Äntligen sommartid

Skönt att äntligen få ställa klockan rätt så att man slipper mörkret på kvällarna. Nu väntar vi bara på lite vårvärme. Jag och lilla Qvittra har precis varit ute och röjt i trädgården. Har under en tid härjat vilt med såg och sekatör i trädgården vilket innebär att det ligger grenar och ris överallt. Tycker det är så attans tråkigt att dra undan och städa upp men har tagit några turer lite då och då vilket gjort att högarna så sakteliga börjar krympa.

Det finns en liten grusparkering precis där vi lämpar av riset i väntan på eldningsdagen så då passar vi på att köra ett litet lydnadspass mellan risdragningarna. Provar mig fortfaranade fram en del så mycket av träningen blir ljudlös för att se hur jag på bästa sätt skall kunna få fram rätt beteende innan jag sätter ord på det. Vänstersvängarna såg riktigt fina ut ett tag. Hur det nu gick till vet jag inte riktigt eftersom jag inte har tränat på det men det är väl dags att ta tag i det för nu går hon inte in riktigt hela vägen i svängen. Det lilla underverket fick även årets första spår tidigare i veckan och oj vad fint hon spårade. Hade lagt ett kortare spår för att kolla av läget efter vintern. Hon tog upp det jättefint och tuffade på i precis lagom tempo. Vinklarna tog hon hur fint som helst, var någon meter över på något ställe men tuffade på i rätt riktning efter en mycket kort kontroll.

Har även kört lite miljöträning, mörker verkar inte bekomma henne ett dyft. Hon letade upp sin lilla kamptrasa och kampade på som en värsting i beckmörkret häromdagen. Gallertrappor tycker hon inte är någon höjdare. Fast det är nog just det som är problemet egentligen, höjden alltså. Gallerunderlag av olika sorter har hon steppat runt på sedan hemkomsten men i kombination med höjd så blir det lite läskigt. I vilket fall så tar hon sig fram och springer sjävmant upp och hämtar föremål på första avsatsen på mitt lilla träningsställe. Hon är precis inne i sitt första löp så vi tar det lite lugnt och gör det inte besvärligare utan att hon kan klara av det med självförtroendet i behåll.

Frank håller sig fortfarande i skinnet även om han skrämde halvt slag på mig idag när han fick för sig att ge sig ut på fågeljakt. Fåglarna befann sig en bra bit ut i vattnet, Frank sprang längs strandkanten och när han fick syn på dem hoppade han glatt rakt ut på första bästa isflak. Som väl var lyssnade han på min inkallning och gjorde en snygg tvärvändning. Väl valt tillfälle att lyssna på sin matte kan man väl säga annars hade han blivit blöt och kall...

I lördags hade vi även klubbens första MH, fem schäfrar och fyra golden fick äran att värma upp figuranter och bana efter vinteruppehållet. Jag var testledare och det är alltid lite nervöst att ge sig ut i banan. Man vill ju att allt skall klaffa så att hunden får rätt förutsättningar i banan. Det är lätt att något går galet då det är mycket som skall stämma men i det stora hela avlöpte dagen väl. Skönt att ha beskrivare som man känner sig trygg med i dessa lägen, tack Monica och Susanne för en trevlig dag.