunden fick svalka sig i en stund. Vid kvart i ett så var det dags för uppletande. Frank skötte sig alldeles utmärkt, hämtade in fyra föremål och jobbade på fint hela tiden. Betyget blev 8, 8. Jag klämde till med ett dubbelkommando på fjärde föremålet och sedan drog de nog på lite allmän olydnad i kombination med orutinerad matte. Tuggade gjorde han i alla fall inte vad jag kunde se. Domare och publik stod ganska nära baslinjen men Franken tittade inte ens åt det hållet, gullhund (för femtielfte gången :-).

Efter uppletandet passade jag på att spana in några andra deltagare i uppletanderutan. Nyttigt att höra domarnas tänk så man vet hur man skall uppföra sig i framtiden :-).

Nu sitter jag och filosoferar över hur jag skall lägga upp morgondagens lydnad men jag kan inte för mitt liv komma på någon uppladdning som kan tänkas fungera. Det är väl bara till att på något märkligt sätt försöka stänga av nerverna och gå ut och köra. Det är naturligtvis fria följet som oroar i vanlig ordning. Frank och jag brukar ju träna mest för oss själva och helt plötsligt skall man stå ut med domare, tävlingsledare, folk i gruppen och dessutom publik, hemska öde. Var skrämmande nervös idag bara jag tänkte på eländet när jag tittade på dagens lydnadsekipage. Får väl se om vi överlever dagen med äran i behåll. Slutrapport kommer imorgon.

Tjingeling

Sorg!

Vakuum har bytts ut mot sorg och saknad, Ulle gick gick bort nu i förmiddags. Ett märkligt ordval kanske men det är så det har känts den senaste månaden. Den tunga väntan på att det oundvikliga förfärliga skall ske. Att famla i blindo, att veta men ändå hoppas, att glädjas i nuet men ändå sörja. Oändligt många tårar har jag fällt under denna tid. Jag stod inte Ulle så nära att jag kan egentligen kan påstå att jag kommer att sakna hennes sällskap. Mina tårar rinner för en mor som måste säga adjö till sina barn med vetskapen om att hon aldrig får se dem växa upp. Mina tårar rinner för hennes nära och kära som nu är kvar med saknaden och sorgen.

Vi var som sagt aldrig nära vänner. Våra vägar korsades på brukshundklubben och de minnen jag har av Ulrika är ljusa och glada. Jag upplevde Ulrika som en positiv och levnadsglad människa som var mån om sina medmänniskor. Hon hade också en förmåga att dela med sig av sin glädje och sorg och ta till vara på de små glädjeämnena i livet. Detta har gett mig perspektiv på tillvaron och fått mig på bättre tankar de dagar då livet känts tungt. Mina tankar vandrar även till Sanna i denna stund. Ett annat liv som släktes alldeles för tidigt, fullständigt oväntat. Även hon lämnade ett stort avtryck då jag minns henne som den där tjejen som alltid var positiv, alltid ställde upp och var mån om alla i sin omgivning.

Det orättvisa i detta gör att man reflekterar över livet och vad som egentligen är meningen med det här. Det jag kom fram till efter Sannas bortgång var att lova mig själv att aldrig glömma. Utan minnas de positiva avtryck som hon lämnade efter sig och som jag beundrade henne för. Bära det med sig och försöka sträva efter att bli en något bättre människa. Vardagen gör sig snabbt påmind och det är lätt att fastna i ekorrhjulets stress och negativa spiraler. Så händer då det ofattbara igen och man påminns åter. Påminns om hur fantastiskt livet är och hur otroligt lyckligt lottad man är. Ni finns där i mina tankar, påminner om hur skört livet är och ger mig styrka när livet känns svårt.

Tack Ulle för allt du gav och alla små öar av lycka du kommer att skapa i min värld i framtiden. Hoppas att våra själar får mötas igen men jag ser fram emot ett längre möte den gången. Tills dess önskar jag dig en trevlig resa i efterlivets outgrundliga värld.

Elithunden :-)

Igår var det dags för tävlingsdebut i högre spår. Hade inga större förväntningar då Frank har spårat uruselt dåligt den senaste tiden. Egentligen är det nog mest engagemanget som har varit väldigt lågt vilket gjort att det tagit väldigt lång tid att ta sig runt spåren den senaste tiden. Meddelade familjen att jag troligtvis kommer hem efter spåret men tji fick jag.

