Stopp i lagens namnsdag!!

Är veckans uttryck. Förra veckans återkommande mening var "vilket vackert väder", dessförinnan "mina tårar är ledsna". Gullunge :-).

Lillebror tog sina första steg häromdagen och storasyster lekte ensam på altanen. Jisses vad fort det går, de börjar redan bli stora de små liven. Men tänk vad lyckligt lottad man är som har fått sådana ljuvliga varelser i sitt liv.

På tal om ljuvliga varelser så har fyrbeningarna skött sig riktigt väl det senaste. Frank har sin vana trogen gått på tårna ett tag. Kan kanske låta lite märkligt men han lider av en viss vårkaxighet. Denna började i år redan runt jul, det är en aning tröttsamt när man hela tiden måste tänka sig för. Låter man honom lulla omkring så plockar poäng lite här och lite där. Innan man vet ordet av så får han helt plötsligt för sig att ta tag i situationer som han inte borde bry sig om överhuvud taget. Jag vet ju vad jag har i snöret så det händer inte så mycket men man blir lite less när man måste jobba som en dåre precis hela tiden. I vilket fall så verkar det som om årets slit gett lite resultat för nu är har han riktigt medgörlig.

Lilla fröken Q börjar också arta sig. Någon vettig träning har det ju knappt blivit för den lilla damen på denna sida året (knappt på förra heller för den delen). Det känns i alla fall som om hon börjar landa lite grann. Metod 1A för det lilla djuret när hon blir frustrerad eller allmänt otålig är att hoppa rakt upp och skrika i högan sky. Detta beteende har dock minskats drastiskt. Misstänker dock att vi kommer få ett och annant återfall den dagen det blir dags att träna i grupp då hon inte har någon som helst vana vid att det finns folk runt omkring. Det är först nu som man har kunnat hitta små plättar av snöfri mark att träna på. Så det skadar nog inte att vi lullar omkring och befäster vår träningsritual i lugn och ro ett tag till. I väntan på att snön försvinner tänkte jag även passa på att köra en del miljöträning.

Skvallerträningen verkar också ha gett resultat. Häromdagen mötte vi en hund som jag inte hade koll på och den lilla skrottan stannade så fint och spanade in sin matte med en frågande blick. Det blev naturligtvis tokbelöning på bollen, gullhund. Har även lagt en del energi på att kasta iväg bollen till Frank och samtidigt belöna Qvittra hos mig. Häromdagen skickade jag Frank på en "tappad" vante på promenaden. Den lilla söta hunden hängde först på men innan jag han öppna munnen så kom hon på sig och gjorde en tvärvändning tillbaka till mig. Lilla ljuvliga varelse :-).

Ser nu fram emot en snabb snösmältning så att man kan köra igång ordentligt med spårträningen och hoppas att det kan bli någon vettig träning någonstans i framtiden.

Tjingeling