Nu har det hänt så mycket sedan sist så jag vet inte ens vart jag skall börja. Skulle egentligen varit på skyddsläger på Stormvallen första helgen i oktober. En avstängd Tjörnbro och Marcus som fortfarande ammas gjorde att jag fick skjuta planerna på framtiden. Det hade det inte blivit någon bra träning av det hela. Jag och Frankeboy hade verkligen sett fram emot detta länge men det får nog vänta tills i början av nästa år när jag kan lämna ifrån mig lillpojken utan att gå i läck.

Eftersom Daniel behövde plugga så lyckades jag istället få med honom till Mellerud. där han i lugn och ro kunde sitta i stugan och plugga med Marcus i släptåg. Medan jag själv ägnade helgen åt uppletande med Maria Hagström. Lilla Qvittra håller som bäst på att ömsa tänder så det blev mest Franken som fick jobba. Helgen var kononbra och jag fick massor med inspiration för den fortsatta träningen. Några helger tidigare var vi även med på spårläger så nu är vi fullmatade med goda idéer för höstens träning. Skall bara få tiden att räcka till för allt man vill göra.

Nu i helgen var vi iväg och tävlade lydnad på Orust, första tävlingen på länge. Jag och Franken gjorde en fin-fin uppladdning på fredagen. Vi började med att storbråka om huruvida apportering med dirigering egentligen skall gå till. Har tidigare efter en del idiotiska träningsmisstag lyckats haverera detta moment totalt. Efter en hel del slit och tragglande började vi för ett tag sedan komma på rätt väg men nu har vi inte tränat så flitigt det senaste. Tänkte därför bara köra igenom det hela lite snabbt och lätt, de sket sig med en bredsladd och slutade som sagt med storbråk. Han gjorde precis som tidigare, sprang ut mot föremålet i mitten varpå jag stannade honom. Han stannar jättefint men beslutar sig sedan för att högaktningsfullt strunta i sin matte och ta de smaskiga bollen istället. Med bollen i munnen tittar han på mig och konstaterar att jag ser aningen upprörd ut. Då är det nog bäst att sticka iväg och ta nästa boll när man ändå håller på. Sedan knackade det på dörren och en häst ville in i manegen, fick ett i alla fall till ett hyggligt avslut innan vi gick ut men det var väl inte riktigt den uppladdningen jag tänkte mig. Särskilt inte med att han sedan avslutade dagen med att jaga min uppfödares katt.

Han har en förmåga att välja sina tillfällen den lilla gossen. Men så har det alltid varit precis när man tycker att allt fungerar bra så slappnar man av och då hittar han på något jävelskap. Han har inte sprungit efter en katt på den dan jag minns men nu passade han som sagt på. Sedan blir ju inte saken bättre av att matte beter sig dumt och blir förbannad till ingen nytta alls. Enda resultatet är att Frank blir ännu mer uppjagad vilket resulterade i att han drog några extra varv av bara farten. Men, men någon gång kanske man lär sig. Skam den som ger sig brukar jag ju säga men ibland känns det bra tungt.

Med tanke på att min målsättning med tävlandet är att lära mig föra min hund på ett vettigt sätt. Samt att på något märkligt sätt få Frank tycka att det är kul med tävling trots att det inte blir några belöningar mellan varven. Fredagens uppladdning var väl så långt ifrån ändamålsenlig som man bara kan komma. Men på något märkligt sätt lyckades jag vända på det hela och hitta en positiv attityd och bra känsla på tävlingsdagen.

Fria följet började lite skakigt men det blev bättre och bättre (istället för tvärt om), slutresultatet blev 7,5p vilket är helt okej med tanke på att jag med denna hund är helnöjd med en åtta. Dumrutan som Frank tävlingsmässigt tycker är ett dötrist moment fick vi en 10:a på :-). Inkallningen 9, han är ju ingen racermaskin direkt. Sedan nollade han rutan. Han sprang fint till konan men sedan tog han samma linje som vid inkallningen och såg ut som om han aldrig hört talas om någon ruta. Han jobbade i alla fall på och försökte och momentet kan han vanligtvis väl så det är bara till att träna på. Sedan nollade han (föga förvånande) även apporteringen. Tävlingsledaren tog inte vägen via konan utan gick direkt och lade apporten och då tyckte Frank att han kunde göra likadant. Inget vi inte kan fixa till om vi tränar klokt och inte matte beter sig som en tok. Hopp-apport fick han en 10:a på, vittringen 9,5 med lite tugg och fjärrdirigeringen 8,5p. Här flyttade han sig något framåt men skiftena var jättefina och dessa har vi haft lite problem med det senaste. Det hela slutade med ett andrapris på 228p, på förra tävlingen hade vi 229,5p med en nolla (då nollade han vittringen men hade en tia på rutan) så det går helt klart åt rätt håll. Det roliga var att han var med mig hela vägen till och med när vi gick ut ur manegen så frågade han om vi skulle hitta på något mer kul. Trodde aldrig att jag skulle lyckas åstadkomma detta med denna hunden, det var utan tvekan den bäst genomförda tävlingen vi någonsin gjort. Skall bli spännande att se på nästa tävling om detta var en engångsföreteelse eller om det är en trend.

Träningen med lilla Qvittra börjar så smått ta sig. Har haft lite svårt att bestämma mig för i vilken ända jag skall börja men nu börjar det så smått ta form. När det gäller lekbitarna har vi fortfarande en bra bit kvar innan det ser ut som jag vill ha det. Men vi har i alla fall en vettig lek som får duga medan vi jobbar på mot målet. Måste även ta mig ut och träna på andra ställen och framförallt med andra hundar. Vid första mötet så har hon en tendens att dra iväg om jag inte är förberedd. Fick lite träning med Therese och Taimi i Stenungsund i går. Efter en något stökig inledning så skötte hon sig riktigt bra. Har även kört en del uppletande här hemma och det ser riktigt fint ut. Spåret är det lite värre med, ett tag spårade hon så himla fint men det senaste har hon varit lite okoncentrerad. Har även lite svårt för att hitta rätt belöning i spåret så jag får nog ta mig en funderare där. Skulle nog behöva lägga några flera korta spår i bra terräng då det har varit lite trassligt de senaste gångerna jag spårat. Får se om jag kan hitta något bra ställe där man inte riskerar att förväxlas med en älg.

Tjingeling