Var på plats på Elfsborgs Brukshundklubb i god tid, både Frank och Qvittra fick sig en liten promenad innan det var dags för lottning. Vid lottningen så höll jag på att drabbas av ett smärre nervöst sammanbrott då jag insåg att lydnaden låg först. Hade kallt räknat med att lille Frank skulle ha ett spår i kroppen innan vi gav oss ut på lydnadsplan. Detta brukar i och för sig föra med sig att han tappar i tempo men å andra sidan är han mindre benägen att hitta på galenskaper vilket hjälper till med att hålla mina nerver i styr. I vilket fall så var det bara till att plocka ut hunden ur bilen för att lägga plats. Han fick ju för sig att resa sig på platsen då vi tränade i Kungälv för några veckor sedan så jag var först lite tveksam om jag skulle lägga. Men 100% säker blir man ändå aldrig och skulle han resa sig så kommer han till mig. Sannolikheten att han skulle hitta på några dumheter med någon annan hund får nog anses som näst intill obefintlig. Så plats fick det bli och tur var väl det för han låg så fint min lilla pärla trots att en av de andra jyckarna bestämde sig för att det nog var bästa att bege sig till bilen när de började skjuta.

Vi hade startnummer tre och jag behöll Frank ute eftersom jag inte vill stressa Qvittra allt för mycket genom att slänga Frank in och ut ur bilen. Ur vårt perspektiv så har de en himla trevlig plan på Elfsborg ganska liten och därför blir det heller inga större förflyttningar mellan momenten vilket passar oss alldeles utmärkt. Fria följet var som vanligt tämligen oengagerat, framåtsändandet fick han 5 och 7 på. Klämde till med ett dubbelkommando på bägge sträckorna eftersom vi faktikt aldrig tränat helt tävlingsmässigt på detta moment. Han visste vad han skulle göra trots att det stod människor istället för andra pryttlar i gruppen. Min målbild gällande detta moment är en åtta och det kändes inte alls långt borta, dagens insats var helt okej med andra ord. Resterande moment låg mellan 8,5 och 9,5 och med tanke på hur lite kommenderingsträning vi gjort så är jag helnöjd. Lydnadsresultatet slutade på 231,75p.

Efter lydnaden var det dags för spåren. Väl på plats i skogen så tog jag Qvittra på en promenad då vi hade ganska gott om tid på oss. Frank blev aningen upprörd när hon fick komma ut och inte han, he, he. Fem minuter innan planerad start plockade jag ut Frank och traskade bort mot rutan. Domarna kom strax därefter och jag skickade ut en tämligen lugn och samlad hund i rutan. Lille Frank tuffade på ut, tog upp spåret gjorde sedan ett litet ringlande innan han tuffade på ut ur rutan. Sedan bar det av i ett behagligt tempo med gott häng i linan. Här och där gjorde han några korta kontroller men i övrigt var jag inte orolig vid ett enda tillfälle förrän efter sjunde pinnen... Först då började Franken mattas av något och då har han en tendens att bli lite slarvig. När vi sedan kom ut på en större traktorstig som han efter några kontroller började följa så började min puls öka markant. En sak som kan få Frank att tappa fokus är om en annan hund korsat spåret och det hade inte alls varit konstigt om någon promenerat förbi just här. Men Frank verkade i alla fall säker på sin sak och man har ju inte mycket att komma med i sammanhanget så det vara bara till att hänga på och mycket riktigt så låg slutpinnen mitt på stigen. Full pott på upptaget och alla pinnar med oss hem blev slutresultatet. Gullehund, tror aldrig att han har spårat så fint och fokuserat någon gång.

Efter lunch var det bara uppletandet kvar. Jag var ganska säker på att uppflyttningen redan var klar så inför detta moment var jag inte ett dugg nervös. Domarna hade placerat sig strax bakom mitten på baslinjen. Jag började därför skicka honom på det hörne jag kom in för att slippa ett eventuellt bråk om han fick för sig att kolla av gruppen. Var tämligen övertygad att han skulle varva dem vid någon ingång men jag kunde åtminstone skicka ut honom i rutan utan att behöva tjafsa med honom innan. Frank jobbade på ute i rutan och plockade in första föremålet tämligen snabbt, dock hade han lite tugg på vägen in. Även föremål nummer två kom in, utan tugg denna gång. Sedan höll han på och vela runt i det högra hörnet en hel del. Jag lät honom hållas då jag ändå inte behövde fler föremål. Han hade tidigare lyssnat fint på mig och han jobbade trots allt på. Tyckte inte det fanns någon anledning att avslöja för domarna att han förmodligen inte skulle bry sig om att komma in utan föremål. När det var en minut kvar hittade han föremål nummer tre och på vägen in även nummer fyra. Naturligtvis så släppte han föremål tre och tog fyran med sig in (även detta utan tugg). När jag skickade ut honom igen så hämtade han in det föremål han släppt (inget tugg här heller) och här får matte sig ett regelbryt. När hunden är på väg in så inser jag att jag inte vet vad som gäller om hunden byter. Om föremålet inte räknas så borde jag ju skicka honom igen. Innan jag har hunnit tänka klart är hunden framme så jag tar bara emot föremålet utan att göra någon ingång. Hade förmodligen inte spelat någon större roll i betyget i vilket fall och en bra lärdom för framtiden att tänka klart innan. Slutresultatet blev 8 och 8,5, enligt domarna så låg avdragen på tugget på första föremålet samt att han bytte. I vilket fall så gjorde han dagens bästa uppletande. Innan uppletandet låg han på en andraplacering men nu gick vi om. Inte för att det har någon betydelse i min värld men som grädde på moset så vann vi dagens tävling med slutresultatet 541,25 poäng. Fin-fina priser var det också, vi fick en hel tacoservis och en Nalle med oss hem :-). Daniels kommentar när vi kom hem var. Vad bra att han börjar betala tillbaka, då är det bara ca 50000:- kvar ;-). Denna dag var han värd var enda krona :-)).

