Höga berg och djupa dalar

De senaste veckorna har det varit lite trassel på hundfronten. Jag och Frankeboy kom ihop oss förra veckan och som ett gammalt gift par blev vi riktigt sura på varandra. All min motivation blev som bortblåst. Att man inte fått sova mer än två timmar i sträck under ett par veckors tid gör ju inte saken bättre. Efter förra helgen kom jag dock fram till en hel del insikter och klarheter. Tack och lov för att jag haft förmånen att träffa Maria Hagström ett par gånger under hösten. Hon har en fantastisk förmåga att entusiasmera och detta gjorde att jag lyckades vända mitt något dystra sinne till en något ljusare sida. Guldfisken får vänta ett tag till (fast det var bra nära denna gången) med andra ord.

Har lyckats få till några spår den senaste tiden även om det är långt ifrån så ofta som jag skulle vilja. När jag lade spåret till Frank igår så hörde jag skott på avstånd och eftersom jag stötte på en älg i spåret förra gången så bestämde jag mig för att "gena" över berget. Det visade sig bli ett våghalsigt beslut. Det var halt som tusan och vid ett par tillfällen fick jag vela runt en hel del innan jag hittade en vettig väg som ledde åt rätt håll. Det var väl inte riktigt vad jag tänkt från början men det blev i alla fall ett spår med mycket variation. Lövskog, barrskog, ljung, berg, barrskog och så lite lövskog vid slutet. Frank spårade på kanonfint, vid ett tillfälle tuffade han på åt fel håll och jag blev lite osäker på vilken väg jag egentligen hade tagit så jag hängde på. Men han insåg snart sitt misstag och vände för att snabbt ta sig tillbaka till spåret.

Qvittra skötte sig även hon väldigt fint. Satte på sele och lina direkt vid bilen då hon haft tendenser att stressa upp sig. Lät henne sedan ta upp spåret från sidan och hon tog upp det jättefint och jobbade på i ett lagom tempo. Föremålen markerade hon bättre och bättre. Hon brukar markera föremålen väldigt snabbt och vill helst tuffa vidare i spåret. Belönade föremålen med leverpastej och det gjorde susen för mot slutet plockade hon upp och kom in med dem.

Idag har jag och Franken tävlat lydnad och han lyckades knipa sitt första förstapris i eliten. Han var tämligen låg innan och jag var inställd på att det skulle bli en segdragen historia men han skötte sig riktigt väl. Vi hade vinden och domaren i ryggen så jag peppade honom en del genom fria följet. Min målsättning är ju glad hund på tävling och då får man göra vad som krävs. Vi lyckades i alla fall få en åtta på fria följet, vilket är vår målbild på tävling, men det var en ganska snäll bedömning. Har lyckats tappa bort protokollet någonstans mellan köket och sovrummet så resten av bedömningen har jag inte riktigt koll på. En klockren tia på metallen hade han i alla fall, ursnyggt. Övriga apporteringarna hade han lite tugg på, drog sig även lite åt höger på konskicket. Vid fjärren fick jag klämma i med ett dubbelkommando på första ställandet i övrigt var han riktigt bra. Han har ju flyttat sig framåt lite det senaste men det var bättre denna gången. Har däremot fått tillbaka det gamla problemet att han inte skiftar vid första kommandot. Ställandet var inte det bästa vid inkallningen men tempot var bättre än vad det brukar vara. Har ju börjat jobba på inkallningen men än så länge har vi mest jobbat på tempo och inte på ställandet. Kul att något blivit förbättrat även på tävling. Rutan fick jag tjata på honom igen, han stannade strax innan men gick in på ett dubbelkommando och lät bli att slå på näsan denna gången. Det hela slutade med 281p.

Imorgon bär det av till veterinären för kastrering och sedan får han vila sig i form innan vi kan ta tag i träningen. Skall bli rätt skönt att kunna fokusera lite extra på Qvittra några dagar utan att behöva tänka på aktivering åt Franken. Har sedan en hemlig plan på att leta reda på en billig heltäckningsmatta och möblera om i källaren så att jag kan köra lite lek och detaljer i ljus och värme :-).