Sorg!

Vakuum har bytts ut mot sorg och saknad, Ulle gick gick bort nu i förmiddags. Ett märkligt ordval kanske men det är så det har känts den senaste månaden. Den tunga väntan på att det oundvikliga förfärliga skall ske. Att famla i blindo, att veta men ändå hoppas, att glädjas i nuet men ändå sörja. Oändligt många tårar har jag fällt under denna tid. Jag stod inte Ulle så nära att jag kan egentligen kan påstå att jag kommer att sakna hennes sällskap. Mina tårar rinner för en mor som måste säga adjö till sina barn med vetskapen om att hon aldrig får se dem växa upp. Mina tårar rinner för hennes nära och kära som nu är kvar med saknaden och sorgen.

Vi var som sagt aldrig nära vänner. Våra vägar korsades på brukshundklubben och de minnen jag har av Ulrika är ljusa och glada. Jag upplevde Ulrika som en positiv och levnadsglad människa som var mån om sina medmänniskor. Hon hade också en förmåga att dela med sig av sin glädje och sorg och ta till vara på de små glädjeämnena i livet. Detta har gett mig perspektiv på tillvaron och fått mig på bättre tankar de dagar då livet känts tungt. Mina tankar vandrar även till Sanna i denna stund. Ett annat liv som släktes alldeles för tidigt, fullständigt oväntat. Även hon lämnade ett stort avtryck då jag minns henne som den där tjejen som alltid var positiv, alltid ställde upp och var mån om alla i sin omgivning.

Det orättvisa i detta gör att man reflekterar över livet och vad som egentligen är meningen med det här. Det jag kom fram till efter Sannas bortgång var att lova mig själv att aldrig glömma. Utan minnas de positiva avtryck som hon lämnade efter sig och som jag beundrade henne för. Bära det med sig och försöka sträva efter att bli en något bättre människa. Vardagen gör sig snabbt påmind och det är lätt att fastna i ekorrhjulets stress och negativa spiraler. Så händer då det ofattbara igen och man påminns åter. Påminns om hur fantastiskt livet är och hur otroligt lyckligt lottad man är. Ni finns där i mina tankar, påminner om hur skört livet är och ger mig styrka när livet känns svårt.

Tack Ulle för allt du gav och alla små öar av lycka du kommer att skapa i min värld i framtiden. Hoppas att våra själar får mötas igen men jag ser fram emot ett längre möte den gången. Tills dess önskar jag dig en trevlig resa i efterlivets outgrundliga värld.