Så nu skall vi suga på den här karamellen länge och väl. Skall nog ta mig i kragen och tävla lite lydnad under sommaren och sedan leta upp någon lämplig elittävling till hösten. Hade varit himla kul om vi kunde få lite bättre ordning på fria följet men vette tusan hur det skall gå till. Han är ju trots allt ganska momentsäker så får jag bara höjt lägstanivån lite så kanske man skulle kunna tävla på riktigt. Tidigare mål för Frank har egentligen bara varit att få honom godkänd i elit men som jag brukar säga. Skam den som sätter så låga mål att hon når dem :-).

Långt inlägg blev det, har ni orkat läsa ända hit så vill jag också passa på och säga. Tack alla snälla för alla grattisar, det värmer gott i själen. Och med tanke på alla de sjuhundrafemtioelva lägrestarter jag och Frank har gjort så kändes det extra bra att någon gång ha lite medvind.

Dags att ladda batterierna för att orka upp till jobbet imorgon.

Tjingeling

I lördags var vi på Orust och gjorde vår årsdebut i lydnad, eller vad man nu skall kalla det. Resultatet blev det klart sämsta hittills, ett tredjepris på 223p. Endast ett poäng i från ett andrapris i och för sig men det var verkligen 223 usla poäng. Det blåste halv storm vilket inte gynnade någon av oss. För första gången funderade jag faktiskt på att bryta innan tävlingsstart då jag var tämligen övertygad om att jag skulle få gå fria följet själv. Men jag ville ändå se hur han låg på platsen då han har strulat en del på platsen i samband med skott. Enda sättet att få till ett tävlingsmässigt platsläggande verkar visst vara att tävla så då får man väl göra det då :-). Sittandet i grupp och platsen gick i alla fall fin-fint.

Fria följet blev som jag misstänkte en smärre katastrof. Nog för att han inte brukar bjuda till i detta moment då det är tävling. Men han brukar inte vara sämre än att han kan skrapa ihop till 7,5p. Jag trodde faktiskt att domaren nollade oss men betyget slutade på 6p och det tycker jag var ganska snällt. I övrigt var det tämligen hårda bud och det var ingen som fick några gratispoäng någon stans. Franks bästa insats för dagen var rutan. Han gjorde ett jättefint konskick. När han lämnade konan på min komendering så visste han inte var rutan var men sprang på rakt och fint, när han sedan fick syn på den så blev han lite glad och tog i lite till. Dirrigeringsapporteringen nollade han då han föll tillbaka i sin gamla ovana att ta mittenapporten. Vittringsapporteringen strulade han till då han tog rätt pinne, släppte för att nosa på en annan för att sedan ta rätt pinne och komma in. Det bidde en femma på den manövern. Han rörde i alla fall inte några andra pinnar så det får jag ändå vara nöjd med.

Metallapporten lyckades jag kasta så himla skevt så att jag var tvungen att klämma i med ett dubbelkommando på inhoppet men i övrigt hade han bra fart både ut och in. Fjärrdirrigeringen gjorde han även den riktigt fint. Jag var i det stora hela ganska cool, vågade släppa loss ganska väl även om det finns en del spänningar kvar innan jag är helt hemma. Den gode Arne är en god och glad tävlingsledare men precis den typ av människa som triggar Franks mindre positiva sidor. Fick vara på honom x antal gånger för att han inte skulle springa fram och kolla läget. Det blåste ju dessutom halv storm vilket knappast hjälpte den taskiga koncentrationen på traven.

Känner mig ibland som Marcus när man sätter på honom skor, han fryser fast i golvet och klarar inte av att flytta fötterna. Får samma känsla på tävlingsplan med Frank i förflyttningarna mellan momenten. Var på klubben idag och fick till lite kommenderingsträning vilket var toppen. Tusen tack Yvonne. En plats med skott fick vi också till och både Frank och Vilja låg hur fint som helst.

Idag fyller den lille gossen fem år, tänk så fort tiden har gått. På söndag fyller lillebror Marcus ett år och på måndag börjar jag jobba, hugaligen.

Hej o hopp!