Här har det varit lite träningstorka ett tag men den senaste veckan har det så smått börjat rätta till sig. Frank fick ett mycket intressant spår av Yvonne i torsdags. Ny plats och en klurig spårläggare (tusen tack underbara människa :-), skitkul tyckte Frank. Qvittra var först ut i spårskogen och även hon fick spåra på, för henne, okänd mark. Spåret blev ca 600-700 meter och hade fem föremål utlada. Hon spårade på fin-fint och markerade alla föremålen men hade jag inte vetat var de fanns så hade hon nog tuffat vidare efter sin något snabba markering. Spåret var dryga två timmar gammalt.

Franks spår gick på marker som var okända för oss bägge och Yvonne hade klurat till det med vittringsrutor och väl gömda föremål. Frank fick jobba på och löste klurigheterna efter en del jobb, han missade dock två föremål. Även detta spår hade dryga två timmar på nacken. Det blev även lite lydnadsträning denna dag.

På fredagen var vi uppe i ottan för att fira lucia på Isabellas dagis. Mysigt med lite julstämning.

Efteråt tog hela familen en promenad runt Valla kyrka med fika vid hembygdsmuseet. Hundarna fick efter en dryg timmas koppelpromenad rusa av sig lite då jag tog en avstickare i skogen. Det var aningen välbehövligt för bägge två blev fullständigt tokiga :-)

På lördagen bidde det träning på klubben i vanlig ordning. Carina och Narni dök upp och vi fick till en riktigt trevlig träning. Kul att se att Narni verkar komma sig efter alla hjärnspöken hon råkat ut för. Nu håller vi allt vad tummar och tassar håller för att det håller i sig. Söndagen ägnades åt ängspår. Andreas lade varsitt spår till Frank och Qvittra. Bägge hundarna skötte sig alldeles utmärkt. Qvittra spårade på superfint när hon väl fått fäste i spåret, hade lite problem med andra vinkeln men markerade föremålen jättebra. Här hade jag ingen koll alls på var de fanns och hade hon inte markerat så fint hade vi garanterat gått över dem. Leverpastej är fina grejer :-). Även Molly fick sig några spår som hon fixade galant.


Lille Marcus har nyligen påbörjat ett nytt projekt. Det där med att krypa bockade han av för någon månad sedan. Nu är det att stå upp som gäller. Spjälsängen är det perfekta övningsstället. Stadiga spjälor att ta tag i som inte glider iväg som alla andra lösa pryttlar han försöker resa sig mot. Det är en tämligen tacksam aktivitet för en annan också.

Tack kära träningskamrater för att ni förgyllt min träningskalender.

Tjingeling