onsdag 18 november 2009

Ängel!!

Lilla råttan är en ljuvlig liten varelse. På morgonen när jag går och lämnar Isabella på dagis så är hon lite orolig men brukar lugna sig och gå och lägga sig på filten. När jag kommer hem ca tio-femton minuter senare så ligger hon fortfarande lugnt och stilla på filten. Den enda skillnaden är att när jag kommer hem så är golvet fyllt av diverse söndertuggade saker. Blandat med vatten från vattenskålen som ligger upp-och-ned i ett hörne. Vanligtvis brukar det vara en tidning som är sönderdelad i sina beståndsdelar. Igår hade hon gett sig på damsugarsladden (till den nya damsugaren). Man skulle kunna tro att det drar en tyfon genom huset när jag stänger dörren för lilla Qvittra ser alltid lika oskyldig ut, ligger på sin filt och är totalt avslappnad när jag kommer hem.

Igår hittade hon monster på promenaden. En hög med ohuggen ved låg helt plötsligt (fast den legat här så länge jag kan minnas) vid sidan av stigen och den var beredd att attackera precis när som helst. Lilla fröken som inte har haft några direkta rädsleperioder tidigare fick hållas. Vedhögen blev först grundligt utskälld men det hjälpte ju föga på detta träiga monster. Efter en stund lyckades hon i alla fall ta sig fram och undersöka det hemska. Sedan släppte hon raskt detta monster för att en stund senare ta tag i nästa. Fast de var inte riktigt lika farliga men raggen stod högt om vart annat under hela promenaden. Så idag när vi tog vår promenad räknade jag med att ha en halvtossig hund med mig ut, men inte. Vi mötte gubbar med motorsågar och nya högar med ris lite här och var. Ungarna nere vid skolan hade lagt ut en gammal enbuske rakt över stigen men det bekom henne inte det minsta.

He, he det påminner mig förresten om när Frank var i slyngel-åldern och vi var ute och gick på kvällen. En joggare hade blivit akutnödig och ställt sig väl gömd (trodde han) bakom buskar och träd. Frank som ansåg att människor skall hålla sig på stigen och inte gömma sig i skogen gav honom en rejäl utskällning.

På tal om Frank så är det väl dags att ta ut honom på en liten vända. Han är försedd med tratt och order om att ta det lugnt i tio dagar. Med tanke på hur oförskämt pigg han är efter kastreringen så lär jag knappast hålla honom på mattan så länge. Tänk er själva en 6-månaders unge i gåstol som far runt på golvet som en skållad råtta efter en två-åring som springer före eller putter på allt vad hon orkar. En liten Qvittra som tycker det hela ser ganska intressant ut och så ett stycke Frank med en gigantisk tratt...

4 kommentarer:

Therese & Azzie sa...

Du kan väl ta ett kort på fyrlingarna och lägga ut
Fast det är kanske inte så lätt att få dem att fastna på ett och samma kort

Carina sa...

HA HA HA!!! Underbart!!!

Kommer ihåg denna liknade period i mitt liv med ett leende på läpparna (för att jag troligen förträngt det mesta och får gå i terapi längre fram i kommande 40årskris)...
Emma 4 år, Anton 2 år, Greta 7 år och tävlandes i elitklass, Glimmer valp... Valpen växer som ett troll, och dessutom gör karriär som utbrytarkung både i bilen och hemmavid, varvat med söndertrasningavskoräventyr och blöjätarspecialiteer...
TUR ATT MINNET ÄR KORT!!!
Kram på dej

Susanne o Cia sa...

Men Anna då...tror du verkligen att det är lilla söta oskyldiga Qvittra som är marodören ;))) Hihi!!

STOR MEGAGRATTISKRAM TILL TÄVLINGSRESULTATET....Duktiga ni é!

Kramar
Susanne o Cia

Pia & Görre sa...

Låter som en fullkomligt normal hund och barnfamilj ;). Skrattar gott och tycker det är skönt att den perioden är över...
Mamma Ella hälsar också.
Pia & Görre